Kategoriarkiv: Arkhyttan

Resa hem och hemma igen!

Fredagen tillbringade vi mestadels på terassen i solen. Framåt kvällen regnade det, jag lagade korvgryta och vi förberedde oss för hemresan. Karin stannar kvar fram till påsken.

Jag har haft underbara och välbehövliga semesterdagar tillsammans med Maggan och Karin. Vi har roligt och funkar jättebra tillsammans! Vi planerar att göra om resan i början av november 2019, då är jag pensionär och vi kan stanna ett par veckor!

Hemresan gick bra, klockan 6.15 tog vi taxi från bytorget och därefter morgonbussen från Salobrena till Malaga. Vi fick se gryningen över ett stilla Medelhav och denna bussresa gick närmare havet än jag tidigare åkt. Vi kom fram till flygplatsen i god tid och en halvtimme försenat flög vi hemåt i medvind.

Ellenor och Emilia mötte Maggan och efter att sagt hejdå var det bara en kort väntan på mitt tåg. 

Framme i Säter stod Mats och väntade med öppna armar!

Jag njuter av att vara hemma igen. Jag möttes av en glad Mats och lyckliga hundar. Vi tittade på melodifestivalen medan jag saktade landade med själ och kropp. Resan startade vid 6 och 20.15 klev jag in hemma i Arkhyttan. Jag tror jag somnade innan jag lagt huvudet på kudden, Maja var lycklig och gick som hon brukar och la sig tillsammans med mig. När jag vaknade låg jag länge och bara njöt. Putte, Mats, Maja, jag i sängen och Donna på golvet vid fotändan.

Borta underbart

men

hemma bäst!

Vila

Det är skönt att Mats är hemma och underbart att Joel kom fram utan problem!

Vi är slitna, både Mats och jag, och det blev så tydligt när Joel kom. Jag hoppas att vi alla nu får lugna dagar. Joel ska arbeta härifrån, Mats ska återhämta sig och jag ska hämta krafter i Spanien tillsammans med Maggan och Karin. Men först väntar en arbetsdag i Borlänge.

Håll tummarna

Mats blir utskriven vid lunchtid och jag tar för säkerhets skull med både Putte och Maja när jag hämtar hem honom. Han är efterlängtad, det är väldigt tomt när han är borta!

Med lite tur tar Joel sig hit med tåg från Helsingborg idag, starten har gått bra i alla fall. Man varnar för snökaos i södra Sverige. Igår var det visst kaos på Arlanda också men det borde väl vara över till på fredag!?

Jag ska bunkra upp med mat för några dagar eftersom Mats inte kommer att köra bil till att börja med. I morgon tar jag morgonbussen till jobbet med all packning och kl 16 går tåget till Stockholm och Maggan.

Kl 7.20 på fredag går flyget mot Malaga! Ser fram emot svenskt sommarväder, i morse hade vi minus 15 och plus 19 inomhus. Jag eldar!

 

Berg- och dalbana

Idag har alla känslor landat rätt igen, det tog tid att landa och vi var tagna igår. Mats näsbränning verkar hålla, Sverige har tagit guld och brons på sista OS-dagen. Ute är 12 minusgrader och strålande sol, för 5 år sedan hade vi en lång kylig period och detta foto visar hur vi höll värmen inomhus.

Livet har varit berg- och dalbana senaste året men inte min viktkurva. Facebook påminde om hur det såg ut för 3 år sedan. Idag har jag nått min målvikt och fortsätter långsamt neråt. Från 77 kilo till 64,8 på 6 år!

Nu laddar vi för Mats inläggning för kranskärlsundersökningen i morgon. Jag har tagit beredskapsledigt och ska ta hand om hundar, hålla i handen och sköta allt runtomkring.

mer dramatik

Vi klev upp före klockan 6 och tittade på 5-milen och därefter curling. Klockan 10 började Mats blöda näsblod igen, och det var mycket blod i en ständig ström. Vi packade in oss i bilen och körde till akuten i Falun. Mats med en stor hink under näsan. Det var långt att köra till Falun med Mats blödande bredvid mig, så långt har det aldrig känts tidigare, 30 minuters bilresa.

På akuten blev vi hänvisade till ”Öron, näsa o hals” där vi blev snabbt omhädertagna. Det visade sig att det var en blödande pulsåder som satt i höger näsgång. Läkaren brände och det slutade genast att blöda!  Förutom jag och Mats, läkare och sköterska var det med ett antal personer som inte hade varit med vid kraftigt näsblod tidigare. Hink och handduk bad vi dem kasta och efter en halvtimme var vi på väg hem igen. Nu ska han dricka och äta kallt och bara ta det lugnt. En bomullstuss sitter inne och får inte tas bort förrän i morgon.

Vi är båda rejält tagna men lättade och läkaren sa att det oftast inte återkommer när man har bränt. Det får vi hoppas, jag vill inte ha mer spänning i livet, jag vill ha det lugnt och skönt och tryggt!

Osäkert

Naturen har skapat spännande snöskulpturer på våra verandapelare.

Jag arbetade hemifrån igår för att kunna hjälpa Mats om hans näsblod skulle återkomma. Det gick bra, han hade bara lite näsblod. Men vi känner oss osäkra och vet att Mats har svårt att agera om han får en liknande blödning igen. Därför väljer jag att arbeta hemifrån även idag.

Mats oroar sig lite för kranskärlsundersökningen och ev ”sprängning” nästa vecka. Han läggs in på måndag och undersökning/ingrepp sker på tisdag. Jag kände mig frustrerad över att få ihop pusslet att arbeta, ta hand om hundar och sist men inte minst ”hålla Mats i handen” och tar därför ut mina tre kompensationsdagar för de beredskapsveckor jag gjort. Det innebär att nästa vecka bara blir en arbetsdag, torsdag, innan jag reser till Spanien. På onsdagen kommer Joel hit och kommer sedan att sällskapa Mats när jag är bortrest.

Men först ser vi fram emot en lugn helg (…utan näsblod!) med avslutning av OS och i kväll ska vi äta tapas för att ladda inför min spanienresa.

Dramatik

Onsdagen är helt mötesfri och Mats skulle till en undersökning i Avesta så jag valde att arbeta hemifrån. Innan Mats for började han blöda näsblod men fick stopp efter en stund så han åkte iväg. Han kom inte längre än till grannbyn innan det började blöda igen så han fick vända hem med huvudet utanför bilrutan. Det fortsatte att blöda i nästan en timme och vi ringde 1177 med 25 min väntetid och ställde in Avestabesöket. Vi tyckte att det var riktigt otäckt med så mycket blod under så lång tid.

Nu har vi pratat med vårdcentralen efter inrådan av 1177. De har ingen läkare tillgänglig utan vi ska åka in akut om det börjar blöda igen. Det är tredje morgonen han blöder näsblod och att han äter blodförtunnande gör det inte lättare att få stopp på. Jag måste arbeta hemifrån i morgon också, Mats klarar inte detta själv och eventuellt får vi åka in till läkare och då måste jag köra. Pust…

Vi tittar på skidåkarna och det lugnar inte nerverna – jag ska aldrig mer klaga om jag har det tråkigt!

Igår skickade Karin foton från Molvizar. 10 grader på morgonen, över 20 på altanen på eftermiddagen!

Söndag igen

Idag vaknade jag i harmoni, det var ett tag sedan. Beredskapsveckan lider mot sitt slut och har hittills varit incidentfri. Jag har släppt några arbetsuppgifter på jobbet och ser fram emot en vecka som inte är fullspäckad med möten vilket innebär att  jag får en acceptabel arbetstakt.

Maggan påminde igår om att vi snart reser till Spanien och Karin reser ner redan idag!

Förutom spanienresen ser jag fram emot att Mats ska få göra sin kranskärlsundersökning och eventuella ballongsprängning nästa vecka. Därefter räknar vi med att vi äntligen, efter nästan ett års väntan och undersökningar, ska få något slags besked och få något att förhålla oss till. Väntan har varit näst intill olidlig.

Februari

Av alla månader är februari min sämsta månad, den är värre än november numera. Jag är trött och kraftlös, saknar energi och sover hur mycket som helst. Det är tur att Mats börjat laga god mat igen. Just nu luktar det jättegott från den kycklingsoppa han lagar. Att vi tar OS-guld på löpande band gör inte heller något. I morse vaknade jag till att Frida Hansdotter tog guld i slalom!

Om exakt 2 veckor har Maggan och jag landat i Malaga och är på väg mot Molvizar. Å, vad jag längtar efter att vara ledig, umgås med Karin och Maggan och möta lukterna och solen och värmen. Att stå i mörkret på hennes terass i mörkret och lyssna på när blåsorkesten tränar på skolan nere i byn…