Jag har inte levt ensam sedan början av 1980-talet. Då flyttade jag till ett kollektiv i Falun och mitt flockliv påbörjades. Jag flyttade samtidigt ihop med Eric, mina barns pappa. Därefter levde jag i en kärnfamilj och som ensamstående mamma tills jag träffade Mats. Då utökades flocken med två bonussöner och under åren ett antal olika hundar och även katt och höns.
Det har varit kaotiskt, rörigt, arkhyttelerigt, tryggt, kärleksfullt och emellanåt jobbigt. Men alldeles fantastiskt!
Självklart saknar jag flocklivet!