Igår kväll kom smärtan tillbaka, både när jag sitter stilla och rör på mig. Lite, lite mildare och lite annorlunda vid i höften/benet. Jag kunde sova lite bättre och fick 4 timmar i sängen innnan jag intog fåtöljläge. Jag har inte tagit smärtlindrande och märker ingen skillnad.
Der känns tråkigt att inte kunna njuta ordentligt av Elins vistelse hos oss. Men hon har piggat upp oss och hjälpt oss med massor. I natt sov vi i en renbäddad säng t ex! Idag ska vi träffa Åsa och köra dem till släktgården i Ornäs. Midsommaren kommer vi att fira ensamma i lugn och ro.
Det blev inre något bilköp, bilen uppfyllde inte våra krav.
Ett stort flygplan landade över oss när vi passerade Borlänge flygplats på hemvägen.
Vilken hemsk natt! Jag tog värkmedicin vid 22 och somnade direkt. Klockan 12 vaknade jag av värk och sedan var det kört. Jag tillbringade natten tillsammans med ”Tensen” i fåtöljen. Men jag var så klar i tanken att jag ilsknade till och kom ihåg hur bra naprapaten hjälp mig med en muskellinflammation för 30 år sedan. Jag surfade och hittade Dalarnas smärtklinik som hade lediga tider, som gick att boka via nätet, redan idag på morgonen.
Naprapaten Henrik tog hand om mig och jag gick därifrån utan hjälpmedel och smärta! Han var noggrann, undersökte, behandlade och förklarade. Hans syn på kroppen tilltalar mig. Det kan vara så att när jag trillade och gjorde mig illa i höstas började kroppen försvara den högra sidan genom att låta den vänstra bli dominant. Försvagningen har pågått under vintern och vad som triggade igång mina besvär är svårt att veta. Jag hade en plötslig besvärlig kramp en natt när jag var i Skarpnäck, jag hade satt igång med trädgårdsarbete och något blev droppen.
Hans behandling gick ut på att väcka kroppens egna läkeprocess och även om jag redan nu är mycket bättre kommer det att ta tid. Vi vet inte om värktabletterna har minskat smärtan men eftersom jag haft så pass ont ändå tyckte både han och jag att jag kunde sluta med dem.
Jag gick därifrån smärtfri utan hjälpmedel och var så lättad! Tänk att jag inte kommit på detta tidigare! Jag bokade en ny tid för uppföljning nästa vecka. Mats och Elin säger att blixtarna som synts runt mig försvunnit. Nu har jag lite ont när jag rör mig men inte annars. Ju mer jag rör mig, även om det gör ont, är bättre för kroppen.
Elin hade dammsugit hela lägenheten när vi kom hem! Fantastiskt, det var länge sedan det blev gjort ordentligt.
Vi har sådan tur att Elin hjälper oss att städa ur husbilen. När jag skulle tömma kasettoaletten smällde det till i korsryggen och triggade igång alla värkande muskler så nu är jag tillbaka på ruta 1. Det är fåtöljläge som gäller.
Mats kom tidigt tillbaka från Uppsala och körde istället för mig och handlade och till apoteket för att ta ut vattendrivande medicin. Elin följde med honom, vilken tur att hon är här och kan hjälpa oss! Mats hade ett bra möte med läkaren och nu koncentrerar de sig på att driva bort vatten som samlats i kroppen och därmed sänka vikten för att hjälpa hjärtat och öka syresättningen.
Idag har jag inte mycket ork, avsaknad av nattsömn och drygt 4 veckors smärtor påverkar både kropp och knopp. Dessutom detta bakslag, så deppigt!
Jag sitter där jag sitter och har svårt att hålla humöret uppe!
Maja och de andra hundarna är så lyckliga över att Elin har kommit!
Älskade Elin kom igår och fyllde huset med sin energi. Så underbart!
Mats får inte tillräckligt med syre och samlar på sig vatten. Om en liten stund kommer de och hämtar honom för ett halvårsbesök på Akademiska och vi hoppas de kan hjälpa honom.
Jag har bättre dagar med mindre smärta och jag kan gå korta sträckor utan käppar och rullator, en klar förbättring alltså. MEN nätterna…
Jag kan sova 4 ibland 5 timmar innan smärtan väcker mig och då är den tillbaka på hög nivå, 8-9 på 10-skalan. Det går inte att sova och smärttabletterna är för tidigt att ta. Jag kör Tens som mildrar/ förvirrar smärtan men den kommer tillbaka så fort jag slutar. Frampå morgonen när jag tagit nästa omgång värktabletter blir det bättre efter en stund. Jag har kontaktat vårdcentralen för det är ohållbart med dessa nätter!
Igår kom det lite regn och det kan nog fortsätta regna idag. Det gör inget!
Hittade dessa dystra rapporter om klimatförändringarna.
Klockan är 04:20. Jag vaknade strax före klockan fyra och kör TENS för att mildra smärtan som väckte mig. Gårdagen var en sämre dag för oss båda, förutom att Mats njöt av värmen. Vi började med tömning av husbilen och ska fortsätta idag. I morgon blir det städning innan vi kör och visar upp den för förmedlaren på tisdag.
Ximena var här och vattnade odlingarna. Hon erbjöd mig den första mogna jordgubben! Underbart!
I eftermiddag hämtar vi Elin i Borlänge och ser fram emot att spendera några dagar med henne!
Jag blir allt bättre men får också bakslag. I natt har jag haft en värknatt igen och det har ännu inte gett med sig trots värktabletter och tensbehandling.
Igår hittade vi en bilförmedlare i Falun som kan sälja husbilen åt oss. Han hade också en intressant handikappanpassad bil till salu.
På tisdag ska vi åka dit och provköra och få husbilen värderad.
Mats har fått sämre syresättning trots syrgasen och har problem med vätskebalansen i värmen. Det blir bra för honom att träffa läkaren i Uppsala på måndag. Vännen Peter från Västerås ska dit samma dag så de får lite sällskap av varandra!
Vi är båda två trötta och får bara det nödvändigaste gjort. Värmen håller i sig och AC:n i gammelvolvon gav upp igår. Våra bin har valt gammalt rosvatten som vattenkälla och Lasses vissnade rosbukett får stå kvar ute på bordet.
I morgon eftermiddag kommer Elin, det ser jag fram emot!
För 13 år sedan dog pappaoch ett halvår senare mamma. Åren går.
Det är morgnarna som är min största smärtutmaning just nu. Under dagarna har jag definitivt mindre ont och kan röra mig allt mer obehindrat. Igår gjorde vi en dagsutflykt till Eskilstuna för att titta på handikappanpassade bilar. Det finns ett antal sådana att köpa till mycket varierande priser. Det var mycket varmt men tack vare AC:n i husbilen fungerade det för både oss och hundarna. Jag körde den mesta tiden och det gick bra trots höftproblemet.
Det var vår sista husbilsresa!
Husbilen ska tömmas och iordningställas för försäljning. Vi kommer att köra med volvon och hoppas att vi kan sälja husbilen snabbt före semestrarna. Det är inte så enkelt att ha den som inbyte hos vanliga bilhandlare och ligger precis i årsmodell och prisklass där förmedlarna är tveksamma att ta risker. Vi ska göra allt vi kan för att hitta den rätta köparen, bilen är jättebra och i mycket gott skick och vi hade ursprungligen tänkt ha den ytterligare ett antal år. När husbilen är såld blir det i stället en handikappsanpassad bil.
När vi kom hem var vi trötta och varma och satte oss i vår härliga trädgård och njöt av sommarkvällen. På bilden syns spår av dagens ”äventyr” och funderingar, mungiporna hade ännu inte åkt upp!
I natt har jag sovit riktigt bra och kunde tom ligga på högersidan en stund. Vid 5-tiden vaknade jag och värken satte igång igen. Nu har jag kopplat på Tens vilket gör värken uthärdlig.
Ximena cyklade igår hit från Långshyttan och vattnade odlingarna. Mats körde till Skedvi och handlade och lagade sedan som vanligt en god middag.
Under dagen tränade jag att köra Mats permobil och kunde på kvällen köra till bystugan för att delta i sista studiecirkeln. Arbetsgrupper har bildats och vi kommer i fortsättningen att träffas vår och höst.
Min smärta förändrades och var borta långa stunder och hanterbar i övrigt. Jag körde Tens många gånger och gjorde alla övningar och cykelträning. För första gången kändes det lite hoppfullt!
Idag kör vi till Eskilstuna och tittar på en handikappbil där firman kan ta husbilen i utbyte. Vi får se vad det ger.
Det känns som om jag är fast för all framtid med denna smärta. Igår var den mer ihärdig än på länge och natten har varit tung. Att gå med kryckor gör ont och att gå utan gör ont. Det gör ont när jag sitter och när jag ligger och jag är aldrig smärtfri. En pulserande smärta som aldrig gör paus. Det är bara skit med mig!
Mats hade en riktigt dålig dag igår och vi lämnade prover på vårdcentralen och vad vi kan utläsa hade vi båda dåliga resultat. Jag väntar på besked från min hudläkare.
Om vi orkar har vi tänkt köra till Eskilstuna i morgon. Vi vill få husbilen värderad och ska titta på alternativa handikappfordon där permobilen kan köras in och är enkel att hantera.
I kväll avslutas första etappen av byns studiecirkel kring krishantering och jag ska dit oavsett hur jag mår. Jag ser också fram emot att Elin kommer på söndag och stannar några dagar, Åsa träffar jag en stund när hon anlänt till Borlänge innan de ska fira midsommar på släktgården. Mats förbreder sig för ett sjukhusbesök i Uppsala på måndag. Punkt.
Jodå, jag njuter emellanåt av sommarvärmen, dofter och ljud. Gårdagen blev rätt bra smärtmässigt. Jag kunde sitta smärtfri långa stunder i min älskade fåtölj, gruvade mig för att resa mig och gå men kunde göra det relativt smärtlindrigt framåt eftermiddagen.
Vi är inga muntergökar någon av oss just nu. Mats jobbar för att förbereda husbilen för försäljning. Jag letar bilder och husbilsminnen för att muntra upp mig, här kommer ett urval från våra resor med våra två senaste bilar:
Vi har haft många härliga upplevelser och dagar i våra husbilar.
Jag tycker inte längre om att gå och lägga mig. Jag är annars väldigt kvällstrött och gillar att ligga och dra mig på morgonen. Sängen är en kär och uppskattad plats. Nu har nätterna blivit en plåga, det tycks vara det sämsta tänkbara, med tanke på smärtan, att ligga ner. Men långsamt, mycket långsamt märker jag en förbättring och hoppas att Tens ska hjälpa mig att stå ut under läkningen.
Bröderna Noren har förgyllt våra måndagskvällar och igår såg vi det sista avsnittet!
