Framtiden känns spännande, otäck och oviss.
Vi höll precis på att vänja oss till ett liv som pensionärer och att leva med osäkerheten om hur Mats kropp ska återhämta sig och om hur sjukdomen PAH kommer att påverka vårt liv och hans hälsa. Vi hade hittat ett acceptabelt förhållningssätt.

Då kom coronaviruset.

Vi bestämde oss direkt för att isolera oss eftersom Mats tillhör riskgruppen framför allt pga lungsjukdomen men även hans hjärtproblem. Det är inte någon större uppoffring eftersom vi bor på landet med en stor trädgård. Vi kan riskfritt vistas utomhus hur mycket vi vill. Matinköp får vi hjälp med via vår handlare. Det mesta kan skickas efter via internet och hämtas ut lokalt. Biltema och handelsgårdarna ordnar riskfri handlingssupport och fler följer efter. Det som inte kan ordnas på annat sätt får vi hjälp med av våra grannar och vänner. Det fungerar lätt och smärtfritt!
Husbilen fungerar som en rullande karantän och ger oss ännu mer frihet!

Det är klart att vi saknar att kunna titta på varorna och att kunna välja lite spontant. Matkostnaderna har stigit pga av att vi inte som tidigare kan handla där det är billigast och passa på vid specialpriser.
Största sorgen är att vi inte kan träffa våra barn och att de inte kan komma hem i sommar. Vi har ändå tur att Tobias bor hos oss men för hans del är det väldigt begränsande. Han har svårt att söka och få arbete på distans och sitter fast här eftersom vi inte kan ta emot honom igen om han väljer att resa iväg. Han är skriven här och är ändå glad att han flyttade hem från USA innan covid-19 slog till.

Vi oroar oss för den planerade verksamheten på vår granntomt på andra sidan gatan. Där planeras miljöfarlig verksamhet med sorteringsverk av grus och sand, tung trafik kommer att köra ut och in och de vill lagra schaktmassor mm. Vi har fått yttra oss via remiss men känner oss väldigt osäkra på om det har någon betydelse. Vi är ledsna för att förlora djur- och fågellivet men rädda och oroade för buller och damm. Värdeminskningen av vår fastighet är dessutom förödande.
Vi ägnar oss därför åt att läsa miljöbalken och lära oss innebörden av miljökonsekvensbeskrivningar mm. Vi kommer att driva denna, för oss, livsviktiga fråga så långt som det är möjligt.

Som så många andra funderar vi på framtiden och vad pandemin och dess biverkningar kommer att leda till. Kommer vi att återgå till det som var tidigare och låtsas som inget har hänt eller kommer samhället att förändras och i så fall hur?
Vi funderar också på hur vi ska agera om den nya verksamheten startas trots våra protester, kan och vill vi över huvud taget bo kvar? Kommer vi att förlora vårt paradis på jorden?