Kategoriarkiv: Min dag

Väntan

Både Mats och jag har gått in i ett vänteläge. När jag var där i eftermiddags pratade  vi om att laga staketet, odla potatis och annat här hemma. Det är helgstämning på avdelningen med ny personal som vi inte träffat tidigare. Mats delar rum med Bertil som fått en pacemaker inopererad.

Det är bra att vi har våra iPads som förströelse och sms att samtala via, Facetime fungerar dåligt. Jag lägger många pussel, det fungerar bra att tänka till.

Mats hade fått dropp eftersom han var lite uttorkad, de är noga med att han ska ha balans i kroppen.

Vi vet ännu inte hur logistiken kommer att fungera vid Uppsalabesöket. Han kommer att åka ambulans dit men ska han bara vara där över dagen, hur lång tid tar det och vad kan vi räkna med efteråt. Vi måste vänta på dessa besked tills på måndag.

Det fungerar bättre att lämna hundarna än jag räknat med och det är skönt. Putte har en sorgsen blick, han saknar Mats och hans knä så mycket! Vi andra saknar honom också men Putte förstår ju inte varför Mats inte är här.

Lördag

Fågelbilden på en av Mats trätavlor får symbolisera att jag håller kvar tankarna på våren och ignorerar snötäcket.

Jag är tacksam över min sömn, i det stora hela sover jag bra och särskilt gott i natt. Mats rapporterar att även hans natt har varit lugn.

Ibland har jag tänkt att jag borde gå någonstans och bara skrika ut min frustration, oro och rädsla. Det borde släppas ut för att inte göra mig skada. Jag tycker att jag är ganska lugn och handlingskraftig när det behövs och tänkte att jag lagt locket på. Men så är det inte! Mats och jag pratar väldigt mycket om det som hänt och händer och är bra på att tänka om och anpassa oss till nuet. Jag skriver av mig mycket via bilddagboken men även Instagram och Facebook. Jag låter det ta kraft och pysa ut efter hand och går inte och bär på något någon längre tid.

Mats stora utmaning just nu är att ta hand om sin rädsla/ångest. För hjärtpatienter är det extra jobbigt eftersom hjärtfelet och ångest ger samma symptom. Hur kan man veta när det är allvar och hur håller man sig lugn så att oron inte förvärrar hjärtproblemet…

Idag ska jag städa av lite här hemma, jag får nästan inget annat än sjukhusbesöken gjorda. Om snöandet lugnar ner sig och vägarna är farbara kör jag till Falun på eftermiddagen. Mats är godissugen!

Akademiska sjukhuset

Det är beslutat att Mats ska till Uppsala och att de där ska gå in i hjärtat via ljumsken för att få hjärtat att lugna ner sig. ( jag minns inte vad ingreppet heter) Tyvärr måste han vänta till den 9 april och det blir 6 oroliga dagar för Mats. Han är livrädd att det ska smälla till när som helst men kommer att vara kvar i Falun under deras beskydd fram tills dess.

Vi får försöka fördriva tiden och hoppas att det låter bli att smälla. Åsa har skickat en spotifylista med lugn musik till honom och han har Tv och film på paddan.

Jag har fått en kallelse till hudkliniken den 24/4 och ska äntligen få hjälp med mina händer!

Sommartider

Vi sov fantastiskt gott i natt men vaknar lika trötta. Det tar tid att ta hand om och smälta de senaste dagarnas händelser.  Ute ligger ett tunt snötäcke och temperaturen är på några minusgrader igen.

Facebook påminde om denna haiku

Möter sommartid
Tiden går allt fortare
Men NU står stilla

Hepp!

Mötet med hjärtsköterskan var bra. Innan vi åkte dit läste vi i Mats journal tills Mats inte orkade ta in mer. Jag fick veta att den tredje stöten gavs på akuten, vilket innebär att han haft ett hjärtstopp jag inte kände till. Vi bad sköterskan hjälpa oss att ta reda på om han åkt helikopter och fick veta att Mats blev överlämnad från ambulans till helikopter i Pingbo. Helikoptern kom från Mora. Vi hade även andra frågor som hon lovade att besvara när hon fått svaren. Jag tror att det är viktigt att vi får ihop hela händelseförloppet för att sedan kunna lämna allt detta bakom oss. Mats lämnade prover, vi åt, handlade och for hem. Denna utflykt var tröttande och vi häckade i våra fåtöljer ett tag när vi kommit hem.

Vid 15.30 ringde de och berättade att Mats kaliumvärden var för höga ( förra gången var de för låga) och att de ville vi skulle komma dit igen så att de fick ta om proverna. Vi packade in oss alla i bilen och körde tillbaka, det är 43 km enkel resa. Hans kaliumvärden var lite lägre men läkaren ville behålla honom över natten och ge honom kaliumsänkande dryck. Jag körde hem efter hans medicin, den är så speciell så de har inte alla sorter på sjukhuset. Totalt körde jag 26 mil, den sista rundan i mörker vilket jag inte är så förtjust i.

Mats var på gott humör och jag var hemma igen vid 21.30. Då var både hundarna och jag riktigt trötta men först vid midnatt somnade vi alla tre i sängen.

Ronden kom vid 9 och de konstaterade att hans värden var bättre men de ville kolla igen vid 14-tiden. Om de fortsätter vara bra får han åka hem om han vill. Jag planerar att åka dit vid 12 och så får vi se hur det känns, det känns lite oroligt/ skakigt just nu och det är skönt att de har koll på honom!

Elin har skickat detta fina blåsippsfoto från Öland!

 

Äntligen

Äntligen har våren kommit! Igår var det så varmt att jag kunde vara ute på framsidan utan ytterkläder och idag fortsätter solen skina. Härligt!

Vi fortsätter att sova bättre och längre perioder under nätterna. Jag känner hur jag sakta återfår handlingskraften och energin. Härligt!

Idag ska vi träffa en hjärtsköterska i Avesta, vi har många frågor att ställa.

minnen

Idag är det precis 2 år sedan vi tog bort Bella. Älskade Bella, du saknas oss!

En vecka efteråt åkte vi akut in med Mats, som hade andningsproblem och påbörjade hans långa resa för att få rätt diagnos och behandling.

För 8 år sedan planerade vi bröllop och mina fina arbetskamrater ordnade en fantastisk möhippa för mig. 8 år yngre och 12 kg tyngre såg jag ut så här:


Igår tog Mats bort stygnen och fick ett stödhantag monterat vid sängen och ett speciallakan som gör det enklare att vända sig.

Vi har tillsammans med arbetsterapeuten skickat iväg en ansökan om bostadsanpassning och eftermiddag kommer de hit och sätter in ett larm. Vi blir mycket bra bemötta från kommun, hemtjänst och vårdcentral.

Vakennatt

Jag vet inte vad som orsakar att jag inte kan sova i natt. Maja har väckt mig för att hon behövt gå ut ett par gånger men det brukar vanligtvis inte vara svårt att somna om. Jag har drömt oroliga och stökiga drömmar, ute blåser det riktigt hårt och slår tidvis mot fönsterrutan.

Min iPad blir mitt sällskap, jag spelar mina spel och läser nyheter, Facebook och Instagram. Men sämnen vill inte återkomma och dagen börjar nu gry.

Mats sover bredvid mig, igår sov han 8 timmar i sängen och kunde sova på båda sidorna för första gången. Han syresätter sig bra, har bra blodtryck och värken i revbenen blir mindra för var dag. Idag ska distriktsköterskan ta bort stygnen och i eftermiddag kommer terapeuten med några hjälpmedel.

Jag inser emellanåt friheten i pensionärslivet, jag behöver inte planera och passa på att göra viktiga saker. Jag kan välja att göra det precis när jag vill, beroende på dagsform och lust. Och om händerna tillåter…

De senaste dagarna har jag passat på att sätta mig i lä med solen i ansiktet och njuta. Igår tittade den första tussilagon fram!