Vi lät en av dvärghönorna (Ami eller Adu) ruva på sina ägg och la dit ägg från stora höns, totalt 11 ägg. Då la sig ytterligare en dvärghöna (Adu eller Ami) bredvid och hjälpte till. De ruvar ungefär 3 veckor och igår kom den första kycklingen. Det är som ett underverk, att det verkligen blir kycklingar av äggen!
Äntligen kan jag sluta att oroa mig och ägna mig åt att läka. Det finns hopp om att Mats ska bli piggare och jag är sjukskriven och kan ta riktig semester i sommar. Livet känns mycket lättare, säkert också på grund av det ljuvliga vädret som lockar till utomhusvistelse.
Problemet med husbilen kommer att lösa sig, även om det tar tid. Förhoppningsvis har vi fixat den till min semester i juli. Vi har testat bilen så pass mycket att vi vet att den passar oss bra och tänker behålla den ett bra tag så reperationen av växellådan blir en investering.
Jag har problem med ett 20-tal bett på benen. Myggen har inte visat sig än och vi tror inte att hundarna har djurloppor. Jag reagerar starkt på betten och de kliar, framför allt på nätterna. I natt var jag uppe några timmar och gjorde allt jag kunde för att lindra klådan. Efter vad jag kan förstå är det fågelloppor, de kan drabba människor som krattar gräsmattor, vilket jag gjorde barbent i veckan. Jag har också gått barbent in till hönsen. Nu är det slut på det!
Psoriasen sprider sig, vilket är besvärande och hindrande, jag får lätt självsprickor och huden är ömtålig under fjällen.
Nu ska jag möta en ny sommardag!
Idag har Mats en av sina sämre dagar då luften inte räcker till. De senaste två dagarna har han varit bättre. Det är en berg och dalbana!
Jag har inspekterat hönsen. 1 vit tupp och 6 hönor är kvar. Vi får se hur det påverkar äggproduktionen. Joel och Johanna vill ha hönsskit till sin koloniträdgård. Jag samlar hönsskit och städar hönshuset.
Idag beslutade vi oss för att Donna och Maja själva skulle få springa ut i trädgården genom hundluckan. Vi har haft stängt i vinter eftersom vi haft så mycket snö att staketen blev för låga. Putte är en rymmare så honom vågar vi inte släppa fri.
När jag var ute och hängde tvätt hörde jag hur hönsen skrek och det visade sig att dörren till hönshuset blåst upp. Majas jaktinstinkter går inte att hejda så hon hann döda 5 av hönsen. Bl a tuppen Arne och 2 av våra bästa värphönor. De överlevande gömde sig, En tupp hittade vi i ena trädgårdshörnan, Cecilia och Ami gömde sig i ett rede. Några hönor gömde sig utanför staketet och jag hittade dem efter lite sökande. Ännu saknas en höna.
…så nu får inte Donna och Maja gå ut i trädgården ensamma längre!
Vi har kollat markisen och fyllt på vatten i husbilen. Vi hade svårt att fatta vattensystemet men fick hjälp av erfarne Hasse. På måndag byter vi till sommardäck och sedan är det mesta fixat inför skåneresan på lärdag.
Vi fortsätter att träna, fr a Maja, och åker på korta utflykter med husbilen.
Vi försöker också att planera sommaren. Det är lite svårt när vi inte vet vilka förutsättningar vi har. Det dyker upp nya frågor hela tiden och vi har samlat på oss ytterligare frågor att ställa till läkaren.
Mats har varierande nätter, i natt hade han många andningsuppehåll trots ”apparaten”, vilket gör honom extra trött. Jag, hönsen och hundarna har varit ute i trädgården och jag mumsade på Mats goda kanelsnäckor under en arbetspaus.
Vi fick en lugn, solig onsdag. Vårsolen värmer och hönsen fick vara utanför hönshuset en stund. Den var en av Mats bättre dagar då han orkade både gå ner i källaren och upp på övervåningen utan alltför mycket andnöd. Vi förstår inte varför dagsformen varierar så mycket. Mats teori är att det är den syrgas som han fick i måndags som hjälper till. Han har reagerat likadant tidigare efter att fått syrgas.
Idag ska vi till Avesta på ett planerat läkarbesök.
Jag vaknar till en gnistrande, iskall solskenssöndag. Det är så fantastiskt kallt (-18) och vackert!
Jag har trampat upp stigar i trädgården till hönshuset och bussen. Igår blev jag lekfull och gjorde ett hjärta utanför fönstret till Mats som inte kommer ut i detta vackra vita.
Vi hade biljetter till avslutningen av Svenska skidspelen men Mats orkar inte åka iväg. Som tur var kunde en gammal arbetskamrat ta över biljetterna och vi nöjer oss med att följa skidåkningen på TV.
Idag hade vi en strålande solskensdag men minusgrader. -10 grader i morse och i natt blir det nog kallare. Jag promenerade tillsammans med Maria från Röda vägen till höghuset under lunchen och njöt av dagsljuset. Det är ljust nästan 5 minuter längre för varje dag nu!
Trots detta har jag varit obeskrivligt trött, det verkar som om jag numera är känsligare för när ljuset återkommer än när det försvinner. Är det vårtrötthet?
Det känns ok att börja arbeta igen men jag undersöker vad förtidspension skulle innebära…
Jag sover dåligt och har inte fått tillbaka orken under helgen. Jag kontaktade min chef och vi kom överens om att jag arbetar hemifrån denna vecka, det är tre arbetsdagar. Möten sköter jag via Skype. Bara genom det blir min arbetsdag närmare 3 timmar kortare!
Gårdagen bjöd på två överraskningar. Trots 10 minusgrader låg det 2 ägg i ett rede, det var flera månader sedan de la ägg senast! Överraskning nummer två var att vi blev kontaktade av två glada killar som ville köpa vår ”gamvolvo” som bara stått och väntat på skroten de senaste åren. De tog med sig den direkt!
