Vi bor nära den trafikerade vägen genom Arkhyttan. Jag har lärt mig att med hjälp av trafiken avgöra när klockan närmar sig 6 och morgontrafiken startar. Klockan 6.30 går morgonbussen och sopbilen kommer nästan exakt kl 8 på fredagarna. Att bo på landsbygden innebär ofta pendlande till och från jobbet, så det är en rusch på morgonen och en när jobben slutar. Det är också förvånansvärt mycket tung trafik, de väljer att gena från Gävlevägen över Långshyttan och vidare mot Borlängehållet. De håller ofta hög hastighet genom samhället och ökar trafikbullret mer jämnt fördelat över dagen.
Sedan Mats blev dålig har uteplatsen på framsidan av vårt hus, som ligger vid vägen, blivit vår vanligaste utevistelse eftersom den är lättåtkomlig. På andra sidan vägen står vår brevlåda och bakom den har vi haft en skogsdunge med rikt djur- och fågelliv. Vi ser och hör rådjur, rävar och vid ett tillfälle en grävling och fåglarna håller konserter på morgnar och kvällar. Vi har accepterat trafiken och ändå kunnat njuta av närheten till naturen.

Det är denna skogsdunge de nu har börjat fälla och planerar att öppna ett schakt- och grusupplag På marken. Vi oroar oss och tänker att det blir svårt att vistas på framsidan av huset på grund av ytterligare buller, som för övrigt inte bara håller sig där utan även kommer att störa i hela trädgården. Kan vi över huvud taget odla eller torka tvätt på framsidan? Rivningsmassor dammar vid hantering…
Vi har kontakt med vår närmaste granne som riskerar att få tre baracker stående 10 meter utanför köksfönstret i stället för skog. Vi har båda lämnat in protester, för första gången för flera år sedan och nu igen.

Att på landsbygden välja att lägga grus- och schaktmassehantering inne i ett bebyggt område är helt vansinnigt!