Igår fortsatte jag att avlasta Elin genom att ta hand om Ylva Lo. Vi gick till lekparken, läste spännande böcker, tittade på Bamsefilm och gick ut till gårdens lekplats. Det blev många timmar utomhus och jag tycker synd om henne, trotsåldern är jobbig. Hon vill så mycket och utmanar sig själv hela tiden. När det inte går kan hon ge upp, be om hjälp eller bli förtvivlad. När vuxna säger nej måste det också testas och ibland blir det krokodiltårar men ibland riktig olycka. Det är även påfrestande för den vuxne men som mormor är jag lite mer tålmodig än jag var som mamma.
Det mest spännande är hennes språkutveckling. Hon har ett mycket stort ordförråd, kan beskriva känslor och det hon ser omkring sig. Jag tjuvlyssnar och njuter när hon leker och har dialoger med och mellan sina leksaker.
Det är en underbar årstid. I vintras tyckte jag det var jobbigt med fågelskränet under morgonrastningen, då inte biltrafiken var så tät. Det skränades och kraxades av skator, råkor, kråkor, måsar och duvor. Men sedan grönskan kom kan jag dagligen njuta av koltrastens konsetrter och andra småfåglar. Det verkar som de skränande fåglarna flyttat någon annan stans. I morse filmade jag ovanstående lilla filmsnutt. Tyvärr ingen koltrastkonsert men ändå så fridfullt och vackert!
I eftermiddag har Elin bjudit in till kalas, då en del av hennes vänner kommer. På onsdag, hennes 40-årsdag, ska familjen och de närmaste släktingarna och vännerna gå på restaurang och fitra henne. Jag åker dit lite innan idag. 1,5 timmes resa tor innebär 2,5 timmars vistelse hos dem. Detta utifrån 4-timmars regeln, Bianca ska inte vara ensam längre. Igår jobbade Viktor i Limhamn och cyklade förbi efter jobbet och gav Bianca mat och rastade henne, så då kunde jag stanna längre hemma hos dem.