Kategoriarkiv: Familj

17 oktober

Jag har haft några sämre dagar, magkatarr/medicinering har gjort mig olustig och illamående, jag har sovit oroligt och varit i obalans. Trots att jag varit vaken någon timme i natt vaknade jag i harmoni och tacksamhet. Ute regnar det för tredje dygnet på raken, men vad gör det!

Mats har slutat helt med medicin mot sina hjärnspöken och det går jättebra. Däremot får han kämpa med att hålla nere vikten, det händer inget på vågen trots sträng diet och vätskekontroll.

Hundarna gillar inte regnet och är trötta efter Majas löpperiod. Vi är alla lite loja.

Min resa till Karin Molvizar i Spanien närmar sig. Gigi och Hasse är också där, de hyr en lägenhet i Malaga. Maggan och Elin ska också följa med på resan och jag börjar längta efter sällskapet, skratten och värmen. Har vi tur har Joel tagit körkort innan han kommer hit och sällskapar Mats när jag är bortrest.

Allt är som det ska!

16 oktober

För exakt 4 år sedan sköt Mats sin första älg. Vi har haft mer än ett dygn ihållande regn. Det är synd om älgjägarna och vi har inget emot att slippa sitta på pass i regnet.

Vad gör vi i stället?

Vi fortsätter diskutera och titta på husbilar. Vi har kört runt och provat olika varianter. Nu vet vi vad vi skulle vilja ha och vad vi absolut behöver.

Vi tänder ljus och eldar och myser i höstmörkret.

Helt obokade!

14 oktober

Min beredskapsvecka är nu över, vi har varit till Borlänge för överlämning och passade på att göra ärenden på Biltema. Innan dess var jag till vårdcentralen och lämnade prover till hudmottagningen. Mina fingrar läker men lite för långsamt i mitt tycke. När jag skulle hämta ut mitt nya pass hade vi svårt att hitta lämpliga fingrar för fingeravtryck!

Maja är i slutet av sin löpning som tur är, det är jobbigt för oss alla.


Jag vet inte när det hände senast men de närmaste två veckorna är helt obokade – undrar vad vi kommer att hitta på…

Lillhärdal

13 oktober

Igår kväll gjorde Lillhärdal ( min barndomsby i Härjedalen) en ljusmanifestation mot att deras åldringboende har lagts ut på Blocket för försäljning samt för att uppmärksamma hur landsbygden utarmas allt mer. Det brann ljus runt om i hela Sverige, även här i Arkhyttan!

Idag kom en kvinna från Norrköping och intervjuade oss om hur vi enskilt och i par upplevt allt kring Mats hjärtstopp. Hon gör en studie med syfte att förbättra vården på sjukhuset och efteråt vid hjärtstopp. Vi tyckte båda att det kändes bra att prata igenom allt ytterligare en gång.

Ute har det varit en underbar höstdag och att gå på hundpromenad var en ren fröjd!

12 oktober

Idag slog jag mitt bottenrekord på vågen, jag har gått ner närmare 14 kg de senaste 7-8 åren och har enligt BMI precis hamnat på normalvikt. Mats vikt minskar också stadigt.

Igår hade vi skönt höstväder och promenaden var njutbar. Vi fick även en hel del annat gjort!

Livet rullar på

Dagarna avlöser varandra och det är höst. Jag har beredskapsvecka och hittills är allt lugnt. Jag arbetar lite här hemifrån.

Systrarna rapporterar om livet i Karins hus i Molvizar. Elin rapporterar om nya bostaden och sin vardag. Åsa rapporterar om sina två jobb och ett fulltecknat liv. Joel tränar för körkort och sjunger i sin kör. Tobias rapporterar om sitt liv på andra sidan Atlanten.

Vi småfixar här hemma och förbereder inför älgjakt och min spanienresa. I år kommer jag bara att vara Mats bisittare vid älgjakten, jag har inte tränat mitt skytte tillräckligt för att vilja delta. Direkt efter jakten åker Elin, Maggan och jag ner till systrarna i Spanien.

Mats hade igår en lite sämre dag, han har ovanligt många andningsuppehåll på nätterna och tycker att det är tungt att andas men han fortsätter att långsamt gå ner i vikt!

Framsteg

Mats fortsätter att minska i vikt och har i fyra dagar klarat sig med att ta enbart en tablett mot sina hjärnspöken. Det är viktiga framsteg!

Avsked

7 oktober

Igår kom beskedet att Mats farbror Rolf, det yngsta och sista syskonet till hans pappa Leo, dog på eftermiddagen. Vi tände ljus och skickade tankar till May-Britt och Jan.

Snart är vi definitivt den äldsta generationen.

Vi kände oss flitiga igår. Förutom gemensam hundpromenad ställde vi undan gräsklippare och fyrhjuling och fick därmed plats med bilen i garaget. Vi plockade även ihop takboxen som vi inte behöver längre, den är gammal, stor och tung men hel och användbar.

Idag går jag på en ny beredskapsvecka.. Vi ska in till Borlänge för att hämta utrustning och jag ska även ordna ett nytt pass.

Tankar om högkänslighet, rädsla och tvåsamhet

Jag befinner mig i ett ganska bräckligt tillstånd just nu och funderar påvarför.

Jag har bäddat in oss i en ny trygghet efter att Mats varit hemma under en så lång period, återhämtat sig och blivit mycket bättre. Jag vet att jag direkt efter hjärtstoppet och under sjukhustiden hade en nödutgång öppen för att Mats inte skulle bli bättre, komma hem eller överleva. Den nödutgången hade jag nu stängt ordentligt och började se en gemensam framtid.

När han blev inlagd i måndags raserades min nyvunna trygghet och min framtidstro trots att det inte var livsfarligt läge utan det gällde ”bara” att hjälpa kroppen att hitta rätt balans. Dagarna han var på sjukhuset blev långa och jag hade svårt för att ta mig för någonting. När han kom hem kändes det jätteskönt men jag mådde ännu sämre. Jag fick en efterreaktion som jag inte var beredd på.

Ur profeten av Khalil Gibran

Älska varandra
men gör inte kärleken till en boja.
Låt den hellre vara ett rörligt hav
mellan era själars stränder.
Låt var och en av er vara ensamma
liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän de vibrerar av samma musik…

Jag tycker att ovanstående text uttrycker vad tvåsamheten innebär för mig. Det blir väldigt tyst och konstigt om den andra strängen eller vårt hav försvinner…

Rädslor är aldrig bra och jag har släppt fram min rädsla. Jag har det så underbart bra tillsammans med Mats och vill inte förlora honom!

Detta ska jag försöka ta hand om och släppa rädslan. Vi finns här och nu!