det är svårt att beskriva, alla de känslor och tankar som flygit omkring här hos oss sedan i slutet av april.

Bellas sjukdom och död och all den obalans i flocken och sorg det medförde, Majas ankomst och livsenergi hjälpte oss att återfå balansen i flocken och sorgen har bleknat.

Det som har tagit vår mesta tid, funderingar och energi har varit Mats hälsotillstånd. Han är så trött, slut och andfådd att det nästan inte går att beskriva, på gränsen till acceptabelt. Oron har legat som ett förlamnde lock över oss. Som tur är kan jag arbeta hemifrån en del och har förstående chefer och arbetskamrater. Det har inte känts bra att lämna Mats ensam några längre stunder. Samtidigt har vi väntat på undersökningar och besked och undrat hur länge det ska dröja innan han får rätt hjälp och kan börja må bättre igen. Förkylningen kom oönskad och det var riktigt otäckt under några av feberdygnen. Idag är Mats lika dålig som han var innan förkylningen men med en elak hosta, framför allt nattetid.

Både vi och läkarna hoppas på effekter från elkonverteringen. Den sker om två veckor, den 20 juni. Förhoppningsvis kommer hans hjärtproblem att minska. Efter gårdagens besked om en ev lungpropp har tankarna gått till hur detta har påverkat hans andning och hälsotillstånd. Många frågor återstår och vi förbereder oss för att ta en sak i taget. Vi ska ha en riktigt lugn sommar då vi gör allt för att Mats ska kunna återfå sina krafter och vi hitta en balans i livet igen.

…men från och till är känslorna svårkontrollerade och far omkring – all over the place!

Nu återstår att se till att fixa grindarna och få upp seglet, sedan är jag nöjd med framsidan. Hundarna kan vara ute med oss okopplade.

Ikväll kommer min barndomskamrat Kalle Gustavsson att titta in på väg från barndomshemmet i Lillhärdal till Stockholm där han bor. Vi har inte träffats på 35 år minst. Vi lekte ofta och mycket under de år vi bodde i Lillhärdal. Jag har inte ett enda foto på oss men minns hans snälla mamma Maja som bjöd på mellanmål i köket. De bodde några hus bortanför oss. Jag la ut lite Lillhärdalsbilder på Facebooks Lillhärdalssida och på så sätt fick vi kontakt. Det ska bli kul att träffa honom!

Vi har svårt att veta hur lång tid Mats behöver för att återhämta sig efter förkylningen. Att hosta på nätterna när han redan tidigare har problem att få den luft han behöver… hur länge ska det pågå? Att återhämta sig till ett uruselt läge är också svårt att bedöma. Idag har vi övervägt akuten men avvaktar till i morgon då det är vardag.

Just nu slumrar Mats i fåtöljen, hundarna har fått mat och blivit rastade och slumrar runt Honom. Putte lyckades nyss ta sig ut på en utflykt utanför tomten men kom så fort jag ropade  på honom som tur var. Ute är lugnt, grått och regnet hänger i luften, lite som mitt känsloläge. Just nu är det lungt, ingenting känns riktigt roligt och en rastlöshet och mindre oro hänger i luften. Vi brukar säga att allt är som det ska, men just nu känns det inte så. Just nu känns det som om ingenting är som det ska. Och jag vet – sådant är livet! Det kommer bättre tider, jag tränar tålamod!

Dagen har alltid varit speciell, det är mammas födelsedag. Systrarna fyller den 20 och 31 maj och sedan var det mammas tur i början av juni. Jag skickar extra tankar till henne idag och njuter av det fina fotot av mamma och pappa från 60-talet.

Maja blev ordentligt medtagen av valpsprutan, hon spydde några gånger och sov hela eftermiddagen. Mats röntgen gick snabbt och nu väntar vi på svar därifrån.

Vi fick foton och rapporter från Robins student.