5 september
Det bor en stor latmask i min kropp. Eftersom jag inte har lämnat Mats ensam sedan hans hjärtstopp har det inte blivit några långa dagliga hundpromenader och när jag haft möjlighet har ofta latmasken tagit makten. När vi kommer ut på promenader följer Mats med på fyrhjulingen vilket minskar mysfaktorn betydligt.
Jag känner att min kropp saknar fysiska aktiviteter och Maja behöver tränas att gå på promenad. När hon klarar det är det dags att öva dubbelkoppel tillsammans med dem båda.
Endera dagen kommer Mats att våga låta mig gå iväg själv. Det innebär att om han behöver hjälp kan det ta upp till 30 minuter innan jag är hemma, appen Zello gör att vi kan ha ständig kontakt. Den dagen gäller det att jag övervinner min latmask och ser till att ta de nödvändiga dagliga hundpromenaderna!