Igår var vi ute och kollade upp våra älgpass, Arkhyttans älgjakt är i slutet av oktober. Vi kan ännu inte övningsskjuta eftersom skjutbanan ännu inte godkänts och inspekterats av polisen (nya regler men personal saknas…). På hemvägen stannade vi för att ta ett telefonsamtal. Då la batteriet av, vår snälle granne Rolf ryckte ut och bogserade hem oss!

Innan Åsa och Linus kom började det regna så vi fick sitta inne på verandan och äta Mats goda västerbottenpaj. Idag ska det bli varmare, jag håller tummarna för att det inte ska regna!

Jag njuter av att ha ungdomarna hemma men tycker inte om att inte kunna vara nära Åsa. Vår kommunikation är till stor del intuitiv, vi känner och läser av varandra.

I kväll kommer Åsa och Linus. De ska bo i ateljen/gästhuset och vi kommer att umgås utomhus. Förutom Mats bror Lasse har vi inte haft besök sedan i julas och vi längtar efter att träffa dem.

Igår kunde jag ändra fingeravtryckavläsaren på mobilen. Mina fingertoppar har börjat läka och efter flera års besvär är fingrar och naglar nästan återställda! Mats justering av medicineringen verkar fungera och han är mer i balans igen. Vi har hittat en vardagslunk som passar oss.
Mina första omtumlade pensionärsår har fördröjt insikten av effekterna att vara pensionerad. Att göra dagarna till sina egna och att kunna anpassa sig till dagsform och följa med i det som sker. Att ha tid att göra hushållssysslor utan olust eller press. Att ha tid att känna efter, att ha tid att återhämta sig, att ha tid att sova ut och att ha lust och orka ta tag i surdegar. Det är ett bra liv!

Igår var en ganska normal dag. Lugn frukost, telefon och chatt med Elin, hundrastning och matning, gemensam medicinsortering för Mats vecka och köttbullstillverkning för tre måltider. På eftermiddagen plockade jag hallon, tvättade, röjde i köket och kokade saft. Mats körde till Skedvi och handlade. Middag var köttbullar och på kvällen friterade Mats och Tobias camembert som vi avnjöt med hjortronsylt!

Jag möter nu en ny dag och vi ser fram emot att Åsa och Linus kommer hem i morgon kväll!

Mats for igår iväg och tittade på en modellflygtävling. Där fick han veta att Ingemar, min fd härliga arbetskamrat och flygare (inte modellflyg), hastigt avlidit för en vecka sedan. Så tragiskt!

Gårdagen bestod av skräprumsröjning, hallon och vinbärsplock och spårträning. Till middag fick vi lammsadel, här blir vi bortskämda med fantastiska middagar.
Vi väntar på att skjutbanan ska bli godkänd och öppnas så att vi kan träna vårt skytte inför jakten.

Jag vaknade med ögonmigrän och låg kvar i sängen tills det hade släppt, det tar ungefär en halvtimme. Därefter hade jag ett långt samtal med Elin som nu kommer att åka tillbaka till Malmö.

Igår hade vi en underbar sommardag. Vi spårtränar hundarna inför kommande rådjursjakt. Putte behöver påminnas och Maja behöver lära sig. De är duktiga! Vi såg något så ovanligt som ett gäng korpar på 12-14 stycken och en rävunge som sprang framför bilen på hemvägen.

Jag njöt av solen och tog ett fotbad så fötterna blev lyckliga. Mats bjöd på god potatissallad och tjälknöl. Vi lyckas riktigt bra med att tömma frysarna inför den nya jaktsäsongen.
Värmen gjorde att vi kunde sitta ute och njuta en bit in på kvällen.

Efter flera dagars regn upphörde det under eftermiddagen och vi fick en varm och strålande kväll. Innan dess hade jag städat nedervåningen och tagit ett arbetspass i skräprummet. Mats lagade middag, förberedde tjälknöl till i morgon och storhandlade. Det återkommande fredagssamtalet via facetime var som vanligt härligt!

De har lovat värme och strålande väder idag, så det ska vi njuta av!

31 juli 2020

Igår kväll gjorde Tobias våfflor och vi frossade på våfflor med nykokt hjortronsylt! Idag har vi som heter Elin namnsdag. Elin och jag har namnet efter min farmor. Grattis till oss!

Juli månad tar slut och vi börjar ladda för lite husbilsturer igen.

Det är en underlig tid vi upplever. 2019 var ett år som vi vill glömma och 2020 blir ett år vi aldrig glömmer. Mina två första pensionärsår har inte blivit som jag hade önskat mig.
Vi har det mycket bra i karantän, att bo på landet med naturen nära och kunnas vistas ute hur mycket som helst. Sedan vi skaffade våra gasmasker kan vi även handla och vistas bland folk, även om vi undviker det så mycket som möjligt. Husbilen ger oss enorm frihet, en fullt utrustad rullande karantän.

Det som är svårt är att hålla avstånd till barnen (förutom Tobias tack och lov), att de inte kan komma hem och vi kan inte besöka dem… vilket innebär att vi ses alldeles för sällan och livet blir oerhört mycket fattigare.

Elin och Åsa vistas just nu på sin släktgård i Ornäs. Gården utnyttjas flitigt av släkten och många kan vistas där samtidigt. Igår åkte jag dit för att träffa dem och deras kusin Anna.

Jag tillbringade några eftermiddagstimmar tillsammans med dessa favoritmänniskor ute på verandan. Vilken lycka!

Det är underligt och så tråkigt att inte kunna krama om dem!

Jag glädjer mig åt att Åsa och Linus kommer att komma hem nästa vecka och sova i ateljen/gästhuset. Vi håller tummarna för bra väder så att vi kan äta och umgås mycket, det är utomhus som gäller!

I eftermiddag ska jag äntligen träffa Elin, Åsa och Linus på deras släktgård i Ornäs. Covid-19 har hindrat oss från att träffas som vi önskat. Och som grädde på moset kommer även deras kusin Anna att vara där!

Mats faluläkare kontaktade honom igår och vi fick besked att det inte var ett tillslag han kände i lördags. Skönt! Hans kropp har varit i obalans och vi håller tummarna att medicineringen nu rättat till det! I morgon ska de kolla upp hans värden igen.

Igår hämtade vi och tog hand om hjortron som kommer att räcka ett bra tag framöver. Mats bakade en ny omgång baguetter. Regnet öste ner största delen av dagen.