Igår kom det en sådan där dag som jag gärna är utan, dvs en av mina sämre dagar. Jag vet inte varför men jag hade sovit oroligt i flera nätter och redan när jag vaknade kom olusten och de negativa tankarna. Biancas flytt till Östhammar kanske inte kan bli av, hur gör vi då? Läkarbesöket på gyn började också att oro, det hade jag inte känt tidigare osv osv Jag missade att meditera, vilket oftast balanserar mig och startade dagen motvilligt med en rastning av Bianca, frukost som inte smakade mig och sedan fortsatte dagen i samma stil.
På eftermiddagen fick jag positiva besked hos gynekologen. Fem ofarliga muskelknutor fanns där och allt såg bra ut, inte minsta spår av cancer!
Tydligen har jag spänt mig mer än jag insett inför denna undersökning. Jag sjönk ihop som en pöl när jag kom hem. Emellanåt råkar jag ut för ett smärtsamt tillstånd, det verkar som om en nerv kommer i kläm och orsakar stark smärta i mitt högra öra och området däromkring. Ingenting hjälper, det bästa är tigerbalsam som lugnar ner det men det försvinner först efter en natts sömn. Jag hade det i Lökaröd senast men innan dess tror jag det är flera år sedan. Första gången minns jag väl, det var på 90-talet när vi bodde uppe i Luleå.
Då var det inget annat att göra än att fly in i serietittande och vänta på läggdags och bättre tider. Jag hann också klaga av mig till Elin som är barnfri. Hon hade efter jobbet cyklat till havet (hon arbetar väldigt nära) med en arbetskamrat och tagit ett bad innan hon cyklade hem. Det kallar jag lyx!
När jag vaknade i morse var smärtan borta och humöret betydligt bättre efter god nattsömn.
Idag väntar en varm dag. Åsa reser hemåt från Tyskland. I natt stannar hon hos Fredrike i Köpenhmn och kommer hit i morgon. På lördag reser hon mot Årjäng med ett dygns mellanstopp i Oslo.