Det blir handdiskning som gäller under julen. Diskmaskinen är så pass ny att försäkringen kräver att den repareras. Garantin gick ut efter 2 år. Mats la på all sin charm och lyckades boka en reparatör den 30 december.
Jag hämtade Joel och Johanna i Borlänge och vilken lycka det blev hemma i Arkhyttan! Maja vrålade av lycka! Bianca tillbringade sin mesta tid i någons knä och Putte blev 5 år yngre.
Idag kommer Tobias och vi planerar kvällsgrillning vid Tallmorkojan. Om vi hinner innan mörkret ska vi hämta hem granen också.
Jag njuter av att ha en hel härlig julvecka framför mig!
I eftermiddag ska jag hämta Joel och Johanna i Borlänge. De är efterlängtade!
Detsamma gäller idag!
I övrigt går dagen i diskmaskinens tecken. Telefonsamtal om garanti, reparation, försäkring mm. Numera tar sådana uppgifter mycket energi för att inte tala om när beslut ska tas.
Mats dygnsrytm sammanfaller just nu med min, vi är båda uppe före 6:00 och sitter tillsammans och möter gryningen. För ovanlighetens skull tittade både Mats och jag tillsammans på TV-Lucian i går morse. Det var en kylig dag men jag tog mig till Stora Skedvi för att handla och hämta paket. Vi åt lutfiskpyttipanna och risalamalta, i övrigt blev det en mycket lugn dag. Mats är trött och jag känner mig fortfarande förkyld och lite hängig.
Idag fortsätter det att vara kallt och vad passar bättre än att avfrosta och få ordning i en av frysarna. Igår kväll kom Karl-Oskar med rådjurskött som vi ska paketera och en del ska malas.
Det blev en annorlunda tredje advent. Mats tillbringade dagen på Falu lasarett för att få lugnande besked om sin fot. Ett blodkärl har brustit och blodet har runnit innanför huden. Som näsblod, fast i ankeln.
Jag kände mig småförkyld och nästan lite febrig men försökte fördriva tiden så gott det gick. När han kom hem åt vi lutfisk men blev besvikna på den hemmalda skånska senapen. Jag får inte till det men ska idag göra ett nytt försök enligt ett nytt recept till lutfiskpyttipannan. Risalamaltan med jordgubbskompott var i alla fall jättegod!
Vi har sovit bra båda två i natt men jag vaknade vid 4:30 och låg vaken och tänkte på mina även i natt spännande drömmar. 5:30 klev Mats upp med ont i kroppen, cortisonet har slutat att verka. Om en vecka kommer Joel och Johanna och Tobias dagen därpå. Idag ska vi jula hela dagen sa Mats när han klev upp.
När jag klev upp visade Mats vad han precis hade upptäckt på sin onda ankel och fot. Det hade svartnat och likaså vid tårna. Nu kör Lasse honom till akuten i Falun. Jag och hundarna håller tummarna och ställningarna här hemma.
Medicinmottagningen tar hand om honom.
Nu på röntgen…
Nu har jag hämtat hem Mats. Det var inte så allvarligt som det såg ut. I princip blödde han näsblod i ankeln!
Vilken dag det blev. Jag vaknade strax efter kl 4 och åt en tidig frukost. Mats vaknade också tidigt (för honom) och ägnade förmiddagen åt att pressa klementiner och granatäpplen till jos som vi frös in i småflaskor. Anna lämnade frukten och den behövdes tas om hand.
Jag ägnade dagen åt att gå igenom några gamla kartonger och blir förskräckt över hur mycket jag har sparat! Jag har inte orkat ta hand om dessa kartonger som är från när barnen var små.
Det blev en resa som startade med fotot på min farfar Joel Rohlin från 1909. Farmor och farfars hus i Järbo har jag många minnen ifrån. De bodde där från 1927 till 1970-talet.
Pappas föräldrahem i Järbo
Det blev en resa genom mitt liv från bardomen och alla flyttar, till kollektivboende i Fängelsebacken i Falun och senare i Fruängen, körsjungande i Struprören, engagemang i Falu miljögrupp och Nybroboden, lärarjobb i Bjursås, Morbygden, Britsarvet och Backby skola i Smedjebacken. Ett år på Hantverkets folkhögskola i Leksand, bröllopsfest i Bjärnum, barnlöshet innan vi fick Elin och Åsa och flytt till Luleå. Vidare som museepedagog på Teknikens hus, skilsmässa och vårdnadstvist, genusstudier i Umeå, omskolning till systemutvecklare och flytt tillbaka till Falun.
Famijen Rohlin samlade i Gävle.Vi bodde i Ornäs, Smedjebacken och Luleå.
Det tog hela dagen och har varit omtumlande och jobbigt men också skönt. Jag kan minnas det som varit bra och fint och släppa det som varit tungt och jobbigt. Det står fortfarande en låda orörd men jag sparar den till i morgon, har jag tur är den lättare att ta hand om.
Antalet kartonger minskar men vissa av dem tar tid att gå igenom. Igår var Mats flitig och vi fastnade bl a för hans pappa Leos illustrerade fotoböcker.
Mats gikt började ge med sig igår som tur är. Kortisonet ger biverkningar som inte är så trevliga.
Min kusin Eva skickade två korta filmer från mormor Agdas 92-årsdag 1994. Hon firade ytterligare 6 födelsedagar. Det är så härligt att bli påmind om de skånska kaffekalasen med sju sorters kakor och släktingar och vänner som samlades i trädgården. De flesta är numera döda.
”Lilla Agda”
Kylan håller i sig och den första kylan känns extra kall! Jag fryser även inomhus trots att det är 20 grader. Mats fryser alltid.
Igår åkte vi till Borlänge bl a för att hämta skruvar som fattas till den dagbädd vi har köpt. Reservdelar är gratis och kan skickas till hemadressen, det kan ta upp till två veckor så min förhoppning var att de hade dem hemma i Borlänge. Det hade de inte! Det är tur att jag redan nu började sätta ihop den så att den hinner bli klar till den 20 då Joel och Johanna anländer.
Vi passade också på att handla i Min matbutik och jag hade fullt sjå med att följa med en lycklig Mats: ”Jag kan handla utan att bli trött!” Det var jag som blev trött…
Jag städade också och det är verkligen som att trä pärlor på en tråd där man glömt göra knut i änden. Dammtussarna må vara borta men arkhytteleran återvände envist innan kvällen. I natt har Lasse fått feber, han som aldrig är sjuk, så nu håller vi oss åtskilda och hoppas att han frisknar till snabbt. Det är bra att Anna är hemma och kan sköta om honom.
Nu har vi ännu mer skidåkning att hålla reda på, idag är det både längdåkning och skidskytte.
Hemresan var betydligt smidigare än ditresan, 5 timmar på två inte alltför fullproppade tåg. Mats hade inte en bra dag så Lasse hämtade mig i stället i Borlänge. Snön låg bara kvar på vissa ställen och regn, dimma och mörker slukade allt biljus och gjorde vägarna kolsvarta. Hemma väntade Mats och hundarna och det var glädjedans en lång stund av alla (utifrån förutsättningarna). Det var skönt att komma hem och jag mår så bra av att ha fått kvalitetstid med mina bran.
Igår hade Åsa och jag en fin dag. Vi tog en långpromenad, år gott, spelade yatzi, pratade och ”hängde” med varandra. Det är värdefullt och så härligt att få egen tid tillsammans! Elin och Åsa kommer tillbringa julledigheten på släktgården i Ornäs men firar julaftonen tillsammans med oss.
Innan jag åker ska vi idag hem till en av Åsas vänner och fika tillsammans med hennes barn som jag aldrig har träffat. Mitt tåg går vid 12 och klockan 17 blir jag mött i Borlänge. Det ska bli mysigt att träffa flocken och Mats igen. Borta bra men hemma bäst!
