Efter några soliga dagar med högt till ”tak” är vi nu tillbaka inne i mörkret och dimman. Mats mår bättre och jag närmar mig slutet av min penicillinkur och har nästan blivit av med spåren av borreliabettet.

Skådespelaren Sven Wollter, 86 år, avled av covid-19 igår. Han hade hållit sig isolerad på sitt lantställe men gjorde en resa till Stockholm för att träffa släktingar. Där blev han smittad och sedan gick det fort.

Gårdagen försvann snabbt. Mats och Tobias har helt kommit ur dagsrytmen och lägger sig ungefär när jag går upp, vilket innebär att jag tillbringar en stor del av dagen ensam.
Igår fastnade Elin och jag i en av speluppdragen i Sky. Vi kämpade på tillsammans men först när vi fått hjälp av två systrar från Nederländerna klarade vi uppdraget och dagen var nästan slut!

Jag uppskattar att jag kan låta en hel dag försvinna till spel men får ändå jobba med det dåliga samvetet. Idag ska jag kompensera med lite mer arbete i nya kontoret.

Vi har fått veta att Länsstyrelsen inte hade fått alla papper från Säters kommun förrän i slutet av oktober. Detta innebär att överklagan mot verksamheten på granntomten först kommer att utredas en bra bit in på nästa år.

Mitt bästa mål på dagen är frukosten, jag vaknar hungrig och ligger och tänker ut pålägg innan jag kliver upp. Idag överraskades jag av att Mats tagit fram ett danskt rågbröd ur frysen. Jag njuuuuter!

Igår fick jag lite gjort på nya kontoret. Det är mentalt jobbigt att röja och ta beslut, men jag tar lite i taget. Mats sa att han kände sig bättre än på länge, han gick t ex upp på övervåningen utan problem. Kortisonet tar även bort hans ständiga klåda, vilket måste vara befriande.

I förrgår kväll blev jag vittne till detta men såg bara ljusskenet genom sovrumsfönstret. Det var under ett ögonblick ett konstigt blåaktigt sken men när jag reste mig upp och tittade ut var det borta.

Bolid, från grekiskans βολις, avser en i synnerhet ljusstark meteor. Ljusstarka meteorer kan kallas eldklot, men bolider är väldigt ljusstarka eldklot med en skenbar magnitud på -14 eller starkare, lite kraftigare än fullmåne. 
Wikipedia

Igår plockade Tobias och jag in ved, jag lagade middag med banana split till efterrätt och strecktittade på den danska Netflixserien Borgen. Hela huset har intagit ”novemberlunk”.
Jag hittade på facebook en bild från 50-talet över Bergåfabriken. Det hade varit roligt att kunna kika på vårt hus och tomt som ligger precis utanför ramen!

Det blev klart att Biden vann presidentvalet och vi kan andas ut, även om det är ovisst vad Trump hinner hitta på innan han lämnar presidentposten i januari.

Värmen har återkommit och här hade vi kring 12 grader varmt.

Igår kom jag äntligen iväg för att panta burkar och flaskor. Högen har växt nere i källaren och inte blivit tömd sedan före coronautbrottet. Det tog en bra stund och gav 450 kr!

Mats somnade först vid 7-tiden och sov sina timmar under dagen. Han mår hittills ok av kortisonmedicinen. När han vaknat lagade han god tai- gryta till oss.
Vid veckans syskonsamtal via facetime deltog även Emilia, det är kul att få med ungdomsenergier förutom att få rapporter och samtala om viktigt och oviktigt en stund.

Jag pratade med både Elin och Åsa som tänker göra allt de kan för att kunna fira julen med oss. Om tester och isolering funkar kan de vara här hemma över juldagarna. Om inte det går så ska vi fira julen utomhus och de kan bo på sin släktgård. De mår bra och har som vanligt fullt upp. Elin har hittat ett bra extraboende i Halmstad för de dagar hon undervisar där och Åsa och Linus blir sambos från och med denna helg.

USA-valet är ännu inte avgjort men det lutar som tur var mot att Trump inte får sitta kvar. Jag har aldrig följt ett presidentval så noga tidigare!

Läkaren Emma ringde igår och berättade om den nya behandlingsplanen av Mats. Han ska påbörja en kraftig kortisonbehandling som kommer att trappas ner efter hand. Vi körde direkt till Hedemora för att hämta ut medicinen.
Jag är mindre besvärad av borrelian, det är ett handflatestort område på ryggen som har kliat en hel del. Penicillinen har börjat ge effekt.
.Mats dagsform varierar och ämnesomsättningsproblemen har tagit bort det mesta av hans energi. Jag önskar att jag hade varit mer handlingskraftig men min utbrändhet gör sig fortfarande påmind.
De senaste årens väntan på ”bättre tider” passar oss dåligt eftersom vi båda vill leva och ta tillvara nuet. Det känns som om vi bara sitter av livet! Och så har vi coronan som hindrar oss från många aktiviteter och att träffa barn och vänner. Utöver det så är vi inne i min ”hatmånad”, november, då jag oftast är tung i sinnet. Men vi gör så gott vi kan för att hålla humöret uppe.

Coronaläget blir allt allvarligare i Sverige och Europa och utgången av USA-valet är ovisst in i det sista!

Igår kurade jag gryning och möttes av en solskensdag. Det är befriande att slippa gråväder och regn, allt blir så mycket lättare!

Det är fortfarande osäkert hur det går i USA-valet men under gårdagen blev det lite större chans att Biden kan vinna.

Mats blev undersökt i Falun igår och de kunde inte hitta något konstigt med hans sköldkörtel. Teorin är nu att en av de aggressiva mediciner han fick när han var akut sjuk, kan påverka sköldkörteln. Detta kan oftast botas med kortison men om det inte fungerar brukar man operera bort sköldkörteln, vilket inte är ett bra alternativ för Mats. Läkarna skulle diskutera och vi väntar besked från Emma under dagen. Vi är lättade att det inte var en tumör.

• 

• 

Man vet inte hur lång tid det tar innan vi får besked om vem som blir USA:s nya president.

Idag ska vi äntligen in till Falun för att undersöka Mats sköldkörtel!

3 november 2020

Varför ska vi inte tala om våra rädslor och vår oro? Just nu läggs det i facebook ut en text om varför man väljer att hålla avstånd.

Jag har lagt märke till att det verkar viktigt att berätta att man inte är rädd eller orolig. Att vara rädd är tydligen lite skamligt, eller? Jag tycker att man rent ut sagt är dum i huvudet om man inte är rädd för covid-19!
Rädslor är farliga om vi inte tar hand om dem, tittar på dem och tar ställningstagande till hur vi ska hantera dem. Kanske det är en orsak till att det är lite skamligt att prata om dem..

Jag är inte rädd för särskilt mycket längre.
Just nu är jag orolig för hur valet i USA ska utfalla och hur det ska påverka världsläget. Jag kan just nu inte göra annat än att föja utvecklingen och hoppas att vi inte går en ny ”Hitlertid” till mötes.
Jag är också orolig för vad Mats ska få för besked på sin sköldkörtelundersökning i morgon. Hittar de något och i så fall vad? Eller hittar de inget, vad ska de i så fall göra då?
Mitt förhållningssätt är att vara beredd att möta det som sker.

Vad är jag då rädd för?
Jag är rädd för covid-19, det är ett direkt dödshot mot Mats. Av erfarenhet vet jag att allting kan drabba oss, jag kan inte längre ha de skyddslappar som så många har: ”Det händer inte mig!”. För att hantera rädslan har vi vidtagit de åtgärder vi kan och känner oss relativt säkra i andningsmaskerna och vårt karantänliv.

Jag har varit rädd för att det ska hända våra barn någonting men tycker att jag med tiden vågat släppa rädslan och i stället känner tilltro till att allt är som det ska. Den starkaste känslan när det gäller dem är stolthet, jag är oerhört stolt över de individer de blivit och hur de navigerar sig fram i livet.

Den starkaste rädslan har jag kring mig själv och min hälsa. Jag växte upp med mycket ångest och oro och blev med tiden bättre och bättre att hantera den. Men först i 50-årsåldern, i samband med cancerbehandlingarna, tycker jag att ångesten släppte sitt grepp över mig. Jag fick en oerhörd tilltro till min kropp som fixade operation, cellgifter och att komma igen efter den tuffa behandlingen. Dessförinnan hade jag haft inställningen att jag med mitt medvetande och mina tankar styrde kroppen.
Numera slår jag mig till ro i min kropp, jag litar på att den gör vad den kan och ska. Jag bidrar med att försöka vara varsam och snäll med den. Trots det återfaller jag under korta stunder till rädsla och ångest, som nu när jag fått borrelia. Det varar inte länge och med hjälp av meditation, reiki och min ”skyddsängel” Doris återfår jag snabbt tilltron igen. Jag låter kroppen och antibiotikan ta hand om borrelian!

Lite klipp, både roliga och allvarliga:

Jag har varit hos vår husläkare och jag ska idag påbörja en 10-dagarskur mot det som troligtvis är Borrelia.