Vilken ynnest det är att få umgås med Ylva Lo så ofta. Likaså att ha Elin så nära. Hon flyttade hemifrån och långt bort som 18-åring, så det var länge sedan vi träffades så här ofta.
Att följa en 2-åring under hennes andra levnadsår har varit och är intressant. Just nu är det mycket egen vilja och även frustration över att inte kunna saker. Hon utvecklas ständigt verbalt och har ett stort ordförråd och ännu större ordförståelse. När jag igår läste om när Bamse blev mobbad i skolan när han var liten, reagerade hon starkt och berättade att hon och föriskompisarna Uno och Adam skulle vara snälla mot honom. Likaså är det spännande att lära känna varandra och bygga en alldeles egen relation.
I går eftermiddag hämtade jag henne för att Elin skulle få vila, hon är fortfarande sjukskriven. Vi åker två bussar hem till mig så det blir en del väntan och igår slutade det med att hon somnade på sista bussen. Här hemma har hon två lådor med leksaker och vi brukar också ta fram vattenfärgerna och måla. Igår fick hon sova en dryg timme och sedan blev det ett långsamt uppvaknande med bokläsning och musiklyssning. Nappen lämnar hon numera i ”napplandet” under dagarna. Och snart därefter kom pappa Viktor efter jobbet för att hämta henne.