Många har skollov och firar Halloween. För oss går det obemärkt förbi.

Det sköna och vackra vädret fortsätter och jag njuter av våra hundpromenader. Igår testade vi att baka bröd i vedugnen och airfryern, det blev jättegott.

Igår hade vi en varm och solig dag. Det var planerat att Mats skulle upp och flyga ( i ett riktigt flygplan) med Magnus men vindarna var inte rätt så det skjuts på framtiden.

Jag tog mig an en gammal kartong som det tar tid att ta sig igenom. Jag hittade bl a dagböcker från resor och de vill jag spara och läsa. Elin och Åsa lärde mig att fotografera det som är svårt att slänga. Efter halva kartongen tog den mentala orken slut. Jag fortsätter idag.

Omställningen till vintertid passar som vanligt inte mig. Jag vaknar ofta vid 5-6 tiden, vilket idag blev halv fem!

Lillhärdals skola hade en av Sveriges första enhetsskolor. Pappa var rektor och vi växte upp i en lärarbostad vid skolgården.

Det var en stimulerande miljö att växa upp i, jag har skrivit lite om det på min facebooksida. Lillhärdal ligger mig varmt om hjärtat och jag följer med intresse deras facebooksida.

Jag var för liten för att då förstå att den nya skolformen drog till sig intresserade pedagoger och var en stimulerande miljö för mina föräldrar. Numera är elevatalet lågt och framtidsprognoserna dystra, se artikeln. Lillhärdal var på den tiden i framkant i skolsammanhang men bland de sista med vevtelefon!
Efter en perion i Lund, flyttade vi tillbaka till Härjedalen. Mina två sista år i högstadiet i Sveg hade jag läraren Birgit Halle’n som vi lärt känna i Lillhärdal, hon var en fantastisk förebild och var en av orsakerna till att jag valde läraryrket.

Dagarna, månaderna och åren rullar på och snart blir det vintertid och november.
Igår sken äntligen solen och vi fick oss alla en rejäl dagsljusdos och promenad. Vi tar olika vägar så att Mats kan köra lite snabbare med Maja och Bianca. Jag blev rädd när jag ramlade och känner mig för första gången osäker även på snöfri mark.

Igår kväll kom Lasse hem från Italien där han hjälpt till med olivskörden som var sämre än förra året. Han hade med sig ett gott humör, färska granatäpplen och valnötter!

Det regnade mest hela dagen men Putte och jag hittade ett litet uppehåll för en promenad. Revbenen har helt slutat värka och det gav mig energi att få en del gjort. Långsamt, långsamt blir det stora ”skräprummet” rensat! Och i natt kunde jag sova på högra sidan!

Vi är nöjda med airfryern och känner oss väldigt energisnåla. Mats gillar att testa och gjorde igår mycket goda potatischips. Vi hade från början ställt den för långt från köksfläkten och vet därför att brandvarnaren fungerar!

God morgon!

När dagsljuset döljs av tunga regnmoln och smärtorna börjat försvinna har den stora tröttheten drabbat mig. Jag både somnar och vaknar tidigt efter 8 timmars sömn.

Igår for jag ensam till läkarkontrollen. Allt är precis som det ska och jag fortsätter med samma mediciner. Min psoriasis håller sig lugn och jag har inga biverkningar av medicinen.

Mats har tät kontakt med sin läkare i Avesta, just nu jobbar de med hans kaliumvärde som snart ligger som det ska.

Igår gav livet oss både kåldolmar och kanelbullar. Inget som vi gärna delar med oss av!

Trots gårdagens heldagsregn tog jag en Puttepromenad och plockade de sista björnbären och äpplena.

Vi utkämpar en kamp mot mössen som dragit sig inomhus. Vi har tagit några av dem men de lyckas navigera sig förbi ett antal musfällor med läckerheter och äter av våra sopor under diskbänken. Just nu hör jag hur det prasslar i kompostpåsen. Äckligt, men ganska naturligt när man bor på landet!

Idag ska jag till hudkliniken i Falun och träffa min psoriasisläkare. Medicinen håller det acceptabelt men det var länge sedan jag var på läkarbesök.
När jag vaknade upptäckte jag att jag inte hade ont någon stans bara jag inte låg på högra sidan.

Under mina första år som lärare i Falun lärde jag känna kollegan Mona, vi cyklade med en klass på Gotland ett år och många år senare hade vi parallellklasser. Det var mycket glädje och skratt tillsammans med henne. Vi har gemensamma bekanta och har träffats någon gång sedan jag kom tillbaka till Dalarna men håller huvudsakligen koll på varandra via facebook. Idag berättade facebook att hon fyller 70 år. Min första tanke kom spontant: ”Är hon så mycket äldre än mig?!” Sedan började jag fnittra…

Ja, drygt ett år äldre! Jag är ju också snart 70 år!

Elin har skickat en film och fler foton från Åsa och hennes konstnärsvänners utställning. Elin och Viktor passade på att träffa och bo hos Viktors mormor som bor i Växjö.

Igår hade vi köksrensning och därefter kanelbullsbakning. Vi promenerade också, jag gick för säkerhets skull en egen runda med Putte och Mats rastade Maja och Bianca. Det gick bra att promenera men det verkar som om jag får dras med revbenssmärtor ytterligare ett tag.

Jag har vaknat tidigt och boostade mig själv genom att få alla rätt i DN:s orddel av högskoleprovet! (Jag gissade rätt på det enda ord jag inte kunde)

Det blev en bra start på veckan!

Jag uppskattar verkligen mina pensionärsmorgnar. Oftast vaknar jag av mig själv, utvilad och vid gott humör. Jag ligger kvar och låter tankarna flyga iväg och somnar oftast inte om. Hundarna har för det mesta varit ute på natten och fortsätter i så fall att sova. Ibland mediterar och/eller reikar jag. Efter ett tag plockar jag fram min iPad och läser nattens nyheter efter att har klarat mitt oblogatoriska dagliga morgonspel som just nu är Blockoduku. Ibland fastnar jag där ganska länge men hungern brukar få mig att stiga upp. Då följer Bianca och Putte med och får en första rastning innan de somnar om i fåtöljerna. Maja stannar kvar under täcket ett bra tag till.
Frukosten lastas på en liten bricka och sedan fortsätter jag att ha min egen tid, mina tankar, min morgon alldeles för mig själv i min fåtölj. Dag efter dag!

Mats säger att han mår bättre än på länge. Klådan besvärar från och till men i övrigt känner han sig rätt bra. Mina små fallskador börjar bli bättre men jag är definitivt inte smärttålig och bidrar inte till någon gemytlig atmosfär. Igår kunde jag i alla fall börja gå normalt i trapporna och köra till affären en sväng. Värre var att lyfta och bära matkassarna men det gick om jag tog en kasse i taget. Att böja sig och elda i spisen är heller ingen höjdare.

Mats har valt att inte engagera sig vare sig i krig eller politik. Han fokuserar på här och nu, vilket han gör rätt i. Men jag följer med oro krigets utveckling liksom Sveriges kommande utveckling under den nyvalda regeringen. Dagens ledare i DN och Aftonbladet är läsvärda och bekräftar min oro.

Jag klev upp när älgpassjägarnas sms började rassla in strax efter klockan 7:00. De meddelade att de satt beredda på sin pass. Jag saknar jakten, att sitta på pass i höstluften och bli ett med skogen.

Igår kunde jag börja gå utan knäsmärta. Högerarm och högra sidan ( revbenen) försvårar livet en del men som tur är smärtar det inte när jag är stilla. Så jag är stilla!

Vår kusin Eva, som bor i Bjärnum, har tillsammans med sin son Daniel och barnbarnet Elin gjort fint på vår släktgrav.

Airfryern uppfyller våra förväntningar, igår åt vi fläskkarre’ med klyftpotatis ( karre’n fick fin stekyta och blev mör , potatisen var först kokt och blev härligt krispig). Det kunde tillagas samtidigt. Idag ska vi testa ”fish and hemlagade chips”.