Mats blir piggare för varje dag och Maja är sig själv igen, härligt!

Jag vet inte hur många år sedan jag/ vi skickade julkort. Ändå har vi fått julkort och jag har känt mig ångerfull över att vi själva inte hade skickat några. Men i år skickar vi julkort, det känns extra viktigt i isoleringstiden!

Covid-19 sprider sig okontrollerat och stadsministern, FHM och regionerna går ut med rekommendationer och restrektioner inför julen. Det känns skönt att vaccinering kommer att starta i januari. Vi hoppas att vi tillhör den första gruppen som får det. Influensavaccinet finns ännu inte tillgängligt för oss, vilket är dåligt!

Mats fick bra besked i Uppsala. Hans gångtest var bättre än någonsin och de kunde inte upptäcka något hjärtflimmer. Till sommaren ska han dit på nästa kontroll.

Maja var under gårdagen nästan sig själv igen och jag kände mig lugnad.
Jag pratade med Elin och Åsa. Linus och Åsa ska hämta Elin i Halmstad och köra upp till släktgården i Ornäs för att fira jul. Vi planerar att ha träffar utomhus och en digital julklappsutdelning. Jag set mycket fram emot att träffa dem!

Strax efter klockan 7 blev Mats, utrustad med gasmask, upphämtad av taxi för att få skjuts till akademiska i Uppsala. Han ska på ett antal undersökningar innan han träffar läkaren och sedan bli hemskjutsad. Vi tror att han är hemma igen vid femtiden.
Vi fick damma av hans rullator så att han har något att sätta sig på och vila när han ska ta sig fram i alla långa sjukhuskorridorer. Det känns alltid lite oroligt vid läkarbesöken, hittar de något nytt, är Mats bättre eller sämre, kör taxichauffören försiktigt nog…

Det grå och slaskiga vädret fortsätter och är påfresande.
Igår såg vi de svenska skidskytarna ta medaljer igen. Både herrar och damer är duktiga.

På kvällen tog oron över Maja över. Hon har slutat att gnissla och gnälla men låg nästan hela dagen och sov. När det gick låg hon i knät på Mats eller hos mig. Hon åt och gick ut som vanligt men livsgnistan saknades. Vi belutade att rådfråga veterinären idag. Nu på morgonen har hon nästan varit som vanligt och jag avvaktar en stund för att se om hon kanske har piggnat på sig igen. Usch, det är oroligt…

Sverige tog två guld i skidskytte igår! Vi satt här hemma och hurrade!

Maja fortsätter att vara ”låg” men har inte fått något mer krampanfall som tur är. Vi är påverkade av det tunga, grå blidvädret. Igår blev det aldrig riktigt ljust!

Mats lämnade igår prover och fick av läkaren Emma besked om att alla värden såg bättre ut. Han ska däremot äta Levaxin tills hans sköldkörtel kickat igång efter inflammationen och cortisonbehandling.
På måndag ska han till Uppsala och träffa PAH-specialisterna! Han har beställt färdtjänst.

När Tobias och jag igår körde till Säter och Stora Skedvi för att hämta paket och varor fick Maja, som var hemma hos Mats, någon typ av krampanfall som skrämde upp oss ordentligt. Mats rådgjorde med veterinären och eftersom anfallet gått över snabbt fick vi rådet att hålla henne under uppsikt. Eftermiddag och kväll gick utan något återfall, men jag höll mig beredd att köra in till Falun om det skulle behövas.

Veckans syskonsamtal var mysigt som vanligt. Vi fick se Karins julgran och en skymt av Emilia som var hos Maggan. Emilia har haft covid och kan umgås obehindrat med sin mormor igen!

Mitt armband har kommit och jag är så lycklig över det! Jag har insett att jag är snål mot mig själv och sällan unnar mig sådant som är lite lyxigt. Mats uppmuntrade mig att själv köpa det när jag föreslog att han skulle ge mig det i födelsedagspresent och då slog jag till!

Så här beskrivs stenarna på deras hemsida https://embracesmycken.se

Blå apatit är en motivationssten som främjar självständighet och ambition. Blå apatit är en sten för halschakrat som hjälper till med offentligt talande och förbättrar gruppkommunikation. Att meditera med kristallen kommer att förbättra självuttryck, kommunikation och tålamod.

Jadens helande egenskaper är mycket användbara för känslomässig läkning. Den lugnande energin från jade lindrar irritabilitet och hjälper till att eliminera negativitet. Det betraktas främst som en symbol för lugn, stillhet och renhet. det är en sten som tros bringa lycka, vänskap, fred och harmoni. Jaden används ofta för rengöring och balansering av de sju chakran.

Tigeröga är en kraftfull sten som ger harmoni och balans samt hjälper dig att frigöra rädsla och ångest. Det stimulerar dig till att vidta åtgärder och hjälper dig att fatta beslut med förståelse och utan att döma, och som är ogrumlade av dina känslor. Traditionellt har den burits som en amulett mot förbannelser eller illvilja, och tros ge dig mod, självförtroende och viljestyrka, men även öka kreativiteten och balansera sinnet.

Vissa dagar är bättre än andra. Igår fick jag glädjande besked från både Elin och Åsa. Elin har fått ett konststipendie och Åsa ett lärarvikariat på ett gymnasie. De har fått medgångar som de är så väl värda!

Vi fortsätter att förbereda inför julen. Mats håller på att få tillbaka kraft och smak. Maja är nervös av skendräktigheten men jag har fått lite tips och det verkar som hon lugnar ner sig.

I morse vaknade jag av plogbilen, det har fallit en del blötsnö. Snön gör det så mycket ljusare men det är besvärligare att promenera.

Igår körde vi till Borlänge och hämtade varor från IKEA och Biltema som har utlämning vid bilen. Vi hittade en tvättbjörn till Maja och hoppades att hon skulle bli lugnare om hon fick en ersättning för apan som hon skötte förra gången hon var skendräktig. Hon tog genast hand om den och skötte/bar omkring den men gnydde hela tiden. Det slutade med att jag satt med henne i soffan hela kvällen, eftersom hon då höll hon sig lugnare.

Inatt väckte Maja mig och ville gå ut vid halv fyratiden. Därefter somnade hon om, men det gjorde inte jag.

Ibland är det viktigt att lyfta blicken och få lite perspektiv på livet. Det är lätt att fastna i obetydliga småsaker och glömma att lyfta blicken från sin egen trångsynthet. Särskilt lätt under denna ofrivilliga coronakärantän när läget är oerhört allvarligt och bland det allvarligaste jag utsatts för under min livstid.

Jag har länge prioriterat den dagliga reflektionen, att ta mig tid att landa i känslor och tankar. Med full aktivitet, småbarn, yrkesliv och intressen var det för mig livsviktigt och jag har insett att det är lika viktigt numera, i karantän och pensionärstakt.

Visst är mycket tråkigt och tungt men jag vill fokusera på det som är bra.

Att bo i ett land som gett oss möjlighet att överleva våra sjukdomar.

Att dela livet med Mats i min älskade flock är en ynnest.

Att ha fanstastiska barn och bonusbarn som blivit självständiga och målmedvetna vuxna.

Att bo i vårt paradis på jorden.

Att vara fri att gå ut i naturen, att ha bil och husbil så att jag kan få nya sinnesintryck och som även möjliggjort att träffa barnen under pandemin.

Allt det vita och krispiga har försvunnit och tillbaka är slaskvädret.
Maja skengravid igen, hon letar bo, kurar under filtar och täcken och är allmänt hispig. Förra året fick hon en goseapa som hon skötte om och som försvann i somras. Nu försöker vi få tag på en ny låtsasvalp.

Äntligen tar årets novembermånad slut och ersätts av allt mys i december! Igår började vi decembermysa med glögg och adventsljus!

Vi undrar när influensavaccinet finns tillgängligt igen, det har varit slut i flera veckor nu och vi är angelägna att vaccinera oss. Vi får inga klara besked om när det kommer att finnas igen.