Det tar tid innan vi säkert vet att Bianca kan flytta till Östhammar. Sofie måste dessförinnan ordna det för den jourhund hon har hand om. Vi avvaktar ytterligare någon vecka eftersom vi tycker att det är ett sådant bra alternativ som är värt att vänta på.
Jag kom igår på att jag känner igen den blandade känslan av skuld, längtan och befrielse jag befinner mig i. Precis så kände jag precis innan vi flyttade isär vid skilsmässan. Skillnaden är att då gjorde jag det för barnens och mitt eget bästa, nu gör jag det för Biancas och mitt eget bästa.
I eftermiddag ska jag på gyn för att göra ultrljud och kolla upp muskelknutor/myom de sett vid livmodern. Jag är inte direkt orolig men tycker det är skönt att få det undersökt. Jag har för länge sedan lärt mig att skippa ”det händer inte mej” men även att ta en sak i taget och inte rusa i förväg i tankarna. När jag var 30 år opererade de bort en stor ofarlig cysta från min livmoder. De har opererat bort bröstcancer och skulle en operation behövas så tar jag hand om det då och fixar det.