22 augusti
Jag har levt med ångest sedan jag var barn, jag tror att jag hade min första depression innan jag började skolan. På den tiden var detta inget man tog hand om annat än att jag vet att pappa försökte hjälpa så gott han kunde. Under livet har jag hamnat i tunga perioder som man kanske kan kalla depressioner men de två första var de som var de längsta och svåraste.
Livskriser som struma, skilsmässa, cancer och Mats hjärtstopp har varit mycket tunga. Det går inte att säga att det känts lättare för varje gång utan jag återkommer till ruta ett gång på gång. Skillnaden är att för varje gång jag kommer dit har jag med mig mer erfarenhet och verktyg för att komma vidare. Att måla och skriva hjälper mig att formulera och släppa fram tankar och känslor. 36 års meditation och reiki-healing tar hand om min kropp och min själ. Vid cancerbehandlingen försvann min ångest nästan helt. Det är inte en återkommande cirkel jag vandrar runt i utan det är en spiral som leder mig högre och högre upp och jag når hela tiden en ny dimension.
Mats dåliga hälsa har tärt på oss båda och när hjärtstoppet kom var vi nedsatta både kroppsligt och mentalt. Vi jobbar nu var och en med att ta tillbaka våra krafter och hälsa för att återgå till ett normaliserat liv.
Mats har det han kallar sina hjärnspöken och sin ångest att ta hand om. Han säger att han tidigare aldrig haft ångest. Vissa dagar mår han bättre men rädslan och ångesten återkommer, visserligen allt glesare men det ligger där och lurar.
Det behövs inte mycket för att jag ska gå ner mig i de mörka tankarna, nu senast var det min förkylning som sänkte mig men igår började jag må bättre när förkylningen började släppa.
Vi fortsätter att klättra uppåt i våra spiraler och normaliseringen kommer allt närmare!
