Jag vaknade vid fem och kunde inte somna om, jag har visst lite refeber!

Idag lämnar vi hundarna hos Tobias och kör söderut i några dagar. Mina systrar i Skarpnäck ska få besök och Mats ska också ta en tur ner till sin vän Per. Jag ser verkligen fram emot att få träffa dem!

När vi kommer hem blir det vaccinering!

Mats och Tobias drog igår iväg till Hedemora för att handla, jag stannade hemma och gjorde lite röj på övervåningen. Det snöade hela dagen men började bli blöt och töa framåt eftermiddagen. Idag finns det fortfarande kvar ett tunt blött snötäcke.

Vi eldar och kurar in oss i novembermörkret. Både Mats och jag börjar må lite bättre, vi ser fram emot att resa iväg i morgon.

Vi vaknar till en vit mörk morgon, den första snön faller!
Jag möter en oskriven dag, har tänt ljus och dricker morgonkaffe i min hänggunga. Lasse har kört till jobbet, Mats och hundarna sover.

Igår började jag ”semestern” med att skura och göra rent i sovrummet från alla spår från arkhyttelera. Snö och kyla är välkommet men det ska bli mildare redan i morgon spås det. Jag pratade med Åsa som nu är tillbaka i Göteborg och fullt sysselsatt så som man är i 30-årsåldern.

Träningsvärk från vedhämtning och gårdagens montering av garagetält nr 2 härjar i min kropp! Lasse och jag ägnade en stor del av gårdagen till att få upp det andra garagetältet borta i tädgården. Där ska han förvara båten och andra saker som nu tar plats i våra tre garage eller utanför. Från farmen har han med sig mycket fordon, redskap och maskiner, t ex en cementblandare.

Idag hoppas vi bli klara med garagetältet, tältduken återstår att få på plats.

I övrigt tar vi semester från kollektiv matlagning och alla projekt. Utomhusarbetet är klart för säsongen. Vi har fått mycket gjort och vi ser hela tiden att det går framåt, projekt efter projekt. Mats har fyllt frysarna med matportioner till Lasse och Tobias om de inte vill laga sin mat själva.

Igår kom nattfrost och minusgrader. Det blev inte mer än 3-4 plusgrader trots solen. Äntligen kunde vi ta hem den sista veden och vår veranda är nu fullastad med kartonger och vedsäckar. Förra vintern tog veden slut så i år fördubblade vi mängden, det kanske räcker flera vintrar.

Numera är det bara jag som får elda i vedspisen men igår kväll eldade jag många brasor så att Mats kunde njuta av värmen.

Vi har haft några sämre dagar, både fysiskt och psykiskt. Mats har haft svårt att få tillräckligt med luft och jag har haft problem med min mage. Medicinerna och min redan innan dess krångliga mage ställer ibland till det för mig. Jag var inte sjuk men inte alert. Vi inleder i morgon en semestervecka från kollektivmatlagning och reser iväg några dagar i slutet av veckan. Det blir bra med lite miljöombyte!

Frostig och solig morgon i Arkhyttan. Tobias och jag fotade.

Mats och Lasse har torsdagskvällarna som byggkvällar. De har gjort en ”modellbyggargrotta”nere i källaren.
Långsamt, långsamt fortgår rensning och röjning av övervåningen. Igår gjorde vi av med ett lass på tippen.

Vi känner ett behov av att förgylla vår novembertillvaro. Om allt blir som vi planerar så kör vi iväg några dagar under nästa vecka. Mats släpper av mig i Skarpnäck hos systrarna och kör vidare till vännen Per. Dagen därpå kommer han tillbaka och träffar oss alla. Tobias ställer upp som hundvakt.

Onsdagen försvann utan att göra större väsen av sig. Det är redan torsdag och livet flyter vidare utan större händelser. Vi har fått en större soptunna som bättre täcker våra behov när vi blivit fler i hushållet.

Mats har fått antihistamintabletter som lindrar klådan och ger bättre nattsömn!

Jag påstod här om dagen att nu alltid är bäst. Det liksom att allt är som det ska kan vara provocerande ibland.
Igår var det en sådan dag. Jag hade en riktigt dålig dag, med ont överallt, magkrängel, frusen och kallsvettig och jag vet inte allt. Det här med att alltid välja glädjen är tveksamt. Jag kan välja att vara ledsen, arg eller känna mig hängig, jag tror vi behöver leva ut alla olika känslor emellanåt. När jag blivit medveten om hur jag känner kan jag välja att acceptera känslan/tillståndet eller försöka arbeta mig ur det.Accepterar jag att känna mig hängig så är nuet bäst och allt som det ska! Vill jag det inte så kan det handla om kamp, att kämpa emot och kanske trycka undan. Det har jag ägnat alldeles för mycket energi och tid åt i mitt liv och till ett högt pris!

Detta gäller det som ryms inom det ”normala”, inte om jag dabbas av allvarliga handikapp eller sjukdomar.

Hur förhåller jag mig till Mats handikapp och hur förhåller han sig? Vi kan göra så att NU är så bra det bara går. Men att allting är som det ska är svårare att acceptera. Därav dessa tankar om livet och vad vi kan göra med det.

Här kommer min tilltro och tro fram. Jag tror att vi hamnar där vi ska när vi flyter med i livets flod, oåterkallerligt närmare ålderdom och död. Under vägen blir det ibland bra och ibland mindre bra men ändå som det ska. Jag hakar inte upp mig på varför, jag tror inte på ödet eller en förutbestämd profetia. Det blir som det blir och jag kan påverka och styra åt det håll jag vill. Jag hamnar kanske inte där jag trodde men där jag skulle. Min viktigaste uppgift är att se till att NUet blir så bra det kan och att vara avcepterande och snäll mot mig själv.

Så jag accepterade att jag hade en sämre dag igår och att det var det bästa i NUet.
Just NU möter jag en ny dag!

Igår var det 95 år sedan pappa föddes. Jag tänker ofta på dem, ibland är jag glad att de slipper uppleva något, ibland tvärt om.
Det är novemberlov i skolorna och gravljusen tänds inför allhelgonahelgen. Vår kusin Eva sköter våra familjegrav och gör så fint. Eftersom det är så långt borta är vi extra glada att få njuta av det på foton.

Igår var Mats till Uppsala över dagen och träffade PAH-teamet och läkaren. När han kom hem hade tagit till sig insikten att han inte kommer att bli bättre. De gör allt för att bromsa sjukdomen och fördröja försämringen liksom att stärka hans trasiga hjärta. Fler mediciner går inte att sätta in utan nu gäller det att se till att han mår så bra som möjligt och får en bra livskvalitet!

Elin och Viktor tittar på lägenheter i Malmö, Åsa och Linus har några dagar kvar på Island innan de mellanlandar hos syster Karin innan de är hemma i Göteborg igen.

Idag är jag uppe med tuppen och ska köra Tobias till en dag med halkkörning inför körkortstagningen.