Kategoriarkiv: Arkhyttan

Hur jag/vi mår

I förrgår vaccinerade vi oss mot influensan. I går eftermiddag fick jag en släng av frossa och feber men det blev bättre framåt kvällen och idag mår jag bra.

Arbetskamrater och vänner hör av sig och frågar hur vi mår.

Vi frågar oss själva, hur mår vi?

Mats har pratat med sin läkare och fått råd om klåda och mage och nya mediciner somska ge bättre välmående. Väntan på undersökningen i Uppsala är dryg men det borde bli när som helst. Mats är nattmänniska och just nu vänder han helt på dygnet, men vad gör det. Det är ändå mörkt nästan dygnet runt.

Mina händer är mycket bättre men inte bra. Jag fortsätter med korticon och handvila. Mentalt är jag fortfarande utmattad, jag väntar på att få tillbaka handlingskraften. Jag har noterat att jag sover mycket bättre, tidigare har jag vaknat till varannan timme och legat vaken en stund innan jag somnat om. Det har troligen pågått så länge att jag inte tänkt på det. Den senaste tiden har jag sovit mellan 4-6 timmar i rad och jag märker skillnad! Jag har helt släppt jobbet som jobb, däremot reflekterar jag över de sista åren och över de relationer jag har med mina arbetskamrater.

Det känns skönt för oss båda att Mats slipper vara ensam hemma. Nu kan han bättre ta till vara de bra dagarna. Det är skönt för mig att slippa vara splittrad och ibland orolig.

Jag tycker att vi är bra på att möta livet som det är. Vi har det bra tillsammans och kan prata om allt, både det som känns tungt och det roliga. Så utifrån situationen har vi det så bra vi kan och

allt är som det ska!

Kärleken är oändlig

Kärleken till barnen är djup och ibland smärtsam, jag har försökt att ta hand om mina rädslor för att skona dem från mina farhågor. Att glädja mig åt deras liv, framgångar och vardag är fantastiskt. Den Glädjen är större än något annat! Likaså är det en ära att få ta del av det som är tungt och viktigt för dem. De engagerar sig i mig och ger mig en obeskrivbar styrka som mamma, kvinna och människa!

Den glädje och kärlek jag känner inför Mats, min underbara livskamrat är också fantastisk. Att dela hans glädje när han fick några år på sin önskemotorcykel eller när han sitter hemma i Arkhyttan och är lycklig över mina spanienresor. Att dela smärtor, sjukdomar och sorg är också möjligt och fantastiskt befriande! Vi stärker och stödjer varandra, i vått och torrt.

Kärleken till min systrar är också stor och har blivit mer tydlig sedan våra föräldrar dog. Jag insåg igår vilken lycka jag känner över att de är tillsammans i Karins fina hus i Spanien. Självklart hade jag gärna varit där själv men att veta att de är där och har det bra räcker!

 

Mats och jag kurade gryning idag också. En ny epok i våra liv börjar ta form…

 

Kura gryning och en bra dag

Mats var också uppe tidigt och idag myste vi tillsammans och kurade gryningen…

Influensavaccinering väntar i eftermiddag, i övrigt tar vi som vanligt dagen som den kommer.

Vi skickar tankar till syster Gigi och Hasse som flyger ner till syster Karin i Spanien idag.

Det blev en bra dag, jag orkade ta tag i lite småsaker här hemma. Mats mådde också lite bättre. Jag inser mer och mer hur slutkörd jag är. Att ha en enda sak uppbokad kan få mig helt ur balans. Jag förmår mig inte ens att logga in på jobbdatorn för att lägga in ett frånvaromeddelande. Sjukskrivningen var räddningen, nu får jag möjlighet att återhämta krafter och energi. Och acceptera att jag mår som jag mår, ena dagen sämre andra dagen bättre.

Händerna blir också bättre.( om jag låter bli att använda dem)

Det är snart dags att avnjuta en Laphroaig igen…

Ingen bra dag

Jag njuter varenda morgon när jag får vakna av mig själv och starta dagen i min egen takt. Det är det enda som varit bra med den här dagen.

Min galla började spöka och gav inte med sig förrän framåt sena eftermiddagen. Ute har det varit grått och tråkigt hela dagen och mitt humör har varit i botten. Jag hoppas dagen snart tar slut så jag kan ta nya tag i morgon!

Älgjakt

Trots att Mats knappt sovit alls och jag hade sovit dåligt beslutade vi oss för att delta i dagens älgjakt. Kl 8.00 träffades jaktlaget hos Rolf och 8.30 var vi vid vårt pass i skogen. Det var en härlig novemberdag med växlande molnighet och kring 8 grader.





Vi gör en eld och njuter av att sitta ute i skogen. En av jakthundarna drev en ko och en kviga förbi oss men vi skulle bara skjuta kalvar. Vid 13.30 orkade inte Mats längre och vi avbröt vårt deltagande. Jag är glad över att vi alls kan delta, det är underbart att vara ute i skogen och bra för både knopp och kropp!

Dagsform

Dagarna rinner iväg och det är som det ska, det är det jag behöver – Att bara vara och ta dagen som den kommer. Jag vet att kraften kommer tillbaka med tiden, jag ska ”bara” vänta…

Idag vill vi åka och lyssna på Monica och Nilles kör i Dala Husby kyrka. Vi avvaktar dagsformen innan vi bestämmer oss definitivt.  Imorgon är det jakt på älgkalv som vi också vill delta i.

Mats klåda fortsätter, vi tror att det är en medicin som orsakar det. Hans läkare Emma är tillbaka efter semester på måndag, vi ska diskutera detta med henne. Psoriasen på mina fingrar varierar från dag till dag men just nu går det åt rätt håll. Jag besväras också av artros i höfter och fingrar, besvären kommer i sjok. Det tycks som att vi just nu överöses med alla besvär och bägaren med tålamod rinner lätt över.

Det passar mig dåligt att vara i ett tillstånd där jag vill få tiden att gå och vänta på bättre tider. Jag tar mig tid för reiki och meditation och det är tur att vi har varandra och hundarna. Dagarna bjuder även på kortare glädjestunder och skratt!

Min dag

Jag blev väckt av Maja strax före klockan 5. De gnager på älgbenen och hennes mage krävde att komma ut så det var bara att stiga upp. Jag försökte få henna att gå och lägga sig igen men hon behövde gå ut ytterligare en gång och då var det kört för mig. Lika bra att stiga upp!

Jag fördriver mycket tid med min iPad. HBO, Netflix och Viasat erbjudr filmer och serier. Jag slukar serier, bättre och sämre…

Det är tur att jag gillar spel, igår plockade jag hem ett där man ska rädda en fågel ur en bur. Vackert och lagom klurigt men som många av spelen stannar det vid att det kostar att fortsätta. Är det bra är det ok, annars avstår jag.

En daglig promenad före lunch och så lite arbete som möjligt med händerna i handskar. Daglig vedförbrukning ska in och tvätthögen minskar efterhand. Jag skulle gärna stickat klart min sjal och målat färdigt en tavla men det får vänta.

Vi planerar livet som 2 pensionärer. Igår beställde vi en mobil till mig, jag kommer att byta telefonnummer när jobbmobilen återlämnats. Varken Mats eller jag orkar göra klart i matkällaren just nu. Jag ska vitkalka och sedan ska hyllor och en trappa monteras upp. Vi avvaktar tills Mats är piggare och mina händer mår bättre.

Morgnar

Arbetskamraten Anna har lovat att ta hand om mina saker och tömma mitt rum. I höghuset är det akut platsbrist och att mitt rum skulle stå tomt några månader bara för sakens skull är dumt. Min arbetskamrat Anna har lovat att tömma rummet och igår skickade hon fotobevis.

1 november är pappas dag, han skulle ha fyllt 92 år idag!

Jag hoppas att dagen blir bättre än igår, liksom Mats har jag bättre och sämre dagar. Mina händer är i alla fall lite bättre med hjälp av extra intensiv kortisonbehandling. Mats har en sämre period med fortsatt klåda och andningsbesvär.

Varje morgon är i vilket fall som helst en högtidspunkt. Att vakna av mig själv, somna om ifall jag vill eller kliva upp i mörkret, tända värmeljus och dricka morgonkaffe i min favorithörna medan resten av huset sover. Det är lyx!

Lugn

Om jag ska urskilja en av alla de känslor som härjar inom mig och som är mest dominerande,  är det lugnet. Som bomull lägger det sig runt min kropp och i mitt huvud.
Det känns lite snopet att avsluta yrkeslivet så abrupt. Det känns ledsamt att min kropp tvingades göra händerna obrukbara och att jag inte orkade hålla ut den sista tiden. Förnuftmässigt förstår jag min situation och varför det blivit som det blivit men känslomässigt är det kaos.

Eftersom jag är känslomänniska och har valt att leva nära mina känslor har det också varit oundvikligt att jag hamnat i fysiska och psykiska svackor ett antal gånger i livet.

Sjukskrivningen har gett mig möjlighet att släppa fram alla känslor och tankar, händerna tvingar mig att vila och nu sitter jag här i min favorithörna med morgonkaffet och känner ett lugn. Känslor, oro, tvång och måsten rinner av mig.

I mitt tillstånd är internet och de sociala medierna fantastiska. Jag kan bearbeta och skriva av mig och dessutom få så mycket tillbaka. Förutom bilddagboken där jag inte ger möjligjet till feedback får jag mail med uppmuntrande hälsningar, facebook svämmar över av kommentarer och medkänsla och så även instagram. Tack för det, det betyder oerhört mycket för mig!