Innan jag körde hit skypade Mats och fick se och prata med oss alla. Jag kom till hans rum vid 9:30. Då var han lite trött men piggnade till efter en stund och var på bra humör. Han pratade med sin bror Lasse och sedan kunde vi två småprata en längre stund.

Tobias hade undrat om han kunde prata med Mats så vi fick tag på honom via Messenger. Vilken lycka för far och son! San Diego är alldeles för långt borta vid sådana här tillfällen…

Efter att suttit på tronen, som Mats kallar den flyttbara toalettstolen, somnade han men vaknade orolig och kallsvettig. Han kallade på hjälp och de konstaterade att alla värden var bra.  Det är lätt att oroa sig.

Nu har han druckit te och ätit skorpa och gurka, jag har värmt och ätit Joels goda älgfärssås. Det känns som skidåkning på TV bringar otur, så jag låter bli att påminna om det!