Kategoriarkiv: Minnen

4 år

För exakt 4 år sedan förändrades våra liv radikalt. Plötsligt på eftermiddagen stannade Mats hjärta.

Det har varit 4 år som känns som en evighet men också som en sekund. De första åren var tumultartade med ytterligare hjärtstopp, utprovning av mediciner, operationer, biverkningar, ambulanstransporter, oro och rädslor. De senare åren har varit lugnare med några bakslag men mestadels inneburit ett accepterande och en anpassning av våra liv. För Mats del innebär det att han har accepterat sina biverkningar och besvär. För min del har det inneburit mer ansvar, vissa begränsningar och bundenhet.

Jag är lycklig och tacksam att det ändå har gått så bra! Vi har hittat bra lösningar, tar varje dag som den kommer och har det bra!
Och det viktigaste av allt, Mats överlevde!

Är det här våren är?

Allt är som det ska

När jag cancerbehandlades lärde jag mig att hantera min oro inför framtiden. Att gå in och ta emot cellgifter för första gången var fruktansvärt otäckt och svårt. Jag hade ju hört andra berätta om hur dåligt de mådde och nu skulle jag frivilligt utsätta mig för detta.
Med Mats stöd tog jag mig förbi rädslorna och därmed startade den process som blev en av de få positiva saker jag tagit med mig från min bröstcancertid. Det var ingen ide’ att tänka på hur jag skulle må i morgon, jag fokuserade på nuet. Hur mådde jag nu?
Visst blev jag påverkad av både cortison och cellgifter. Jag tappade smak och aptit och mådde allmänt underligt.
Men så farligt som jag trott det skulle vara var det inte! Aldrig någon gång.

Jag fokuserade på nuet och lärde mig att ha tilltro till min kropp, min kropp var stark och klok nog att ta mig igenom behandlingarna. Efter hand blev jag allt svagare men det tror jag att min omgivning var mer medveten om än jag. Jag stannade i nuet och mådde så bra jag kunde med hjälp av Mats, barnen, hundarna och min tilltro till att det skulle gå bra. Jag skrev om mina tankar i min bröstdagbok och fick ett oerhört stöd och gensvar från familjen och både nya och gamla vänner. Jag mötte döden och sorgen över de som inte överlevde.
Det var ingen kamp, jag kämpade inte utan ”flöt med” och tog hand om varje stund. Den vanligaste uppmuntran jag fick var ”kämpa på” men jag tror inte att någon fattade, hur mycket jag än förklarade, att jag inte kämpade, tvärt om jag accepterade det som skedde och tog hand om det. Jag utgick ifrån att allt var som det ska!

Länk till min bröstdagbok!

Det slog mig, när jag funderade på dagens situation, att jag tagit med mig detta tankesätt in i detta. Jag visste att cancern var allvarlig och att jag riskerade att dö precis som jag nu förstår att läget är allvarligt och vi riskerar krig, kärnvapen, pandemier och miljökatastofer. Men nu drabbas jag ”bara” av höga priser och viss isolering pga av smittorisken. Jag tar hand om dagarna och de ”mina”, jag ser allvaret och gör det jag kan och utgår från att allt är som det ska.

Gårdagen möte i bystugan om krishantering var givande. Vi har nu bildat mindre grupper som fokuserar på 13 utvalda punkter. Lasse engagerade sig i solfångarfrågan och jag valde att vara med och sammanställa resurskartorna över byn och att ta fram en beredskapsplan. När jag kom hem till Mats uttryckte han också en önskan att aktivt delta i arbetet. Andra områden var bl a diverse utbildningar( tex hjärt o lungräddning, syrning av mat), bystugan som resurscentrum, vattenförsörjning, ansökan om ekonomiskt stöd och gemensam jordkällarförvaring.

Dagens klipp:

Vintage

PAH-zebran.
Mats och jag gjorde den till föreningens broschyr.

Mats har haft några sämre dagar fastän magen börjar bli bättre. Nu är syresättningen sämre trots syrgasen.

Jag ägnade gårdagen åt att lära mig så mycket som möjligt om Barbiedockor. Jag har kvar mina dockor från tidigt 60-tal och tänker sälja dem via Tradera.

Det ska bli spännande att se vad jag kan sälja dem och deras kläder för.

Äntligen har det slutat regna/snöa och det har blivit någon minusgrad. Idag måste vi iväg och fylla på matförråden, vi har hållit oss inne och hemma hela helgen.

Halva januari är nu avklarad!

2023

Nu har jag sammanfattat vårt 2022, det tog mig ett par dagar. Jag har tagit med en del tidningsrubriker och artiklar eftersom jag saknar ord att beskriva vad som hänt och händer i Sverige, Europa och världen. Det är omtumlande, kusligt skrämmande och ogreppbart.

I år ska vi fördriva januari och februari på bästa sätt och därefter planerar vi att ta oss ut i Europa med husbilen. Vi gör så gott vi kan för att det ska ” va gött att leva”!

Del 2 2022: juli – december

Juli

Det blev tomt när Tobias flyttade. Hundarna springer fortfarande ut till gästhuset och hoppas att han ska öpnna och bjuda på något gott!

Vi har tur som har Lasse boende på övervåningen, han hjälper till med mycket och är ett bra sällskap!

Det blev en mycket varm månad. Vi gjorde utflykter med våra fyrhjulingar, odlingarna växte och vi tog hand om den första omgången honung.

I mitten av juli drabbades vi av ett bakslag. Under en dag när Mats mådde som bäst krånglade hans hjärta och hjärtstartaren fick gripa in. Hans hjärta hade hållit sig lugnt i flera år och det kom som en chock fastän vi visste att det kunde hända.

Det blev två turer till lasarettet och vi hamnade tillbaka i gamla tankar, rädslor och känslor. Läkarna kunde inte förklara varför annat lite obalans i kroppen, de ändrade lite i medicineringen och det tog hela hösten innan hans värden var som de skulle.
Alla husbilsplaner lades ner och vi fokuserade på att hitta balansen i livet igen.


Augusti

Vi fick en stor skörd och var duktiga på att ta reda på det mesta. Vi lärde oss också vad vi ska odla mer och mindre av.

Mats gjorde sig av med fyrhjulingen, han vill inte köra ute i skogen där det är dålig mottagning. I stället blev han godkänd att låna en promenadscooter av kommunen. Vi fick vänta till slutet av sptember innan den levererades. Den gav honom frihet att ta sig till både Skedvi och Långshyttan och han kan promenera med hundarna.

Vi nåddes av beskedet att Mats vän Arvid hastigt avlidit. Förra sommaren hälsade vi senast på hos dem. Vi har kommit till den åldern att våra vänner också blir skröpliga och kan försvinna när som helst.

Jag tog tåg och tunnelbana! (med munskydd) till systrarna i Skarpnäck och träffade dem och Pepe och Magda. Robin och Fredrik dök upp en kväll och vi fick träffa deras valp!

Valet närmade sig och kriget i Ukraina fortgick.


September

Det blev en lång väntan på promenadmoppen men när den väl kommit blev den flitigt använd. Vilken frihet och lycka föt Mats!

Bergvärmepumpen gick sönder efter ett musangrepp. Pga åldern var enda alternativet att sätta in en ny pump och det sved i plånboken. Under tre veckor var vi utan värme och varmvatten. Värmen utomhus hade övergett oss så vi fick elda flitigt i vedspisen.

Valet dominerade i Sverige och den borgliga sidan vann med knapp marginal med Sverigedemokraternas hjälp. Det var ett dystert valresultat!

Inflationen, de höjda mat-, bränsle- och elpriserna blev märkbara.

Oktober

Det blev allt mörkare, även i våra sinnen. Oro i världen, krig, höjda priser, klimathot och otydlighet med nya regeringen och deras ”slottavtal”. Vår bilddagbok bestod mest av oroväckande rubriker.

Mats var lycklig över sin promenadmoppe som även kan omvandlas till fordon för att köra lite snabbare längre sträckor. Det är synd att den är så stor att vi inte kan transportera den med oss utan att det krävs färdtjänst för att ha den med. Den går heller inte bra på grusvägar eller i snö. Den nyvunna friheten väckte tankar på att skaffa en mindre ihopfällbar scooter som kan följa med i både volvon och husbilen.

Vi hade gett upp tanken på längre husbilsturer detta år och bäddade in den för vintern för att ge den en ny chans nästa säsong.

Åsa ställde ut i Växsjö och Stavanger.
Vi försökte hålla humöret uppe så gott det gick och till vår stora glädje meddelade alla barnen att de ville fira julen med oss!

Vi hade många sköna hundpromenader innan snön kom och promenadmoppen ställdes undan. Vi köpte en mindre scooter och Mats gjorde shoppingrundor i både Falun och Borlänge.

Under några dygn tog vi hand om Biancas syster Nera. Jag åkte tåg ner till Åsa i Göteborg och firade första advent med henne och Elin. Att bryta isoleringen kändes underbart och jag deltog även vid ett krokitillfälle i Falun.

Här kommer novemberrubriker:


December

Nu fick vi bråttom att röja i det stora rummet. Där hade allt hamnat som vi inte orkade ta hand om när vi tömde övervåningen. Rummet ska fungera som atelje/arbetsrum och gästrum och till julen behövdes det som gästrum.

Många kartonger skulle gås igenom och sorteras. Varken Mats och jag har inte tagit hand om detta sedan innan vi flyttade hit för 20 år sedan. Det tog energi men kändes också väldigt bra!

Joel, Johanna och Tobias kom i god tid och hjälpte till att förbereda julen. Diskmaskinen gick sönder dagarna innan de kom. Elin och Åsa kom dagen före julafton. Lasse och Ximena firadejulaftonen tillsammans med oss.

Vi hade en fantastiskt skön, trevlig och fin jul! De droppade av efter hand och nyår firade vi ensamma.

Snön regnade bort i mellandagarna.

Mats fick vad vi trodde var gikt men plötsligt uppstod en blödning i en fot. Det blev ett sjukhusbesök för att utesluta att det inte var allvarligt. Foten besvärade honom i flera veckor men han är nu återställd.

Här kommer månadens tidningsrubriker:

Del 1 2022: januari – juni

Januari 2022

Italienska Bianca flyttade in och förgyllde vårt år!
Corona fortsatte att härja och vi fortsatte att isolera oss. Vi hade då tagit 3 vaccinationer men under året tog vi ytterligare två.

Jag fyllde 68 år och jag börjar inse att jag är en gammal tjej, för tjej kommer jag alltid att vara!

Februari

Den 23 februari firade vi Mats andra återfödelsedag. Vi är märkta av den dramatiska tid hans hjärtstopp innebar men började finna oss tillrätta i vår nya tillvaro.


Vi var fortfarande påverkade av coronaepidemins effekter och höll oss isolerade.
När Ryssland i slutet av februari angrep Ukraina rubbades hela tillvaron. Vi drogs in i ett krig!

Mars

Krig och höjda priser på mat, el och bränsle präglade året och påverkade oss alla. Trots detta tog vi till vara dagarna och följde Tage Danielssons råd. ”Det ska vara gött att leva”!

Joel kom på besök till Mats födelsedag. Hundarna ger oss sådan glädje men också kära bekymmer. Vi ägnade oss länge åt att göra tomten rymningssäker. Bianca kunde hoppa över hur lätt som helst.

Vi kunde glädja oss åt att Elin och Viktor flyttade ihop i en fin 2:a i Malmö.

Förutom krig, pandemi och höga priser blev klimathotet märkbart.

April

Vi började planera inför sommaren. Lasse satte igång två bikupor och tillsammans med Ximena planerade vi sådd i pallkragarna.

Jag körde ner till Åsa i Göteborg och sedan for vi tillsammans till Elin och Viktor i Malmö och ett besök i Landskrona hos Joel och Johanna hann vi också med. Mats hade det bra hemma med Tobias och Lasse.

Sverige och Finland sökte medlemskap i Nato. Det Ukrainska motståndet är stort och de återtog ryssockuperade områden.

Maj

Vi började ställa i ordning husbilen, inför en ny säsong är det alltid en massa småfix. Vi bytte batteri och efter en punktering blev det också nya däck. Hundarna behövde också tränas och sitta säkert under färd. När vi fått igång vårt grindbygge och odlingarna planerade vi att göra längre husbilsresor.


Kriget i Ukraina fortsatte och vi överöstes av förskräckliga bilder och rapporter. Medvetenheten om vår sårbarhet ökade, politikerna enades om att ansöka om Natomedlemskap och upprustning av vårt försvar blev en prioriterad fråga.

Här i Arkhyttan togs det initiativ till en studiecirkel om hur vi kan samarbeta och lokalt vara beredda i olika krislägen. Det är en positiv sida av krisläget, vi i byn lär känna varandra och börjar samarbeta. Lasse och jag deltar tillsammans med många bybor och studiecirkeln fortsätter under våren.


Juni

Vi mötte sommaren genom en resa till Fårö. Som medlemmar i PAH-föreningen blev vi bjudna till en sammankomst med andra PAH-sjuka under några dagar. Det blev en tydlig vändpunkt för oss, att träffa människor med samma sjukdom och/eller i samma situation var välgörande. Likaså att efter åren av isolering ge sig ut i världen igen.

Odlingarna frodades, bikuporna satte igång, sommaren tog över och Mats satte igång att måla!

Anna kom på besök från Italien och vi fick många kära besökare. Tobias som bott hos oss hela covidtiden fick ett jobb i Köpenhamn och flyttade den 1 juli.
Vi gjorde utflykter med våra fyrhjulingar och livet lekte!

Fortsättning av årssammanställningen kommer i 2022 del 2.

Lucia

Jag kunde sova lite längre men strax efter att jag vaknat vid 5:30 gick strömmen. Jag blev lite stressad eftersom Mats syrgas slogs av. Efter att ha försett honom med den batteridrivna kompressorn kunde jag snabbt slå på den säkring som löst ut sig. Automatsäkringar är bra men den som löst ut var en övergripande säkring som slagit av allt utom värmepumpen. Alltså vet jag inte vad som orsakat avbrottet men nu fungerar allt igen.

Jag väntar på att få se Lucia på Tv, det har ersatt alla lärarår med Luciafirande. Det saknar både jag och Hanna Hellquist!

Mats har fortfarande ont i sin fot men är vid gott humör. Igår sov han ovanligt mycket efter att dygnet innan inte ha sovit alls.

Tidsresa

Vilken dag det blev. Jag vaknade strax efter kl 4 och åt en tidig frukost. Mats vaknade också tidigt (för honom) och ägnade förmiddagen åt att pressa klementiner och granatäpplen till jos som vi frös in i småflaskor. Anna lämnade frukten och den behövdes tas om hand.

Jag ägnade dagen åt att gå igenom några gamla kartonger och blir förskräckt över hur mycket jag har sparat! Jag har inte orkat ta hand om dessa kartonger som är från när barnen var små.

Det blev en resa som startade med fotot på min farfar Joel Rohlin från 1909. Farmor och farfars hus i Järbo har jag många minnen ifrån. De bodde där från 1927 till 1970-talet.

Det blev en resa genom mitt liv från bardomen och alla flyttar, till kollektivboende i Fängelsebacken i Falun och senare i Fruängen, körsjungande i Struprören, engagemang i Falu miljögrupp och Nybroboden, lärarjobb i Bjursås, Morbygden, Britsarvet och Backby skola i Smedjebacken. Ett år på Hantverkets folkhögskola i Leksand, bröllopsfest i Bjärnum, barnlöshet innan vi fick Elin och Åsa och flytt till Luleå. Vidare som museepedagog på Teknikens hus, skilsmässa och vårdnadstvist, genusstudier i Umeå, omskolning till systemutvecklare och flytt tillbaka till Falun.

Det tog hela dagen och har varit omtumlande och jobbigt men också skönt. Jag kan minnas det som varit bra och fint och släppa det som varit tungt och jobbigt.
Det står fortfarande en låda orörd men jag sparar den till i morgon, har jag tur är den lättare att ta hand om.

Nu är jag helt slut…

Kära minnen!

Antalet kartonger minskar men vissa av dem tar tid att gå igenom. Igår var Mats flitig och vi fastnade bl a för hans pappa Leos illustrerade fotoböcker.

Mats gikt började ge med sig igår som tur är. Kortisonet ger biverkningar som inte är så trevliga.

Min kusin Eva skickade två korta filmer från mormor Agdas 92-årsdag 1994. Hon firade ytterligare 6 födelsedagar.
Det är så härligt att bli påmind om de skånska kaffekalasen med sju sorters kakor och släktingar och vänner som samlades i trädgården. De flesta är numera döda.

Kylan håller i sig och den första kylan känns extra kall! Jag fryser även inomhus trots att det är 20 grader. Mats fryser alltid.

Anemona

24 oktober

Facebook påminner om att vi för 10 år sedan invigde vårt galleri, Anemona.

Vi saknar älgjakten men inser att vi var kloka som avstår i år. I källaren hänger ett nyslaktat lamm. Vi har plats för annat kött i frysen i år.