En vecka före midsommar löste sig de akuta problemen med min granne. Fastighetsbolaget förbjöd henne att ha saker/plakat ute i trapphuset pga brandrisken och hon fick även ett annat besked, vilket jag inte fick ta del av. Innan dess hade fastighetskötaren och hyresgästföreningen diskuterat ”mitt fall” på ett månadsmöte där även en högre chef deltog. Fastighetsskötaren hade även varit hit och tagit ett foto när det var som värst.
Därefter har jag inte märkt av henne alls, jag har trott att hon varit bortrest men sett henne vid två tillfällen.
Det är så fantastiskt skönt! Jag har tidigare inte förstått hur nedbrytande en sådan situation är. Nu kan jag äntligen fortsätta att träna Bianca effektivt för stadslivet och dessutom fortsätta min återhämtning och läkeprocess! Allt detta har ställts åt sidan för att hantera och vara förberedd på angrepp varje gång jag öppnat ytterdörren.
Jag hoppas att lugnet fortsätter att hålla i sig!
Ikväll kommer min syster Karin hit och stannar en vecka, det har jag sett fram emot!