Jag njuter av lyxen att slippa klä på mig och gå ut på en kissrunda med Bianca det första jag gör på morgonen ( fast när jag väl kommit ut tänker jag att det är fantastiskt skönt att börja dagen så ). Men!
Det var svårare att släppa iväg Bianca än vad jag trodde det skulle vara. Det kan hända att hon kommer att bli bofast hos Tobias i Köpenhamn och ha mig som bakjour. Det vore en jättebra lösning för alla, jag tror att vi alla tre skulle må bra av det. Vi får se hur det går de första två veckorna.
Jag kände mig både befriad och sorgsen. Bianca har varit ett bra sällskap och att leva utan husdjur har jag inte gjort sedan i slutet av 90-talet så det blir en utmaning. Jag är sorgsen över att jag inte kan ta hand om henne på bästa sätt och att jag förlorar hennes dagliga närvaro.
Tobias hämtade henne på eftermiddagen. Innan dess hade jag varit hemma hos lilla familjen tillsammans med Ylva Lo medan föräldrarna var på ”kvartsamtal”.
Under kvällen blev jag påmind om tidigare händelser och jag blev glad av att se den välkända vyn över åkrarna i Arkhyttan, foton på mig och Mats och från en av de syskonträffar vi hade i Arkhyttan.
Vad jag har haft det bra och vilken lycka att jag fick leva tillsammans med Mats under så många år!
Jag tror att jag kommit in i en ny fas i livet där jag kan släppa saknaden och se fram emot framtiden!
Jag pratade med Åsa som gjort sin första arbetsvecka med elever och satt på bussen på väg hem till Oslo. Hon ska liksom jag packa och förbereda sig idag. För i morgon träffas vi på Kastrup och startar vår resa.