Mats och jag träffades bara några månader innan jag fick besked att jag hade bröstcancer. Han och jag hade ett intensivt första år tillsammans då vi sammansvetsades och jag tror inte att jag hade överlevt utan honom. Vi skaffade vår första husbil som vi kallade frihetsbilen. Den tog oss iväg efter varje behandling och vi började förverkliga våra drömmar, lusten att skapa/måla och att möta varje dag med insikten att det är vi som skapar vår egen verklighet. Vi fortsatte med detta efter cancern och hade fantastiska år med konstgallerier, skapade ett eget hem och boaDe in oss, såg och följde våra barn in i vuxenåldern, levde husbilsliv mm mm

Vändpunkten kom när Mats hälsa försämrades och när jag började gå till jobbet med tanken att jag bara skulle stå ut ytterligare så och så länge. Långsamt bröt Det ned oss bit för bit utan att vi riktigt förstod det. 2019 blev det år då allt ställdes på sin spets med Mats hjärtstopp, min psoriasis och pensionering. Vi hade hamnat i en ordentlig livskris och har famlat oss fram för att hitta fotfäste och hitta nya drömmar att förverkliga. Oj, oj, oj, det har varit tungt!
2020 har börjat bra och vi lyckas för det mesta lyfta blicken och skapa ett bra liv utifrån våra förutsättningar. Det är begränsningarna som tar tid att acceptera och förstå. Vad är möjligt och vad är inte möjligt?

Jag ser mycket fram emot den frihet som jag tror att vår nuvarande husbil ska ge oss. Kommande säsong ska vi testa om det funkar som vi vill. Den ger oss möjlighet att ge oss iväg på kortare och längre frihetsturer. Vi kan åka ut och fiska, vi kan besöka våra barn, vänner och släktingar.