Gårdagen gick i sorgens tecken. Det tog Mats hårdare att förlora sin barndomsvän än han hade trott. Ute blåste det isvindar men snön försvann i alla fall.

Elin är förkyld men har testats negativt på covid, skönt! Åsa väntar på sin andra spruta som inte kommer att bli Astra Zenica och min syster Gigi väntar fortfarande på sin första.

Gårdagens snöande sänkte humöret till botten. Jag dammsög, för att efteråt kunna vara på bättre humör, och spelade Sky med Elin (som är hemma och är sjuk)och våra Thailändska vänner.

På källen ringde Mats till sin barndomsvän Jan/Jenny eftersom vi tänkte hälsa på när vi kör ner till Skåne. Senast de pratades vid var vid hans födelsedag i december. Vi möttes av beskedet att han avled i en hjärtinfarkt i början av januari! Vi sörjer denna speciella och modiga man, som Mats växt upp tillsammans med och jag köpt korsetter till under hans Jenny-period.

Jag vaknar tidigt och ser lärkträdet ruska i vinden. Garageplanen och bilarna är vita av snö. Jag saknar ord och vill bara somna om och vakna när våren kommit tillbaka.

Igår fick vi svar på vår överklagan angående verksamheten på vår granntomt. Länsstyrelsen avslog den.
Faktum är att tomten sedan 1979 har klassats som industritomt och det är detta de tagit fasta på. Det tror liksom kommunen att företaget på eget bevåg ska åtgärda om damm eller lukt eller bullerproblem uppkommer. De har inte brytt sig om att granska hur Säters kommun har hanterat hela ärendet.
Som jag ser det kan vi inte göra mer åt detta nu. Det vi kan göra är att noga följa upp buller och damm/luktproblem. Igår var en maskin där och lastade grus, sand och sten. Jag uppmätte drygt 40 dB och då var det inte behagligt att sitta på framsidans uteplats. Gränsvärdet de inte ska överskrida är 50 dB. Vi kan också stötta vår granne som har råkat värre ut eftersom Säters kommun krånglar kring hurvida hans fastighet är bostadshus eller inte. Det har försvunnit och undanhållits dokument kring detta. Det verkar som om Länsstyrelsen inte bryr sig om detta. Vi får se vad hans advokat säger.

Det känns mycket tråkigt men jag är inte förvånad över beslutet. Mats vill inte ens prata om det.

Mats har haft tandvärk och fick idag en akuttid i Säter. Jag körde honom dit och hundarna var hemma med Tobias. Maja lyckade dra ner det resterande av spettekakan och fick ett skrovmål!

Igår körde vi iväg med skräp och flaskor och glas som snabbt översvämmar vår källare. Jag rensade också en del av hallonhäcken.

Igår hade vi den varmaste dagen hittills och vi njöt!
Husbilen blev grundligt städad och den 27 ska den in på service, så innan dess blir det ingen långtur.

Tobias undersöker om det går att få coronavaccin på en återbudstid.

Vilken undrbar vårdag vi hade igår. Vi tvättade husbilen och hängde ut tvätt. Jag krattade och klippte buskar men framför allt njöt vi av sol och värme!

Vi förbereder oss för en resa söderut men husbilen ska bli tvättad och lämnas in på service först.

Igår blåste det kallt men det var strålande solsken. Mats hade haft en dålig natt så han sov halva dagen. Jag putsade köksfönster.

Mina biverkningar var inte långvariga. Jag började känna mig febrig efter 12 timmar och kände mig helt normal igen efter drygt 24.
Känslan är ett glädjerus, äntligen sker en förändring!

Vi hade ytterligare en solig dag. Jag blev pigg på eftermiddagen och vi åt tacos, pratade med systrarna på facetime om framtiden och vaccineringens effekter.

16 april

Igår var en mycket speciell dag.
Jag fick mitt covidvaccin via effektiv och coronasäker löpande band hantering. Jag satt sedan 15 minuter på coronaavstånd tillsammans med ett antal andra vaccinerade.

Under den tiden hann jag gå igenom en känslostorm. Först lättnad, äntligen en åtgärd för att förändra karantänlivet och minska coronafallen. Vi kan utöka vår umgängeskrets till den närmasta familjen, träffa systrarna i Stockholm och barnen kan komma och bo hos oss!
Därefter lycka över att få mer frihet. Att leva i karantän i drygt ett år, bara träffa systrarna via facetime och barnen ute i trädgården vid ett fåtal tillfällen och inget umgänge med vänner.
Sist överväldigades jag av den unika och historiska i situationen, en pandemi som obarmhärtigt far fram över världen, som urskiljningslöst dödar alldeles för många och försatt människor i långvarig isolering. Jag lever mitt i detta och ingen vet hur framtiden kommer att te sig. Men jag vet att till midsommar kommer jag att vara så skyddad som det går att bli just nu.

Jag mådde utmärkt efter vaccineringen men på kvällen började min arm att ömma och göra lite ont. Jag vaknade efter någon timme och konstaterade att jag nog hade lite feber och fortsatte med en orolig och lite febersvettig natt. Nu på morgonen är jag obeskrivligt trött och kommer att vänta ut biverkningarna, de som hat drabbats har sagt att det går över på något dygn. Jag har gärna dessa biverkningar mot att få den säkerhet vaccineringen ger.