Detta är en av orsakerna till att jag flyttade till Malmö:

För ett år sedan skrev jag detta i bilddagboken: https://adu.se/2025/10/11/lite-flax-tack/
Situationen var inte lika hopplös, Mats var piggare och vi diskuterade bilköp, malmölägenhet och husförsäljning. Vi gick in i den bubbla vi nyttjat många gånger i vårt gemensamma liv. Ta en dag i taget och försiktigt blicka framåt och tro på att allt blir som det ska. I efterhand tror jag att Mats var långt före mig i framtidstankarna, jag tror att han redan då hade insett att slutet var nära. Jag fortsatte med tankar på en gemensam framtid och han sa inte emot mig.
När jag blickar tillbaka öppnar jag upp för sorgen och känslorna svämmar över. Jag tror att det är bra att pysa ut alla känslor och som jag skrev igår kommer det även ilska, inte bara mot Mats utan över hela situationen. Ilska över att Mats inte hann flytta med tillbaka till sin hemstad, över att vi inte fick dela fler år tillsammans. Livet tillsammans med Mats var mestadels angenämt, mycket kärlek, glädje och skratt!

Jag har lånat ett pussel av grannen Gunilla som jag började på igår.
Jag överväger att göra kåldolmar, Mats gjorde fantastiska sådana och vi mindes dem tillsammans mamma Gunilla och jag!
I morgon ska det komma någon form av besked om regeringsbildningen. Utåt sett verkar det fortfarande vara ett låst läge.



