Igår körde jag ensam, utan vare sig hundarna eller Mats, till Borlänge. Där åt jag en lång lunch och hade det trevligt med en fd arbetskamrat som går i pension om en vecka. Beredskapstelefonen blev hämtad och jag handlade i Säter på hemvägen.

Det kommer nog att ta lång tid innan jag är återställd efter min utmattning. Jag mår olika bra olika dagar och så länge inget annat än vårdcentralsbesök och handling är inbokat går det oftast bra. När jag ska arbeta en vecka och åka till Borlänge och idag åka till Falun för ögonkontroll känner jag mig snabbt i obalans. Att passa en tid och väckas av väckarklockan känns påfrestande…