I morse hade det kommit ett tunt lager snö, nu blir det ännu farligare att ta sig fram med nysnö ovanpå blankisen. Det är broddar som gäller!

Det är tydligt att Mats är mycket bättre vilket gör att hans humör och livslust ökat. Han har gjort västerbottenpajer och älggulasch och äntligen kan vi båda njuta av maten. Han orkar också dammsuga eftersom vi bara använder nedanvåningen. Det underlättar mycket för mig. Oftast är min arbetsdag med resor 11 timmar och vardagsmässigt innebär det att jag somnar i tv-soffan direkt efter middagen. Jag mår fysiskt bra, ännu bättre när jag nu också lyckats behandla psoriasen till acceptabel nivå.

Mentalt befinner jag mig i ett konstigt tillstånd, Jag är lättad och glad att Mats börjar må bättre men är också fruktansvärt trött efter den anspänning hans tillstånd inneburit för oss båda. Vi går mot ljusare tider och närmast ser jag fram emot resan till syster Karin i Molvizar. Maggan och jag reser dit en vecka i början av mars, det är inte långt kvaf!

Mats och jag planerar och drömmer om husbilslivet. Till att börja med kortare turer i mellansverige. En eller flera skåneresor lär det bli och kanske, kanske vi kan ta oss till Norge och fiska…

På arbetet är det stimulerade om än lite tumultartat inför den kommande omorganisationen. Jag trivs i kaos men en hel den arbetskamrater mår dåligt av ovisshet och omflyttningar. Det är sagt att ändringen ska genomföras i april men jag tror att det fullt ut inte blir klart förrän sen höst eller efter nyår 2019. Och då går jag i pension.

I morgon tar min andra beredskapsvecka slut utan några som helst incidenter. Frida tog på sig fredagsdygnet så att vi kunde fira min födelsedag med god mat och dryck.

Allt är som det ska och det är skönt att vi går mot ljusare tider!