1 mars 11:15

Sköterskan ringde och sa att jag kunde komma på en gång och nu sitter jag här hos Mats och lyssnar på hans lugna andetag när han sover.

Här kom ronden och vi fick prata med läkaren. Hans värden är bättre och man försöker nu långsamt återgå till den medicinering han hade när det hände. Man balanserar också det blodförtunnande och hjärtmedicinerna.

Idag och i natt har Mats haft det jobbigt, han är dålig i magen, mår illa och har ont av revbenen men efter läkarbesöket somnade han igen. Han ligger på enskilt rum så jag planerar att sitta hos honom större delen av dagen. Det känns lugnt och skönt att vara nära honom och att ha kommit bort från det effektiva och nödvändiga tempot som var på IVA.

1 mars fredag morgon

Jag har sovit som en stock i natt, jag la mig kl 9 igår och sov till 5:30. Maja hade varit ute i köket och rivit ner och haft sönder en glasskål utan att jag hörde det.

Nu sitter jag och väntar på telefonsamtal från avdelning 27. Jag vill vara med vid ronden eftersom det var flera dagar sedan vi pratat med en läkare, likaså vill jag att Mats får sin musikkälla och möjligheter till kontakter via mobil och iPhone som var bannlysta på IVA. Jag ska också hämta ut ett läkarintyg för att överlämna vid avbokningen av min spanienresa.

Fastän jag försöker att låta bli att tänka framåt drar tankarna iväg. Hur ska vi någonsin känna oss trygga här hemma och hur bra/dåligt kommer Mats hjärta att bli? Jag hoppas att vi kan få någon slags framtidsbild klar för oss den närmsta veckan!

Nu har SPV tagit och skickat ett beslut om min förutbestämda ålderspension från den 1 januari. Jag har inte kunnat läsa ut när jag ska få pengarna för januari och februari utan bara att den ska betalas ut den 19 varje månad. Deras kommunikation är otydlig, jag chattar med dem och får svar men det tar tid och är ibland ”god dag yxkvast”. Jag tycker att de borde ha vana att kommunicera och förstå att även om det för dem är småsummor, så handlar det om en fjärdedel av min pension som jag inte fått ut i två månader! Det är kännbart och oacceptabelt!

Jag är glad att Joel är här men drar mig mest undan när jag är hemma. Jag totaltöms på energi vid sjukhusbesöken och tar hand om mina känslor och rädslor så gott det går för att ladda för nästa besök och ev besked.

28/2 kväll

De har ringt från IVA och berättat att Mats flyttar till hjärtavdelningen redan i kväll! Jag kommer att åka dit med en burk Fanta, hans mobil och iPad så tidigt jag kan.

28/2 kl 17:00

När vi kom till sjukhuset hade Mats fått en TV och hörlurar och precis sett på skid-VM. Hans värden var lite bättre och de förbereder för flytt till avdelning 27.

Han blev glad över att Joel var med och pratade mycket tills han började få ont och blev trött. Det är skönt att se honom bli bättre dag för dag. Nu är han mer medveten, har riktigt ont av revbenen men är på gott humör. Vi stannade en timme  och är nu hemma i Arkhyttan igen.

Det har varit en underbart solig dag, med hård vind och 6 plusgrader. Jag ska nu göra korv stroganof till oss.

28/2 torsdag förmiddag

”Vi längtar efter dig Mats!”

Vid förmiddagens telefonsamtal med IVA fick vi bra besked. Han satt just då uppe och behöver mindre och mindre intensivvård. I eftermiddag eller i morgon kommer han att flyttas till hjärtavdelningen, avdelning 27. Han längtar efter vår ingefärashot, så det ska han få när Joel och jag åker dit i eftermiddag.

Vardagen tränger sig på och i sista minuten blev månadens räkningar betalda. Jag har pratat med Mats bror Lasse som kommit hem från sin långresa.

Hudlös

Jag har sovit oroligt och vaknade flera gånger i natt, mina drömmar var stressade, i den sista går jag vilse på främmande gator och drar omkring på en fåtölj som jag inte vill släppa, människorna jag verkar känna är helt okända och allt år osäkert och otryggt.

När jag vaknar för andra  gången hör jag blåsten vina mot fönstret och bestämmer mig  för att skriva i bilddagboken. Då visar det sig vara ett serverfel så det gick inte att logga. Då skrev jag i stället ner mina tankar tillfälligt i anteckningar.

Jag kännet  mig naken och hudflådd och skulle ge vad som helst för att få lägga mig bredvid Mats, nära, nära för att känna hans lukt, själ och kroppsvärme och att han är vid liv! Det är bara när jag sitter hos honom på IVA som jag kan känna ett slags lugn men den intensiva miljön med mycket som händer runt omkring gör att jag inte kan stanna särskilt länge, det suger all energi ur mig.

Mats, som du saknas mig!

27/2 kl 17:00

Idag hade Mats bytt plats i rummet och en del av personalen var välkänd för mig. Mats har varit på salen i 4 dygn nu. Han halvsatt, hade glasögonen på sig och hade fått en grimma istället för syrgasmask. På uppmaning av personalen hade jag tagit med Mats andningsmask och apparat.

Han är nu medveten om att han inte får ihop nutiden i rätt ordning men läkaren berättade för honom att det skulle snart gå över. Han har börjat tänka på framtiden, om hur vi ska hantera att han kan få hjärtstopp igen. Och kan han köra bil igen och hur ska husbilen bli funktionell?

De scannade hans lungor medan jag var där och han hade lite vatten i ena lungan så de gav honom extra vätskedrivande. Idag hade han fått äta för första gången, välkryddad fisksoppa med broccoli och ett glas saft! Både syresättning och blodtryck är fortfarande lågt. Han ska blåsa bubblor i en vattenburk för att träna lungorna.

Jag läste upp Solveigs dikt och han fällde en tår och bad mig ta med hennes lilla diktsamling. Han berättade att han kände att han fick mycket tankar och att det var många omkring honom förutom sjukhuspersonalen.

När jag gick därifrån igår och idag stannade jag till i andaktsrummet. Där satt vi mycket under min bröstcancertid, så det är ett välbekant och härligt rum. Jag tände ett ljus för honom och för alla de som är med och stöttar och tänker på oss.

27/2 onsdag kl 11:15

Vi har pratat med sköterskan och därefter Mats via högtalartelefon. Han har suttit uppe i en fåtölj en stund och de har kunnat minska på andningshjälpen. Mats är medveten om att hans närminne inte funkar så bra, han minns inte att jag var där igår men han minns att Joel varit där. Han blandar också ihop förra sjukhusvistelsen för några veckor sedan med denna.

Mats bad Joel att fixa viasatuppkopplingen som krånglat, så att han slipper ta tag i det när han kommer hem.

Jag har pratat med Maggan, Elin, Åsa, Helena och Gerd som hälsar tillbaka till honom! Likaså svämmar hälsningar in via facebook!

I eftermiddag ska jag ta med hans andningsmask när jag besöker honom. Joel tar hand om hundarna och sitter hemma och jobbar.

Solveig

Mats kusin Annelie skickade denna dikt av hans faster Solveig. Tack Annelie och Tack Solveig, du finns alltid med oss!