Kategoriarkiv: Husbil

6 timmars sömn!

Igår sa vi hejdå till husbilslivet. Med blandade känslor lämnade vi in den till förmedlingsförsäljning i Mora. Vi har träffat vänner och släktingar, upplevt äventyr och sett fantastiska svenska vyer. Under pandemin var det fantastiskt att ha med sig sin egen karantän och gav oss en viktig frihet.
Den tiden är nu förbi, det ständiga småfix som husbilslivet medför klarar vi inte längre av. Det är en sorg men samtidigt skönt att ha insett att vi kan släppa husbilsdrömmarna och i stället hitta de äventyr som nu väntar.

Det var en kraftansträngning för oss båda att köra varsin bil dit och sedan hem. Mats valde småvägar med lägre hastighet med volvon. Jag tog de stora vägarna med husbilen och gjorde många småstopp för att vila benet.

I natt har jag sovit i sängen i nästan 6 timmar och det är inte så konstigt att jag känner mig ovanligt vimmelkantig och nyvaken. Under gårdagen höll sig värken på en låg nivå och kändes ibland inte alls. Jag kan gå korta sträckor utan rullator och värken förvärras inte efter rörelse. Det är en fantastisk förbättring!

Jag har lyssnat på en intressant sommarpratare som förklarar vad som hänt med sveriges ekonomi och politik på ett mycket pedagogiskt och begripligt sätt.
Det är fortsatt varmt väder och brandrisken är mycket stor. Det är semestertid och det märktes ute på vägarna.
Livet rullar vidare…

Mot Mora och framtiden

Naprapatbesöket var bra, jag fick behandling och några olika metoder för träning av höger sida och smärthantering. Jag ska själv boka nästa tid när jag tycker att det är dags.

Jag målade jordgubbsatrapper av stenar, de ska hålla fåglarna borta enligt Ximena. Hon och Lasse hjälpte oss att fixa det sista med husbilen och sedan tog de hand om odlingarna.

Min syster Karin var med vänner i Skedvi bara minuter efter att vi hade ätit vår lunch där och rest hem till Arkhyttan. Vi kunde ha snubblat på varandra.

Natten har varit relativt bra, jag har sovit 3+2 timmar. Nu laddar vi för att köra med husbilen och volvon till Mora, det blir en liten kraftansträngning för oss båda. Det blir skönt att lämna över ansvaret för försäljningen av husbilen till dem.

Så här såg mina händer ut för 4 år sedan. Det är fantastiskt att behandlingen varit så lyckad.

Nu kan jag inte låta bli att oroa mig för framtiden, psoriasisartrit kan ge kronisk smärta. Jag har gått med i en facebookgrupp och får ta del av andras erfarenheter. Naprapaten har mycket klokt att bidra med, jag ska skaffa mig ett bra förhållningssätt till hur än framtiden kommer att bli!

Onsdag

Lyckan höll i sig fram till klockan 2. Då var jag färdigsoven och smärtan tog över. Men jag räknar med bakslag och väntar så tålmodigt jag kan på bättre tider.

Det är kul att ha Lasse hemma igen, vi förbereder oss för honungsslungning.

Husbilen ska vi låta Svea Husbilar förmedlingssälja åt oss. Vi kör den till Mora i morgon och låter dem också städa och fixa till den. Den borde inte vara svåråld och är i så pass gott skick att vi räknar med att vinsten ska räcka till en handpenning till en bra handikappsanpassad bil.

Idag är det naprapatbesöket som gäller. Jag har gruvat mig i flera dagar för den 100 meter långa promenadvägen dit men tar rullatorn med som sitthjälp vid täta i pauser.

Värmen fortsätter

Även hälsan skiftar!

Klockan är 04:20. Jag vaknade strax före klockan fyra och kör TENS för att mildra smärtan som väckte mig.
Gårdagen var en sämre dag för oss båda, förutom att Mats njöt av värmen.
Vi började med tömning av husbilen och ska fortsätta idag. I morgon blir det städning innan vi kör och visar upp den för förmedlaren på tisdag.

Ximena var här och vattnade odlingarna. Hon erbjöd mig den första mogna jordgubben! Underbart!

I eftermiddag hämtar vi Elin i Borlänge och ser fram emot att spendera några dagar med henne!

Bilaffärer

Jag blir allt bättre men får också bakslag. I natt har jag haft en värknatt igen och det har ännu inte gett med sig trots värktabletter och tensbehandling.

Igår hittade vi en bilförmedlare i Falun som kan sälja husbilen åt oss. Han hade också en intressant handikappanpassad bil till salu.

På tisdag ska vi åka dit och provköra och få husbilen värderad.

Mats har fått sämre syresättning trots syrgasen och har problem med vätskebalansen i värmen. Det blir bra för honom att träffa läkaren i Uppsala på måndag. Vännen Peter från Västerås ska dit samma dag så de får lite sällskap av varandra!

Vi är båda två trötta och får bara det nödvändigaste gjort. Värmen håller i sig och AC:n i gammelvolvon gav upp igår. Våra bin har valt gammalt rosvatten som vattenkälla och Lasses vissnade rosbukett får stå kvar ute på bordet.

I morgon eftermiddag kommer Elin, det ser jag fram emot!

För 13 år sedan dog pappaoch ett halvår senare mamma. Åren går.

Den sista resan

Det är morgnarna som är min största smärtutmaning just nu. Under dagarna har jag definitivt mindre ont och kan röra mig allt mer obehindrat.
Igår gjorde vi en dagsutflykt till Eskilstuna för att titta på handikappanpassade bilar. Det finns ett antal sådana att köpa till mycket varierande priser. Det var mycket varmt men tack vare AC:n i husbilen fungerade det för både oss och hundarna. Jag körde den mesta tiden och det gick bra trots höftproblemet.

Det var vår sista husbilsresa!

Husbilen ska tömmas och iordningställas för försäljning. Vi kommer att köra med volvon och hoppas att vi kan sälja husbilen snabbt före semestrarna. Det är inte så enkelt att ha den som inbyte hos vanliga bilhandlare och ligger precis i årsmodell och prisklass där förmedlarna är tveksamma att ta risker. Vi ska göra allt vi kan för att hitta den rätta köparen, bilen är jättebra och i mycket gott skick och vi hade ursprungligen tänkt ha den ytterligare ett antal år. När husbilen är såld blir det i stället en handikappsanpassad bil.

När vi kom hem var vi trötta och varma och satte oss i vår härliga trädgård och njöt av sommarkvällen. På bilden syns spår av dagens ”äventyr” och funderingar, mungiporna hade ännu inte åkt upp!

Jag får bra hjälp av TENSAPPARATEN!

Bättre?

I natt har jag sovit riktigt bra och kunde tom ligga på högersidan en stund. Vid 5-tiden vaknade jag och värken satte igång igen. Nu har jag kopplat på Tens vilket gör värken uthärdlig.

Ximena cyklade igår hit från Långshyttan och vattnade odlingarna. Mats körde till Skedvi och handlade och lagade sedan som vanligt en god middag.

Under dagen tränade jag att köra Mats permobil och kunde på kvällen köra till bystugan för att delta i sista studiecirkeln. Arbetsgrupper har bildats och vi kommer i fortsättningen att träffas vår och höst.

Min smärta förändrades och var borta långa stunder och hanterbar i övrigt. Jag körde Tens många gånger och gjorde alla övningar och cykelträning. För första gången kändes det lite hoppfullt!

Idag kör vi till Eskilstuna och tittar på en handikappbil där firman kan ta husbilen i utbyte. Vi får se vad det ger.

Dyster

Det känns som om jag är fast för all framtid med denna smärta. Igår var den mer ihärdig än på länge och natten har varit tung. Att gå med kryckor gör ont och att gå utan gör ont. Det gör ont när jag sitter och när jag ligger och jag är aldrig smärtfri. En pulserande smärta som aldrig gör paus. Det är bara skit med mig!

Mats hade en riktigt dålig dag igår och vi lämnade prover på vårdcentralen och vad vi kan utläsa hade vi båda dåliga resultat. Jag väntar på besked från min hudläkare.

Om vi orkar har vi tänkt köra till Eskilstuna i morgon. Vi vill få husbilen värderad och ska titta på alternativa handikappfordon där permobilen kan köras in och är enkel att hantera.

I kväll avslutas första etappen av byns studiecirkel kring krishantering och jag ska dit oavsett hur jag mår. Jag ser också fram emot att Elin kommer på söndag och stannar några dagar, Åsa träffar jag en stund när hon anlänt till Borlänge innan de ska fira midsommar på släktgården. Mats förbreder sig för ett sjukhusbesök i Uppsala på måndag.
Punkt.

Längre än så sträcker sig inte mina tankar!

Hundarna har sköna dagar i värme och sol!

Nattplåga

Jodå, jag njuter emellanåt av sommarvärmen, dofter och ljud. Gårdagen blev rätt bra smärtmässigt. Jag kunde sitta smärtfri långa stunder i min älskade fåtölj, gruvade mig för att resa mig och gå men kunde göra det relativt smärtlindrigt framåt eftermiddagen.

Vi är inga muntergökar någon av oss just nu. Mats jobbar för att förbereda husbilen för försäljning. Jag letar bilder och husbilsminnen för att muntra upp mig, här kommer ett urval från våra resor med våra två senaste bilar:

Vi har haft många härliga upplevelser och dagar i våra husbilar.

Jag tycker inte längre om att gå och lägga mig. Jag är annars väldigt kvällstrött och gillar att ligga och dra mig på morgonen. Sängen är en kär och uppskattad plats. Nu har nätterna blivit en plåga, det tycks vara det sämsta tänkbara, med tanke på smärtan, att ligga ner. Men långsamt, mycket långsamt märker jag en förbättring och hoppas att Tens ska hjälpa mig att stå ut under läkningen.

Bröderna Noren har förgyllt våra måndagskvällar och igår såg vi det sista avsnittet!

Smärta

Jag är inne på fjärde veckan med svår smärta och tänker på mamma som levde med svår fantomsmärta i över 10 år. Vi såg att hon hade ont och hon svettades ofta ymnigt. Hon berättade om sin smärta och försökte minska/bli av med den med alla möjliga behandlingar och mediciner men lyckades aldig bli smärtfri.
Ett sånt fruktansvärt öde! Jag kan inte minnas att hon gnällde utan försökte tillsammans med pappa fortsätta sitt liv så bra som hon bara kunde.
Förlåt för att jag aldrig riktigt förstod dig mamma!

Igår sattes det potatis på byns gemensamhetsodling, jag avstod att hjälpa till av naturliga skäl. Lasse har landat i Italien och det lämnar ett underligt tomrum i huset.

Mats är envist flitig, han lagade potatissallad och rådjursfile’ till middag och på kvällen tvättade han husbilen. Jag blev modfälld och handfallen eftersom min smärta återkom igår om än i lite mildare form. Det blev färre stunder av smärtfrihet och en molande smärta varierar på en skala mellan 3-8 på en 10-gradig skala. Det gör mindre ont när jag går än tidigare även om smärtan då ökar och stannar kvar en bra stund efteråt.

Natten har varit tung och ”svårsoven” och jag är så trött på detta! Borde jag inte bli bättre? Var det bara bedövningsmedlet som tog, det skulle hålla i sig två till tre dagar. Har kortisonet inte hamnat på rätt ställe?

Här kommer en rubrik som jag reagerade mycket negativt på! Skulle en man kunna få samma rubrik och text?