När feberdimman har lagt sig men orken fortfarande är liten kommer funderingarna. Jag reflekterar över hur jag med hjälp av meditationen har hittat in till en plats inom mig själv som mestadels skrämt mig. Jag vet inte varför men det har känts som jag burit på en mörk tomhet=meningslöshet. När jag började utforska vad det var möttes jag i stället av en stillhet, ett kravlös och rogivande lugn. Det blir en källa att hämta energi ur. Det var länge sedan jag hittade dit och jag saknar det. Det är dags att återta det inre lugna rummet!
