Jag har sovit som en stock i natt, jag la mig kl 9 igår och sov till 5:30. Maja hade varit ute i köket och rivit ner och haft sönder en glasskål utan att jag hörde det.

Nu sitter jag och väntar på telefonsamtal från avdelning 27. Jag vill vara med vid ronden eftersom det var flera dagar sedan vi pratat med en läkare, likaså vill jag att Mats får sin musikkälla och möjligheter till kontakter via mobil och iPhone som var bannlysta på IVA. Jag ska också hämta ut ett läkarintyg för att överlämna vid avbokningen av min spanienresa.

Fastän jag försöker att låta bli att tänka framåt drar tankarna iväg. Hur ska vi någonsin känna oss trygga här hemma och hur bra/dåligt kommer Mats hjärta att bli? Jag hoppas att vi kan få någon slags framtidsbild klar för oss den närmsta veckan!

Nu har SPV tagit och skickat ett beslut om min förutbestämda ålderspension från den 1 januari. Jag har inte kunnat läsa ut när jag ska få pengarna för januari och februari utan bara att den ska betalas ut den 19 varje månad. Deras kommunikation är otydlig, jag chattar med dem och får svar men det tar tid och är ibland ”god dag yxkvast”. Jag tycker att de borde ha vana att kommunicera och förstå att även om det för dem är småsummor, så handlar det om en fjärdedel av min pension som jag inte fått ut i två månader! Det är kännbart och oacceptabelt!

Jag är glad att Joel är här men drar mig mest undan när jag är hemma. Jag totaltöms på energi vid sjukhusbesöken och tar hand om mina känslor och rädslor så gott det går för att ladda för nästa besök och ev besked.