Kategoriarkiv: Arkhyttan

Frustration

nu sitter jag här, 1000 kr fattigare efter gårdagens parkeringsbot vid akutbesöket i Falun och funderar.

Jag kan inte gå tillbaka till jobbet i morgon, men idag är min sista sjukskrivningsdag. Min läkare kan jag kanske få tag på under telefontid i morgon, annars ringer han mig på måndag em. Försäkringskassan tar 30 dagar (från inlämnad ansökan 14 april) på sig att besluta om jag kan få pengar för vård av nära anhörig.

Frågan är om det är jag som behöver sjukskrivas eller om det är Mats behov som styr. För min del handlar det om både och. Jag mår inte bra, min psoriasis blommar, jag är orolig och har koncentrationssvårigheter, känner frustration över att jag borde arbeta, att vi behöver inkomsten och att Mats inte bör vara ensam. Förutom de akuta situationer som uppstått vid andnöd, gikt och näsblödning har han svårt att klara sin vardag utan stöd. Detta behov av stöd har jag ett läkarintyg på.

Med stöd av vårdcentralen stannar jag hemma och försöker få kontakt med min läkare så snabbt det går. Jag riskerar att varken få lön eller sjukpenning men kan inte åka till arbetet i morgon!

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.”
Alf Henrikson

Dyr näsbränna


Idag var det dags för en tur till Faluakuten igen!  I stressen uppmärksammade jag inte att hela parkeringsraden var handikappsparkering så en böteslapp med 1000 kr väntade på  vindrutan när vi var klara.

Suck!

Gungfly

Vi fortsätter att träna, fr a Maja, och åker på korta utflykter med husbilen.

Vi försöker också att planera sommaren. Det är lite svårt när vi inte vet vilka förutsättningar vi har. Det dyker upp nya frågor hela tiden och vi har samlat på oss ytterligare frågor att ställa till läkaren.

Mats har varierande nätter, i natt hade han många andningsuppehåll trots ”apparaten”, vilket gör honom extra trött. Jag, hönsen och hundarna har varit ute i trädgården och jag mumsade på Mats goda kanelsnäckor under en arbetspaus.

Dans på rosor

Just nu är vårt liv inte en dans på rosor. Vi pendlar mellan frustration, sorg, ilska och trötthet. Det är tur att det är Mats som är dålig, trots alla besvär har han ett humör som gör att vardagen blir bra och ibland fantastisk. Igår fick jag en fin rosbukett av honom!

Vi planerar i sakta mak för vårens premiärtur med husbilen. Hundarnas säkerhet i sin ”bur” ska förbättras, dörren med myggnät ska lagas och vinterdäcken ska av.

Trött

Det är anmärkningsvärt hur trötta vi är. Båda två sitter och slumrar i fåtöljerna efter lunchen och framför TV:n på kvällarna. Vi sover minst 8 timmar per natt. Mats dygnsrytm börjar likna min så det är slut på de lugna ensamma morgnarna! Fast i natt var det oroligt, Putte kan inte låta bli löpande Maja och när vi försökte att hålla dem skilda åt stod de och grät på var sida om dörren, till slut kunde alla tre samsas och sova ihop med oss i sovrummet.

Tröttheten hänger naturligtvis samman med vår situation. Jag har inte förstått hur hårt det har tagit även på mig. Förutom psoriasen har jag nu ett skov av artrosvärk och har lite svårt att gå. Mats har problem med sin mage trots att han slutat med metforminen. Uppe på detta är vi lite förkylda så kropparna har fullt upp att ta hand om oss. Vi försöker hjälpa till så gott vi kan!

Igår körde jag Mats till Falun för att lämna över bokföringen av jaktlaget till revisorn. Därmed har han släppt alla åtaganden och kan nu ägna all sin kraft åt sin egen hälsa. Vi körde även förbi biltema och köpte lite saker till husbilen, vi försöker att hitta en bra lösning för att stänga för hundarna bak i underslafen.

Vi är glada att vi har fått en matbutik i Stora Skedvi igen, vi var utan närbutik i nästan ett år när ICA gått i konkurs. Det är samma ägere som nu startat en Tempobutik.

Vitt

Idag vaknade vi till nollgradigt och en vit snötäckt morgon. Gårdagens regn övergick till snö i natt. Men därunder finns årets första tusselago!

Igår fick Mats loss handbromsen på husbilen i samråd med Hasse. Vi gräddade våfflor i ett nytt våffeljärn och väntade på telefonsamtal från läkaren Emma.

Elkonvertering och undersökning i Uppsala är inte aktuellt. Mats ska testa en alldeles ny typ av medicin som ska kunna ge en bättre effekt. Han ska begränsa sitt vätskeintag till 1,5 liter per dygn. Vi fick också veta att den vattendrivande medicinen han tar kan orsaka gikt! Tid för provtagning inför medicinbytet och till en sjukgymnast fixades, liksom ett intyg till mig att Mats behöver min hjälp på dagarna. Vi hoppas att försäkringskassan godkänner det! Emma ska försöka övertyga lungkliniken om att vi behöver prova syrgas här hemma.

Donna och Majas löpning är inne i det sista mest intensiva skedet, vilket är påfrestande för alla. Kastrerade Putte fick vara instängd i sovrummet en stor del av gårdagen.

…kommer upp i tö

När jag kliver upp tittar jag ut genom fönstret och där står den, husbilen! Igår ställde vi på den och tänkte göra en kort premiärtur men handbromsen hade låst sig. Jag ska se om jag kan krypa under och knacka loss den!

Vi planerar vår första långtur kring 1 maj, då vi reser till Skåne. Vi ska träffa Mats kusin Helena som då är i Sverige, jag ska få se Joel och Johannas lägenhet och vi ska besöka deras kolonilott. Att träffa Elin och se hennes atelje i Malmö ser vi också fram emot.

Igår vaknade Mats med halsont och en förkylning, vi håller tummarna att han slipper hostan. Framåt kvällen började även jag att känna av den men absolut inget allvarligt för min del.

det är dags

Min vän Eva la ovanstående bild på Instagram igår. Jag tycker att den är så bra, tänk om vi alla kunde vara bättre på att känna att vi duger!

Jag tycker att Mats och jag har en positiv livsstil, vi är bra på att ta livet och dagarna som de kommer och är för det mesta mycket nöjda. Det senaste året undantaget. Vi tar hand om stunden och ”kaos” på ett bra sätt men alldeles för mycket tid har vi ägnat åt att vänta: på besked från sjukvården, på att Mats ska må bättre, på att snön ska försvinna så vi kan använda husbilen, på att bli pensionär och på… Det är ok under kortare perioder men nu när det hållit på i över ett år har vi nu fått nog!

Det är dags att ta tag i situationen och ta tillbaka makten över våra liv utifrån de förutsättningar vi har!

Två slumrande herrar…

En liten krasch

Så här ser mina fingrar ut efter 4 dagars behandling med Dermalex för psoriasis. Salvan svider och gör ont och har inte påvisat någon förbättring annat än lite kortvarigt efter den första insmorningen. Jag fortsätter att söka andra botemedel, ska testa Aleo Vera Gel i stället.

Idag är dagen efter då jag hade fått nog och desutom reste Elin hem vid lunchtid.

Jag är ”låg” och kroppen säger ifrån. Förutom besvär med psoriasis har jag haft migrän och mått allmänt dåligt. Kroppen kraschar efter att jag insett att även jag riskerar min hälsa om vi inte hittar en lösning på vår situation.

I morse träffade vi vår husläkare i Långshyttan, vi är båda mycket nöjda med honom. Han förklarade en del av Mats besvär, bl a yrseln och tog dessutom bort metformin eftersom hans långtidsblodsocker är mycket stabilt och lågt. Mats värden är som vanligt bra förutom hans hjärtflimmer och lite sämre njurvärden pga alla mediciner. Vi har nu börjat jaga Avestaläkarna för att få till ett samtal om framtiden.

Snön smälter i rask takt och nu framåt kvällen lyser solen. Vid husväggen börjar växterna förbereda sig. Hönsen får gå ute i den del av trädgården som är snöfri. Donna och Maja är inne i den värsta löptiden. Donna klapprar tänder och Maja är allmänt stirrig.

Fredag… vi mumsar på en rökt rådjursbog som vi fått av jaktledaren Karl-Oskar. Jag dricker vin men Mats avstår pga sin gikt.