Jag tillbringade några timmar med Ylva Lo igår. De är fortfarande dåliga och blir nog hemma veckan ut. Jag har inte så mycket ork jag heller, förkylningen ligger kvar och känns i kroppen.
Idag är det blåsigt och mulet. Lägenheten är lagom tempererad och det kommer att bli ytterligare en vilodag med så mycket hemmafix som jag har lust med och orkar. Jag sover väldigt bra numera och somnar gärna om på morgonen.
Jag får se hur mitt liv blir utan hund. Naturligtvis kommer jag att sakna sällskapet, däremot inte hundhåren och morgonpromenaden. Jag kan kanske sova lite längre när Bianca inte väntar på sin morgonrastning.
Hon hårar förskräckligt i värmen. På ett sätt känns det som en befrielse, att slippa dåligt samvete och att slippa ta hand om någon annan än mig själv. När jag ser Bianca och Åsa tillsammans är det ingen tvekan att de hör ihop.
Om en månad är det dags för kanalbåtsresan, härligt!