20 maj

Vi fick fina bilder och filmer från min syster Karins 70-årsfest igår. Maggan och Ellinor var flitiga och skickade under hela festen, tack för det! Jag tänkte mycket på mamma och pappa som skulle ha glatt sig väldigt om de kunnat vara med. Vi systrar såg till att följa vår skånska tradition med en äkta skånsk spettekaka.

Vår dag var i övrigt fylld med motorsport för Mats del och jag tittade på MotoGP. Jag tog det extra lugnt eftersom jag inte kände mig helt i form. Idag mår jag bättre.

Vi börjar dagen med telefonsamtal till läkarna, den medicinlista Mats fick i Uppsala lämnar en del frågetecken… Söndagskväll innebär fördelning av mediciner i veckodosan, det är många tabletter och det är bra att hjälpas åt.  Medicinförpackningarna fyller en hel bärkasse.

Mats får sin pension den 18, jag den 19 i månaden. Det skulle firas, liksom att jag igår gick jag av min veckolånga beredskap och återgick till pensionärslivet.  Vi gjorde oss en myskväll med Mats västerbottenpaj, Prosecco och Vikings. Det kändes definitivt som fredag och det är skönt att betämma själv och vara lite dagvill.

Blidvädret håller i sig och igår köpte vi tösalt för att försöka få några gångbara ytor. Hundarna far omkring som Bambi och jag önskar att jag också hade fyra ben trots broddar.

Den här veckan är den första helt obokade veckan, utan jobb, Stockholm- och Uppsalaresor eller läkarbesök. Det enda jag kan komma på är sophämtningen på fredag och jaktårsmöte i morgon kväll. Det känns tomt, lite konstigt men också skönt.

Den nya psoriasissalvan gjorde nytta de första 14 dagarna, nu blir fingrarna sämre för varje dag. Jag ska prova salvan i 1 månad enligt läkaren så jag fortsätter och vi får se hur det blir. Idag ska jag försöka låta bli att använda dem- det är så tråkigt!

Joels Johanna, som är bibliotekarie, har tipsat oss om Legimus. En App från biblioteket där man kan låna talböcker, den är för oss med funktionsnedsättningar och igår fixade vi ett varsitt konto. Jag har redan börjat lyssna på den första boken, ”Jag hörde ugglan ropa mitt namn” av Margaret Craven. En bok som jag velat läsa om sedan 30- årsåldern. Så jättebra för humöret, själen och fingrarna!

Jag var nöjd men trött igår och hade en fin födelsedag!

Natten har däremot varit orolig, både Maja och Putte har väckt mig för att de behövt gå ut. Putte har varit dålig i magen och behövt ut flera gånger. Jag hade svårt att somna om  och sov oroligt efter klockan 3. Men vad gör det, jag kan ta igen det när jag vill. Idag är det mycket skidåkning i Vinterstudion. Jag lägger också mycket pussel på min iPad.

Nu startar det riktiga pensionärslivet och det ser jag fram emot. Fortfarande blir jag snabbt uttröttad men jag märker att jag orkar mer och mer. Mina händer är mycket bättre, men naglarna behöver tid för att läka. Det tar många månader för en nagel att växa ut helt ny.

Kommande vecka ska Mats till Uppsala för läkarbesök och jag ska på min årliga läkarkontroll. Det är det enda vi har inbokat och det är så härligt att vara fri!

När jag klev av tåget i Säter och hade hälsat på Mats och hundarna gick luften ur mig. Jag är mycket nöjd och glad över att jag gjorde resan till systrarna och det var verkligen inte ansträngande. Men efter att ha tillbringat nästan 3 månader i mitt soffhörn och knappt varit utanför dörren var denna resa en tillräcklig utmaning. Jag somnade nästan innan huvudet hamnade på kudden!

Att vakna i vår säng, i vårt sovrum,i vårt paradis är angenämt. Hundarna och Mats sov snusande bredvid mig och jag vaknade långsamt och njöt. Den första som grattade mig var vår digitala våg som jag använder varje morgon. På köksbordet välkomnade en underbar bukett från Elin och Åsa. Facebook svämmar över av grattishälsningar och att jag är 65 år är ett faktum!

Det känns riktigt bra, allt är som det ska!

Jag vaknar med sandpapper i halsen och känner mig lite förkyld. Idag börjar jag en veckas beredskap på Trafikverket. Under 2019 kommer jag att timanställas var sjätte vecka för att ingå i IKT:s krisberedskap.

Putte följde med mig upp och vi sitter i granens och stearinljusens sken för att möta gryningen. 

När jag som ung bodde i ett kollektiv med barnfamiljer saknade jag den insikt jag senare fick som förälder. När jag var strumasjuk och barnlös insåg jag hur värdefulla hälsan och fungerande kroppsfunktioner är. Bröstcancertiden gav mig en helt ny syn på döden, livet och dess mening. Jag har levt nära existensminimum och räknat varenda krona och inte haft råd med det nödvändigaste och ett biobesök, glassar till barnen eller en fika på stan var helt otänkbart.
Jag har haft förmånen att under hela livet mött mycket kärlek utan krav. Mina föräldrar, syskon och döttrar ger och har gett mig ofantlig kärlek, glädje och energi.  Med Mats upplever jag kärlek, respekt, närhet och trygghet och har aldrig känt mig ensam.
Den egna erfarenheten har gett insikter som jag hade haft svårt att få på annat sätt.

Nu möter jag nästa erfarenhet och jag försöker förstå vad det innebär att åldras. Troligtvis kommer jag att skriva en del om detta framöver.  Den första osäkerheten som pensionär är vad det kommer att innebära ekonomiskt, det är svårt att förstå och få en helhetsbild över pensionen. Då känns det bra att arbeta lite extra så att inkomstminskningen blir mindre kännbar.