Gårdagens besök på Avesta lasarett blev ett uppvaknande för mig. Jag fick följa med in under ultraljudsundersökningen och under nästan en timme tog de bilder och lyssnade på Mats hjärta. Vi fick inga kommentarer eller andra besked utan kommer att bli kontaktade av Mats läkare när analyserna av bilderna är klara.

Efter undersökningen var vi tagna båda två. För min del var det en påminnelse om hur skört livet är och allvaret i att Mats  fysiska hjärta haltar, hans stora varma mänskliga hjärta till trots. Vi är oerhört tacksamma att ha tillgång till den svenska sjukvården och i detta fall dess avancerade teknik. Att veta att man får den hjälp som behövs är värt varenda skattekrona vi har betalt!

Många tankar och känslor väcktes till liv och jag känner mig sårbar just nu…