Jag har kurat gryning och reflekterat över året som gått. Jämfört med 2018 och 2019 har det varit ett bra år för oss. Vi sa för ett år sedan att det nu bara kunde bli bättre och det blev det, trots allt som covid-19 har tillfört. Mats mår mycket bättre och är mer stabil och vi planerar för en framtid ihop!

Vi har haft det bra i vårt paradis och i vår flock. Naturligtvis saknar vi att kunna röra oss fritt och att kunna umgås med nära och kära. Vi har ändå haft förmånen att kunna ta oss ut i naturen och ta med oss karantänen i husbilen och fått se och träffa våra barn fastän de bor så långt bort. Tobias närvaro har underlättat isoleringen och förgyllt vår tillvaro. Vår handlare har hjälp oss med matleveranserna, liksom de affärer som levererar utanför sina dörrar. Med virusmunskydd har vi kunnat göra våra viktigaste ärenden och många paket har levererats via transportfirmor.

Vi har förmånen att följa våra barn i deras liv och i deras med- och motgångar. Detta till trots har det varit tungt att inte kunna umgås som vanligt och träffats på riktigt. Att få krama om dem och vara nära. Elin och Åsa är så oerhört viktiga för mig, de tankar mig full av styrka och tilltro!

Våra veckliga syskonsamtal via facetime har varit viktiga och en stor tröst!

Mats tunga höst med sköldkörtelproblemen har varit en extra påfrestning och det har periodvis varit tungt att hitta ytterligare tålamod. Men vi klarade oss igenom det!

Jag går snart in i mitt 67:e levnadsår och jag tycker att jag har det fantastiskt bra, så bra som det går just nu.