Jag ägnar morgonen åt media, det finns mycket intressant att läsa. Inte minst om stadsminister Stefan Löfvens tal till svenska folket igår kväll. Jag samlar rubrikklipp från DN, Aftonbladet, Expressen och Likedin, mest för att jag själv ska minnas i efterhand.
Jag tycker att Sverige skött sig bra i information och beslut kring coronaviruset, stadsministerns tal var allvarligt och trovärdigt. Det råder inget politiskt tjabbel utan man fokuserar på att lösa vår svåra och komplicerade situation efter bästa kunskap och förmåga. Och framför allt är man ödmjuk inför att ingen vet vad som är rätt eller kan säga hur länge det kommer att pågå och hur det kommer att påverka vår framtid.
Läget är allvarligt, kanske allvarligare än de flesta av oss inser. Samtidigt är det intressant att följa vad som sker. Länder, politiker, företagare, sjukvård, militär och varenda världsmedborgare uppmanas att samarbeta. Ord som plikt och solidaritet nämns. Jag reflekterar och följer situationen med intresse. Vi är inte särskilt påverkade i vår karantän, vi kan med lätthet hålla oss undan och kommer att vara så försiktiga som det bara går under den tid det anses behövas.
Idag kör Mats ensam in till Falu sjukhus för att göra kontroll av sin inopererade pacemaker och hjärtstartare. Han har pratat med mottagningen och kommer att få sitta för sig själv och göra både provtagning och läkarbesök vid samma tillfälle.
I eftermiddag kommer spis och diskmaskin. Det visade sig att vi har en vattenskada från den läckande kran vi bytte i november. Vi behöver byta väggskivan bakom diskbänken liksom byta en bit av en golvplanka. Vi släpper inte in en reparatör utan gör arbetet själva och hoppas få viss ersättning via försäkringen.
På facebook pågår en utmaning att lägga ut foton från sin ungdom. Ovanstående foton fick mitt hjärta att svämma över!