Vissa dagar skulle jag gärna vara utan. I förrgår var vi oroliga för Maja som på natten stulit och vräkt i sig massor av godis varav en del choklad. Hon spydde och mådde dåligt men framåt kvällen var hon pigg igen, tack och lov!

Igår började jag dagen med en ovanligt besvärlig och ihållande ögonmigrän. Det kom och gick och när det var som värst hade jag blixtar i båda ögonen, oftast är det bara på ett öga. Det är obeskrivbart skönt när det väl släpper!

Mats läkare Emma hörde av sig och ändrade lite på medicineringen. De har inget facit hur de ska behandla honom utan diskuterar och provar sig försiktigt fram.
Mitt på dagen varnade Mats klocka att hans puls var för låg. Det satte igång alla våra gamla känslor och rädslor. Mats blir naturligtvis oerhört rädd medan jag går in i någon slags försvarsfas, det känns som om jag håller andan och håller mig förberedd på vad som helst. Vi kontaktade hjärtmottagningen i Falun för att få en avläsning av den inopererade ICD:n. Det var några tunga timmar innan de hörde av sig och tog emot en sändning för att se vad som hänt. Det visade sig att hans puls inte hade understigit 65 slag per minut. Hans klocka visade fel, troligtvis pga hjärtflimmer, vilket de kunde se att han hade och haft under en längre period.
Det var lugnande och sköna besked men resten av dagen behövde vi för att återhämta oss. Vi behöver inte spänning i vårt liv, vi vill ha det lugn och det gör inget om det är lite tråkigt!

Klasse låter oss prova sin gamla Volvo under helgen. Vi avser att köpa den av honom. Husbilskörandet har varit en nödlösning men är ingen höjdare i kyla och vinterväglag.

Nya bestämmelser kring civid-19 vaccineringen presenterades igår. Vi tillhör nu båda fas 2 pga ålder. Hade det gällt våra sjukdomar hade jag hamnat i fas 3.

Igår fick jag äntligen mitt influensavaccin!
När vi blir covidvaccinerade är fortfarande ovisst.

Vi lämnade också prover på Långshyttans vårdentral där de tar emot oss med försiktighet. Vi tas in genom en sidoingång och möter bara den behandlande personalen.
Mats läkare ringde på eftermiddagen och var inte nöjd med hans sköldkörtelvärden. Hon ska idag( på sin lediga dag) konsultera en specialist och återkomma.

Vi har fortsatt strålande sol och kyla. Husbilen är inte optimal som vinterfordon, det är lagom uppvärmt när vi kommer hem igen.

Vedförrådet börjar ta slut eftersom vi var för sena att beställa mer av vår vedleverantör. Det innebär en lite lägre inomhustemperatur vilket passar mig bra men Mats fryser. Han vill ha 25 plusgrader!

Igår var det lite mildare och det föll lite snö. Idag är det klart och kallare igen.

På förmiddagen ska vi båda lämna prover på vårdcentralen och passar då även på att handla. I övrigt rullar dagarna på och vi väntar på att februari ska ta slut, ingen av oss gillar kylan.
Mats mår mycket bättre och igår upptäckte han att han darrade lite mindre, hans händer har skakat så att han har haft svårt att klara vissa sysslor. Likaså har hans blåsor i munnen försvunnit.

Inatt har Maja plundrat vårt godisförråd. Det var inte så mycket kvar men ganska mycket hallonbåtar. Jag har ägnat en stund åt att torka 🤮 spyor. Bättre morgon kan man ha!

Igår skrev jag om att pensionärer, sjukskrivna och funktionsnedsatta är nedvärderade i vårt samhälle. När jag funderar vidare handlar det om segregation, vi lever under väldigt olika förutsättningar och det verkar som om det ofta är vattensäkra skott mellan de olika grupperingarna. Kanske har våra tre samhällsklasser blivit så många fler och så annorlunda! Det gäller pensionärer, sjuka, friska, funktionsnedsatta, invandrare, landsbygdsbor, stadsbor, lågavlönade, högavlönade, bostadslösa, arbetslösa, ensamstående, ungdomar och säkert fler.
De olika grupperna lever under olika förutsättningar och de möts sällan vilket gör att förståelsen för varandra är liten. Vår individualistiska livsstil har förstärkt detta.

Att vara ung idag jämfört när jag var ung är vädligt olika, liksom förutsättningarna beroende på vilken samhällsgrupp/klass de tillhör. I vårt allt mer segregerade samhälle har barn- och ungdomskulturen utvecklats till en parallellvärld till vuxenvärlden. Det är kanske tydligast inom invandrargrupperingen men jag tror att det är lika inom alla grupperingar.

Visst finns det problem med att åldras men det finns många andra grupper som också har problem i vårt samhälle. Jag önskar och hoppas att vi vaknar upp och börjar styra kosan mot ett mer jämlikt och hållbart samhälle!

Jag har funderat vidare på gårdagens krönika i DN. https://www.dn.se/kultur/andrev-walden-jag-ar-radd-for-att-aldras-i-varldens-modernaste-land/

Hur upplever jag att det är att åldras? Någonstans runt 60 år upplevde jag en förändring i arbetslivet och samhället hos de jag inte känner eller bara hade en ytlig relation till. Jag blev jag lite ointressant och osynlig, som om kanterna suddats ut. Mycket subtilt men ändå kännbart och mest förknippat med de som är mitt uppe i livet (30-50-åringar). Hos de personer jag arbetade med och de jag känner upplever jag ingen förändring.

Jag tror inte att det bara gäller pensionärer. Att pensionen är skandalöst låg, att sjuka utförsäkras och funktionsnedsatta nekas stöd ingår i samma kategori. Det är de friska och kapitalstarka som räknas, det avspeglar sig i hela samhället, i reklam, på arbetsplatser och i politiken.

Att åldras är skönt på många sätt, jag njuter obeskrivbart av att äga mina dagar och att slippa stress och att bli påverkad av olika ideal. Jag kan vara som jag vill! Det är underbart. Vi lever ett bra pensionärsliv och har det bra!

Om jag oroas över något är det att bli så sjuk och svag att jag blir utlämnad till att bli omhändertagen av andra än mina nära och kära.
Fortsättning kommer…

Kylan håller i sig, vi eldar hela dagarna och lever i en bastu enligt Tobias.

Igår fick jag veta att jag hade namnsdag, Gunilla finns numera i almanackan.

Vi eldar och håller värmen. Kylan fortsätter och jag är glad att vi slipper minus 35,6 som en härjedalsvän upplevde.

Diskussionerna kring vaccinering och corona fortsätter. Uteblivna vaccinleveranser, vaccinering av makthavare och deras familjer, huruvida Sveriges strategi är bra eller dålig, om allt är Löfvens fel, ungdomars skidresor till alperna, munskydd eller inte och varför har inte representanter från Folkhälsomyndigheten munskydd när de åker buss?

Jag sitter här i min karantän och förundras över det som sker. Jag vill tro att vi får vår vaccinering rätt snart och vill tro att vi lär oss något av allt detta och att livet inte alls återgår till hur det var förut utan till något bättre och klokare!

DN hade idag en tänkvärd debattartikel om att vara gammal i Sverige.

Artikeln fick mig att fundera vidare, jag får återkomma till det eftersom jag ännu inte reflekterat klart och kan formulera mina tankar.

Det var intressant och spännande att följa Joels disputation. Jag förstod lite mer om ”basal ganglia” som forskningen handlade om. Det är ett område i hjärnan som medverkar till att vi gör automatiska rörelser. I deras forskning undersökte de råttor och hur de tvättade sig.

En Israelisk professor höll ett intressant och ganska lättförståerligt föredrag om ämnet, därefter redovisade Joel innehållet i sin avhandling. Sedan grillades han med frågor från fyra personer. Han var som vanligt lugn och svarade bra på alla frågor. Som förväntat blev han med beröm godkänd. Här fälldes en del stolthets- och glädjetårar! På kvällen hade vi i familjen ett gruppvideosamtal och vi kunde gratulera en lycklig Joel!

Syskonsamtalet kom direkt där efter och handlade en del om alla diskussioner och tjafs kring den påbörjade vaccineringen. Vi vet ännu inte när det blir vår tur, det är problem med leveranserna och viss vaccinering har skett av icke prioterade personer.

Mats läkare Emma ringde och hans värden är inte stabila så han ska ta nya prover inom en vecka. Själv tycker han att han mår rätt bra just nu.

Idag hade vi 16 minusgrader klockan 7. Det är vackra men kalla vinterdagar som inte lockar till utomhusvistelse.
Inomhus eldar vi i vedspisen, Mats är mycket frusen och vill gärna ha 25 grader varmt. Jag har vant mig även om det är för varmt för mig, men Tobias föredrar att hålla sig på övervåningen där det är svalare.

Denna helg följer vi skidåkningen från Falun.

Idag är en mycket speciell dag. Vi hade varit i Lund och deltagit i Joels disputation ifall det inte hade varit pandemi. Nu kommer vi i stället att delta digitalt och fira dagen med en festmåltid framåt kvällen. Det ska bli intressant att får veta hur det går till och kanske förstå lite mer av vad Joel sysslat med de senaste 6 åren. Mats kusin Helena i Holland hörde av sig igår, de kommer också att följa disputationen med intresse!

Mats lämnade prover i Långshyttan och sedan körde vi till Säter för att hämta restnorerad medicin. Årets första semla slank ner snabbt när vi kom hem.

Ute är det solsken och minus fem grader. Härlig vinterdag som påminner om att våren kommer!

Oj vad jag blev firad igår! Gratulationer kom under hela dagen och vi åt en jättegod tredelad smårättersmiddag.

Jag njuter av blomsterprakten, rummet lyser av alla ljuvliga tulpaner som ger vårkänsla och framtidshopp!

Kylan är på väg och med den solsken. Idag har vi minus 12 grader nu på morgonen och de hotar med strängare kyla i slutet på veckan. Fullmånen lyste på mig genom sovrumsfönstret när jag vaknade.

Med solen kommer den återkommande insikten så här års. Vilka oputsade fönster vi har och oj, det är visst dags för storstädning! Vilken fördel det är att vara pensionär och ha tiden att dela upp arbetet, att ta en bit i taget.