Gårdagen bjöd på snöyra och oväder. Jag körde bil till jobbet och var till Långshyttan för hälsokontroll på eftermiddagen. Idag blev det en arbetsdag hemifrån med bara ett skypemöte. Arbetsveckan har gått fort och allt är som vanligt igen.
Här kommer några haiku i repris
Idag har jag varit glad hela dagen, jag är ganska godmodig för det mesta men sällan sådär glad som jag känt mig idag. Tacksam över att jag har ett bra jobb, goda arbetskamrater, fina hundar, mat på bordet, ett härligt rörigt hus och Mats – min fantastiska livskamrat som jag aldrig tröttnar på!
Nu är jag ordentligt utvilad och i natt sov jag trots detta 10 timmar! Det är helt enkelt dags att återgå till vardagar igen.
Karin skickar fantastiska bilder från Peru. Hon kommer tillbaka till Sverige i mitten av veckan.
Vi har hållt eld i vedspisen i många dygn nu, ute varierar temperaturen. Igår var det uppe i några minusgrader men i natt sjönk det till – 16 igen. B-hönsen fortsätter att lägga ägg konstigt nog.
Stina Nilsson har gett oss många glädjestunder, vi följer Tour de Ski och idag blir det en spännande avslutning i den berömda slalombacken!
2019 är det dags för min pension. När jag ser tillbaka på de senaste åren har de gått rasande fort, åren tycks bli kortare ju äldre jag blir.
Livets förutsättningar ändras ständigt och jag tycker att det alltid har varit så att när jag trott att jag greppat tillvaron så förändras allt och jag får börja om från början. Jag tycks aldrig vänja mig utan hamnar under en förvirrad period i obalans. Tanken att när jag börjar om från början gör jag det i en uppåtstigande spiral, tilltalar mig. Jag har erfarenheter med mig som gör att jag väljer andra verktyg och andra vägar än vad jag gjorde förra gången jag var tillbaka på ruta ett.
Nu står jag inför en ny tid, jag har tagit mig tid att stänga dörrarna bakom mig och rustar mig för att möta nuet och blickar framåt. Det är lite otäckt men mest spännande tycker jag!
Tänker på mina underbara döttrar, på allt fantastiskt vi har upplevt tillsammans, på förmånen att följa deras uppväxt och tankar, på det svåra som jag aldrig någonsin skulle vilja att vi behövt uppleva och på vilka underbara självständiga individer de blivit!
Jag är stolt över er, ni ger mig styrka och tilltro till framtiden. Våra samtal, ert stöd och villkorslösa kärlek är ovärdelig. Tack för att ni låter mig följa med i era vuxna liv. Ni är bäst!
Context drawing 20161015 (graphite on wall) by Elin Båve / Reykjavik Art Museum / Yoko Ono: ONE MORE STORY…
Jag sitter invirad i filtar, vedspisen sprider värme liksom hundarna och alla ljus vi tänt. Det var länge sedan, om ens jag varit med om att vi har – 27 grader i Arkhyttan.
Av någon anledning gör kylan mig nedstämd, jag har en förlamande känsla och önskan att gå i ide’. Försöker acceptera och vara i känslan men det är svårt. Som tur är har de lovat blidare väder redan mot kvällen, så jag biter ihop och står ut!
Granen får stå ytterligare någon dag men det börjar bli dags att slänga ut julen nu. Samtidigt börjar tankarna gå mot arbetet som börjar på måndag, det känns som det är dags att återgå till vardagar igen!
temperaturen fortsätter att sjunka. -13,5 kl 6.00 och -18,6 kl 10.00.
Vi byter vatten hos hönsen flera gånger om dagen. Det är strålande vackert med sol och gnistrande snö men utomhusaktiviteter lockar inte. Hundarna vill inte heller vara ute någon längre stund. Jag har lite skottning på garageplanen kvar i övrigt stannar jag inne.
Rådjuren söker sig hit i mörkret och letar äpplen under äppelträden.
Jag kopplade i morse upp mig mot jobbet för att attestera tidrapporter och en faktura. Chattade med Åsa som arbetar tillsammans med några andra tappra arbetskamrater.
Fingrarna är stelfrusna efter att ha varit ute hos hönsen, de tre B-na fortsätter värpa varsitt ägg om dagen. Jag fick skotta undan snödrivorna som blivit över natten för att komma in till dem. Den första skottningen är avklarad. En dryg decimeter lätt snö har fallit och drivit i nattens snöoväder. Nu tar jag paus och tittar på skidåkning innan nästa skottningspass. Jag tycker om att skotta och det är så mycket roligare än träningspass i lokaler.
Vi har en familjechatt i WhatsUp. Där kan jag följa Syster Karin som hälsar på sin familj i Peru, Ellinor med familj i Tailand, Branden i Umeå, nya familjemedlemmarna Ebbe och Kian, allt som händer i Pålsboda mm mm
Går omkring i ett energitömt hus. Vi och hundarna återgår långsamt till vår vanliga lunk. Jag plockar undan och fixar i ordning för vårt tvåmannahushåll som tillfälligt utökades under ett par veckor. Tvättmaskinen snurrar, kylskåpet blir överskådligt och jag mår bra. Det har varit underbart att umgås och att barnen trivs att vara här! Det ger mig ett lugn och livsglädje. Jag mår bra!
