Lövåsens skjutbana.
Här sitter jag i den skottsäkra buren och väntar på att markera var de träffat.

Mats är nu i Långshyttan för att lämna prover.
Kl 10 kommer de för att slutföra bredbandsindragningen. Äntligen, det har dragut ut på tiden, över 2 års försening. Helt klart kan det bli inom en vecka och vi blir 21500 kr fattigare.

Igår sov Mats 11 timmar på natten och sedan mest hela dagen. Det regnade men vi hann iväg under ett uppehåll för att skjuta färdigt våra tavlor för godkännande av jaktledaren.

Älgjakten närmar sig och igår kom vi äntligen iväg till skjutbanan för att träna. Det gick bra, takterna sitter i! Vi gjorde också en biltur till Jaktia för att skaffa mer ammunition.

Mats har det jättejobbigt just nu. Han har börjat med den stämningshöjande medicinen och den kan ha motsatt effekt till en början, först efter ett par veckor ska den ge full effekt. Dessutom har han dålig aptit och är supertrött. Det mesta av hans energi går åt att inte tappa humöret. Han gjorde trots det en supergod västerbottenpaj som vi avnjöt tillsammans med en god sallad.
Elin hjälpte mig lösa uppgifter på en svår bana i spelet Sky igår kväll. Vi höll nog på ett par timmar innan det var klart. Det är så roligt att träffa och samarbeta med henne i spelet!

Numera har jag anpassat mitt sovmönster efter pensionärslivet och sover gärna fram till 8 eller strax därefter. Det är hundarnas mattid och det är svårt att rucka på. Att därefter äta frukost i lugn och ro och långsamt starta dagen är en lyx som jag njuter av varje dag. Först framåt 10 sätter jag igång för dagen.

Jag förbereder mig inför hösten. Ledsamt nog är krokin inställd även denna termin och något större socialt umgänge kommer det inte att bli på grund av covid-19. Mats och jag har många projekt att fullfölja, staket och grind, kontoret och toaletten på övervåningen och bygga färdigt väggen bakom köksfläkten. Vi behöver vänja oss vid att det inte går så fort och att våra krafter är begränsade. Igår var vi var oerhört trötta båda två och nöjde oss med att uträtta de ärenden vi hade. Det är en av pensionärsfördelarna, vi kan anpassa oss efter dagsformen och göra ”det” i morgon i stället!
På kvällen bjöd Mats på älgfile med rödvinsås och Joels potatisar 🥔!

Jag har fått en ny fiskerulle i present av Mats.

Borta bra men hemma bäst. Igår landade vi och upplevde luftombyte, som våra föräldrar brukade säga. Idag har vi handlat och uträttat ärenden. Det är soligt och varmt men det är tydligt att naturen väntar på hösten.

Vi ser fram emot att fortsätta bygga staket.

Vi startade halv 9 och landade hemma i Arkhyttan strax efter klockan 5. Hemresan gick bra, vi körde de 50 milen i regn och sol. I Motala åt vi lunch och handlade och utanför Norberg blev det fikapaus.

Vi är mycket nöjda med husbilen, den är utrymmesmässigt perfekt för oss och dessutom pigg och lättkörd. Jag körde men kring Motala höll Mats i ratten, det är ett bekant område för honom. Han lotsade oss perfekt till en parkering utanför apotek, system och Thai-restaurang. Han mådde lite bättre igår men utsatte sig heller inte för någon ansträngning.

När vi kom hem möttes vi av kanelbulledoft och lyckliga hundar.

Vi hade tur med vädret och tillbringade igår ytterligare några timmar på kolonin. Åsa, Elin och jag tog en promenad, vi åt lunch och skildes åt vid 2-tiden.

Mats mådde bättre men så pass dåligt att han vill komma hem. Att knappt orka ta sig utanför husbilen begränsar och det är enklare att vara hemma. Vi packade på Johannas överblivna minielcykel och startade resan hemåt längst E4. Utanför Ljungby hittade vi en fin ställplats där vi hade kor som grannar.

Idag tar vi god tid på oss och kör hem de sista 50 milen. Det viktigaste målet med resan är uppfyllt, vi har träffat och umgåtts med barnen!

Vilken lycka att träffa våra barn! Vi tillbringade eftermiddagen och kvällen på Joel och Johannas grönskande kolonilott. Det hade hänt en hel del sedan vi var här senast och vi kommer att få med en hel del godsaker från odlingarna. Dessutom ska vi ta med Johannas överblivna elcykel för att testa om det funkar att ha den med på husbilen, om inte så säljer vi den åt henne.

Elin och Åsa kom resandes från Malmö och Göteborg framåt kvällen och vi åt grillmiddag under äppelträdet. Mats var liksom jag lycklig över att träffa dem alla. Efter middagen gick han till husbilen och vilade, vi andra satt kvar i ljuslyktornas sken tills det blev riktigt mörkt.

Jag inser vilken förmån och lycka det är att vi har husbilen och möjlighet att träffa våra barn trots att de bor så långt borta. Trots det gör det ont att inte få röra dem, jag saknar den fysiska kontakten och visste inte hur viktigt det är för mig.

Läkaren Emma ringde igår och berättade att de utesluter Graves sjukdom/ giftstruma. Mats har en överproduktion och de kommer att undersöka vad det beror på. Han ska fortsätta med samma medicin. Han fick också en stämningshöjande medicin utskriven.

Vi började resan med att köra till Karlshamns fästning som var imponerande. Sedan körde vi till Hjo för att titta och leta ställplatser. Vi kanske kör hem den här vägen i stället och passar på att fiska i Vättern. Hjo var bedårande och vi hittade ställplats i hamnen med pir som lämpar sig för fiska. Vi kan stå precis var vi vill när vi inte har hundarna att ta hänsyn till.

Vi körde vidare och in på ”Nissastigen” eller Inlandsvägen SYD.
Wikipedia:

Riksväg 26 går mellan Halmstad och Mora via Hyltebruk, Smålandsstenar, Gislaved,  Jönköping, Skövde, Mariestad, Kristinehamn, Storfors, Filipstad, 
Lesjöforsoch Vansbro. Den är numera Sveriges längsta riksväg (utom europavägar), 580 km.

Mats mår allt sämre av sin medicin. Han är trött, deppig, irriterad och får jobba med att stå ut med alla besvär.
Jag har skrivit om min strumatid på Gunillas sida. Där publicerade jag även denna text från den första tiden av behandlingen:

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att även jag har haft samma sjukdom. I vilket fall som helst så har jag förståelse över hur tungt han har det just nu! Vi hade hoppats att läkaren Emma skulle höra av sig igår men det gjorde hon inte.

Jag körde hela vägen och det gick bra med två ordentliga pauser. Framme i Helsingborg hittade vi en ställplats i Råå småbåtshamn. Mats var så trött att han sov en lång stund. Vädret var inte strålande men vi satt ute en stund och tittade på båtarna. Joel funderade på att titta förbi men vi bestämde att vi träffas på kolonin idag i stället. Jag var trött och somnade tidigt.

Första natten i husbilen blev som den brukar, jag sov oroligt och vaknade en gång i timmen. Igår kväll mådde jag riktigt illa, troligtvis av trötthet. Vår situation har kommit ifatt mig, det känns som om sjukdomar och elände förföljer oss, det tar aldrig slut. Jag får plocka fram den inre kraften för att hålla näsan över ytan och igår fick jag leta länge innan jag hittade den! Mats har också sovit oroligt och vi vaknade båda tidigt, vi äter frukost och kör sedan vidare.
Det här området har gett mersmak, vi funderar på att återkomma för att utforska fiskevattnen!

Vilken tur att vi har husbilen. Att byta miljö gör att vi får lite perspektiv på tillvaron och att kunna träffa barnen känns fantastiskt, de ger livsenergi och hopp!
.

I förmiddags lämnade vi Tobias och hundarna i Arkhyttan. Mats mår ok men jag körde till Karlsborgs hamn. Här står vi över natten.

Vi har avtalat med Joel och Johanna att träffa dem på deras koloni under torsdag och fredag. Elin och Åsa kommer dit på fredag. Det ska bli så härligt att träffa dem!

Att ge sig iväg på en resa med husbilen är något alldeles speciellt, en frihetskänsla och ett lyckorus. Idag blev jag alldeles tårögd av lycka!

Nu har vi suttit länge utanför husbilen och tittat på badare och båtar. Solen värmer och livet känns gott!