Vi sov fantastiskt gott i natt men vaknar lika trötta. Det tar tid att ta hand om och smälta de senaste dagarnas händelser. Ute ligger ett tunt snötäcke och temperaturen är på några minusgrader igen.
Facebook påminde om denna haiku
Möter sommartid
Tiden går allt fortare
Men NU står stilla
Mötet med hjärtsköterskan var bra. Innan vi åkte dit läste vi i Mats journal tills Mats inte orkade ta in mer. Jag fick veta att den tredje stöten gavs på akuten, vilket innebär att han haft ett hjärtstopp jag inte kände till. Vi bad sköterskan hjälpa oss att ta reda på om han åkt helikopter och fick veta att Mats blev överlämnad från ambulans till helikopter i Pingbo. Helikoptern kom från Mora. Vi hade även andra frågor som hon lovade att besvara när hon fått svaren. Jag tror att det är viktigt att vi får ihop hela händelseförloppet för att sedan kunna lämna allt detta bakom oss. Mats lämnade prover, vi åt, handlade och for hem. Denna utflykt var tröttande och vi häckade i våra fåtöljer ett tag när vi kommit hem.
Vid 15.30 ringde de och berättade att Mats kaliumvärden var för höga ( förra gången var de för låga) och att de ville vi skulle komma dit igen så att de fick ta om proverna. Vi packade in oss alla i bilen och körde tillbaka, det är 43 km enkel resa. Hans kaliumvärden var lite lägre men läkaren ville behålla honom över natten och ge honom kaliumsänkande dryck. Jag körde hem efter hans medicin, den är så speciell så de har inte alla sorter på sjukhuset. Totalt körde jag 26 mil, den sista rundan i mörker vilket jag inte är så förtjust i.
Mats var på gott humör och jag var hemma igen vid 21.30. Då var både hundarna och jag riktigt trötta men först vid midnatt somnade vi alla tre i sängen.
Ronden kom vid 9 och de konstaterade att hans värden var bättre men de ville kolla igen vid 14-tiden. Om de fortsätter vara bra får han åka hem om han vill. Jag planerar att åka dit vid 12 och så får vi se hur det känns, det känns lite oroligt/ skakigt just nu och det är skönt att de har koll på honom!
Elin har skickat detta fina blåsippsfoto från Öland!
Äntligen har våren kommit! Igår var det så varmt att jag kunde vara ute på framsidan utan ytterkläder och idag fortsätter solen skina. Härligt!
Vi fortsätter att sova bättre och längre perioder under nätterna. Jag känner hur jag sakta återfår handlingskraften och energin. Härligt!
Idag ska vi träffa en hjärtsköterska i Avesta, vi har många frågor att ställa.
Idag är det precis 2 år sedan vi tog bort Bella. Älskade Bella, du saknas oss!
En vecka efteråt åkte vi akut in med Mats, som hade andningsproblem och påbörjade hans långa resa för att få rätt diagnos och behandling.
För 8 år sedan planerade vi bröllop och mina fina arbetskamrater ordnade en fantastisk möhippa för mig. 8 år yngre och 12 kg tyngre såg jag ut så här:
Igår tog Mats bort stygnen och fick ett stödhantag monterat vid sängen och ett speciallakan som gör det enklare att vända sig.
Vi har tillsammans med arbetsterapeuten skickat iväg en ansökan om bostadsanpassning och eftermiddag kommer de hit och sätter in ett larm. Vi blir mycket bra bemötta från kommun, hemtjänst och vårdcentral.
Jag vet inte vad som orsakar att jag inte kan sova i natt. Maja har väckt mig för att hon behövt gå ut ett par gånger men det brukar vanligtvis inte vara svårt att somna om. Jag har drömt oroliga och stökiga drömmar, ute blåser det riktigt hårt och slår tidvis mot fönsterrutan.
Min iPad blir mitt sällskap, jag spelar mina spel och läser nyheter, Facebook och Instagram. Men sämnen vill inte återkomma och dagen börjar nu gry.
Mats sover bredvid mig, igår sov han 8 timmar i sängen och kunde sova på båda sidorna för första gången. Han syresätter sig bra, har bra blodtryck och värken i revbenen blir mindra för var dag. Idag ska distriktsköterskan ta bort stygnen och i eftermiddag kommer terapeuten med några hjälpmedel.
Jag inser emellanåt friheten i pensionärslivet, jag behöver inte planera och passa på att göra viktiga saker. Jag kan välja att göra det precis när jag vill, beroende på dagsform och lust. Och om händerna tillåter…
De senaste dagarna har jag passat på att sätta mig i lä med solen i ansiktet och njuta. Igår tittade den första tussilagon fram!
I eftermiddag blir det mycket skidåkning i säsongens sista Vinterstudio. Solen skiner och det är plusgrader här hemma men det blåser kalla vinder.
Jag har sett Neverland och programmet om Josefin Nilsson och känner mig ännu mer nedstämd än tidigare. Men jag hade visst ett behov av att höra om andras elände. Det pågår mycket inom mig och jag hänger definitivt inte med i alla svängningar. Idag ligger paniken nära igen.
Maja älskar att ligga under filten och igårkväll hade vi varsin hund i våra knän. De ger bra tröst när vi behöver det!
Jag tycker att vi har varit bra på att ta dagarna och situationerna som de kommer. Att be om hjälp har vi heller inte problem med. Vi har anpassat oss och hittat meningsfullhet och harmoni i det nya.
När vi träffade arbetsterapeut, sjukgymnast och biståndshandläggare bemödade vi oss om att berätta om vår ”skröplighet” och be om hjälp med det vi ser ett behov av. Vi blev väldigt bra bemötta och kommer förutom att ansöka om bostadsanpassning att sätta in larm, få 10 timmar med avlösning/ månad så att jag kan göra något på egen hand och hjälp med städning var tredje vecka.
Vår situation framträdde så tydligt, svart på vitt, och det är ingen munter bild. Det är sorgligt att vi åldrats, blivit sjuka och måste stryka i våra villgöra-listor. Det här är inte vad vi sett fram emot när vi båda äntligen blivit pensionärer. Tack och lov kan vi prata med varandra och igår tyckte vi riktigt synd om oss och sörjde ihop. Pratade om det vi ska stryka i villgöra- listan och vad vi kan försöka och vad vi vet att vi kan. Maja älskar att ligga under filten och igårkväll hade vi varsin hund i våra knän. De ger bra tröst när vi behöver det!
Jag tror att det är viktigt att tillåta sig sorgen likväl som alla andra känslor. Jag försöker möta känslorna som de kommer och tror på att det finns kraft och läkning i det. Rädslorna är de lurigaste och viktigaste att plocka fram och ta hand om annars kan det gå illa.
Vi fick besök av en sjukgymnast och en arbetsterapeut. Vi ska få speciallakan som gör det enklare att vända sig och en ställning vid sänggaveln. Mats träning just nu är att röra på ben och fötter och blåsa i vattenflaskan, sjukgymnasten återkommer. Vi ska lämna in en ansökan om bostadsanpassning: ett räcke till köksbron, ta bort trösklar och viktigast av allt att få till en dusch av vårt nuvarande städskåp.
Hemtjänsthandläggaren blev förhindrad och kommer idag i stället.
Jag har haft stora problem med mina psoriasishänder i 5 månader. Jag har fått en remiss till Falun men väntetiden kan bli 3 månader. Det är inte bara vatten jag ska undvika, de spricker och börjar blöda när jag bär matkassar, bäddar rent i sängen och nästan allt annat handarbete.
Det ska bli intressant att se vad jag/vi kan få hjälp med.
I natt kunde Mats sova på sidorna för första gången och sov 7 timmar i sängen! Det gjorde jag också och kom på att jag varken reikat eller mediterat under senaste veckan på grund av våra konstiga nätter.
Vi fick äntligen vår parabol och Viasat fixat igår, det har krånglat sedan långt före jul. En ny parabol är på plats, en ung snabbfotat kille kom och fixade allt på nolltid. Mats dokumenterade min insats…
Idag får vi hembesök av Säters kommun. På förmiddagen kommer biståndshandläggaren för att diskutera vilken hjälp vi kan få och på eftermiddagen kommer arbetsterapeuten för att se vilka hjälpmedel Mats behöver.
Det var med glädje som jag konstaterade att det ösregnade när jag vaknade, jag vill bli av med snön nu när det är vårdagjämning.
Igår åkte vi till distriktsköterskan i Långshyttan för att få operationssåret omlagt, det ser fint ut och stygnen ska tas om en vecka.
Därefter åkte vi till ICA i Långshyttan. Mats tog en varuvagn som stöd och gick med runt i affären!
Solen sken och vi hade en bra dag. 24 dagar har gått i vårt nya liv, det känns som vi fått en extra chans! Så vi passade på att fira med hemgjord smörgåstårta och prosecco!