Högåsen

Systrarna har varit på loppisrunda och hamnade  i Högåsen utanför Karlskoga. Vi bodde i lärarbostaden 1955-1957 och jag har några minnen därifrån. Därav vet jag att de första minnena kan vara från en 3-åring. Rädslor, besvikelser och spänning var i mitt fall bidragande till minnet.

Jag minns att en pinne visade sig vara en orm och jag blev jätterädd. En kväll stod vi i barnkammarfönstret och tittade på en prick som rörde sig, det var Spuniken. Jag minns också att jag satt på mammas arm när systrarna och pappa skulle ut och kika efter en älg som gått utanför huset. Vi stod ute på bron och jag fick inte följa med. Mamma sa: den som inga byxor har, den får gå med stjärten bar.

image

Ytterligare ett minne är från när jag satt i gungan och tittade på pappa. Han bar koks och gick så konstigt. Koksen var tung och han bar i en hand och den andra handen stack rackt ut och jag tyckte det såg lustigt ut!

 

Lördag

Äntligen friska!

image imageidag har vi städat efter två veckors förfall och sedan grillade vi och satt och njöt på verandan. Halvbra väder men inte så kallt.

Vi har inte fått några ägg ännu men de verkar trivas i hönshuset!

Eldat brasa och invigt verandan

Ikväll blev sista aprilbrasan eldad. Vi samlar skräp och eldar när vädret tillåter och andan faller på.

Det är behaglig värme men har småregnat från och till hela dagen. I kväll invigde vi verandan med vin och tapas. Vi mår så mycket bättre, härligt!

image

Tuppen gal

Ännu inga ägg men vi vaknade av att tuppen gol! Både hundar och höns behöver vänja sig vid varandra. Vi väntar otåligt på de första äggen!

Idag fyller storasyster Karin år och de grattar henne i Pålsboda hos min andra storasyster. Vi skickar gratulationer i massor, hade jag varit ännu piggare hade vi nog kvistat ner och grattat! Jag är piggare i dag och ser fram emot att återgå till arbete och friskhet på måndag.

Vi är 8 stycken som ska flytta tillbaka till Trafikverkets huvudkontor på Röda vägen de närmsta veckorna. Där ska vi dela på 2 rum med vardera 4 platser. Vi är oerhört trångbodda i höghuset och behövde frigöra platser. 3 år blev det i höghuset och två flyttar, från plan 7 till 9 och sedan tillbaka till plan 7 igen. Jag har arbetat på Banverket/Trafikverket i 16 år och bytt rum minst en gång per år och varit i 5 olika byggnader i Borlänge.

I helgen hoppas jag vara pigg nog att göra i ordning kryddväxter, tomater och andra växter. Vi har en citron på gång i citronträdet!

image

Arne, Amalia och Asta

Idag gjorde Mats det sista i hönshuset och de första hönsen har flyttat in!

Det är tuppen Arne, Amalia (ljus) och Asta. Nästa vecka kommer några större kycklingar och till midsommar ytterligare tre kycklingar. Det är så roligt att ha höns igen!

image image

Jag blir bättre dag för dag men det känns som jag varit sjuk i ett år! Längtar efter friskhet och jobb och vardag!

Livet är skört

Åsa ringer och berättar att en familjevän i min ålder har dött. Denna förhatliga cancer! Jag saknar ord, känner ilska, tomhet och avgrundsdjup sorg!

Mats har försett mig med en ny iPadPro, ett ritprogram och en iPadPencil för att jag ska kunna skapa bilder på paddan. Det ger fantastiska möjligheter men tar tid att lära. Jag har dåligt tålamod men korta stunder leker jag och det är jätteroligt.

Läkaren konstaterade att jag troligtvis har det virus som florerar just nu och att även många andra behöver ett par veckor för att återhämta sig. Jag är sjukskriven veckan ut och det behövs. Mycket, mycket långsamt blir jag bättre och kan lämna soffläget allt längre stunder. Det finns hopp!

dag 8 i soffan

Från sofflägret inget nytt. Förkylning har gått över till bihålor och snuva och ute är grått och trist. Febern har hållit sig borta. Fick läkartid i Långshyttan kl 13 idag.

Jag ska passa på och kolla om liljekonvaljerna har kommit när jag går till bilen, misstänker också att nässlorna tagit över i hallonsnåren. De nytvättade mattorna på verandan behöver tvättas igen, Arkhytteleran har tagit över.

Allt är som det ska…. Eller?

Väntan

Är uppe sedan klockan 5 och väntar på att klockan ska bli 8. Ska ringa till min läkare och fixa förlängd sjukskrivning.

Natten har inneburit sömn i 1-timmespass, däremellan har jag vaknat i hostanfall och sedan slumrat till igen. Ja, jag börjar tycka riktigt synd om mig! Hade inte Mats haft detsamma innan mig hade jag nog gett upp. Igår var första dagen han inte snöt sig hela tiden och dessutom kunde böja huvudet framåt utan obehag och då var det två veckor sedan han blev sjuk!

så jag väntar, på telefontid, på att bli frisk, på att få börja jobba igen!

Födelsedag, jämmer och elände

Ett dygn med regn och regnblandat snö. Trädgården har återgått till lervälling, hundarna drar in och nyskurade verandan återgår till det normala. Melodifestival och chokladbollar gjorde vår pingstafton.

Febern verkar ha lämnat mig men jag är hes, hostig, öronvärk och allmänt eländig. Mats hostar och snörvlar men orkar i alla fall ta sig ur soffläget. Jag har befunnit mig där sedan i tisdags och lär bli kvar några dagar till. Dags för läkarbesök i morgon, sjukskrivningen måste förlängas!

… idag fyller Putte 4 år och minsann spricker inte molntäcket upp och en solglimt syns på himlen…

image

Putte som 1- åring

Be om hjälp!

Idag vaknade jag till snö och nollgradigt. Febern håller i sig och förkylningsläget känns oförändrat.

Jag fortsätter med mina funderingar…

Jag skrev igår att jag ibland blivit erbjuden hjälp när jag berättat om något som är jobbigt. Att tacka nej till någon som bara vill väl (för det är väl därför man vill hjälpa?) kan ibland bli känsligt. Jag själv frågar numera alltid om de vill ha hjälp eller råd och ifrågasätter mina avsikter med hjälpen/rådet. Jag mår rätt bra av att någon lyssnar på mig och av att det inte är jag som har ett problem. Självklart ska vi hjälpa varandra, när det gäller praktiska saker är det enkelt. Svårare när det gäller personliga känsligare saker som t e x ekonomi eller relationsproblem. Det finns nog inget rätt eller fel, det handlar om situation, respekt och individ. Jag önskar att det skulle vara lättare att acceptera att vi inte alltid behöver råd och hjälp utan bara någon som lyssnar och förstår!

Vid två tillfällen har jag varit i situationer där jag känt att jag behöver all hjälp jag kan få, första gången var vid skilsmässan och andra gången när jag fick cancerbeskedet. Jag bad om hjälp och vilken hjälp jag fick! Helt fantastiskt och från håll som jag inte hade förväntat mig. Då förstod jag hur viktigt det är att vara tydlig och att inte ställa krav. De som vill och kan hjälper gärna till och det är bra om de får veta hur.

Jag kan inte ställa krav på att någon ska hjälpa eller ställa upp. Det finns orsaker till att inte våga/vilja/kunna hjälpa och det är OK tycker jag. Jag hör ibland att någon har blivit besviken på sina vänner för att de försvann eller inte hörde av sig. Om man känner så ska man själv höra av sig tycker jag!