Första natten i husbilen blev som den brukar, jag sov oroligt och vaknade en gång i timmen. Igår kväll mådde jag riktigt illa, troligtvis av trötthet. Vår situation har kommit ifatt mig, det känns som om sjukdomar och elände förföljer oss, det tar aldrig slut. Jag får plocka fram den inre kraften för att hålla näsan över ytan och igår fick jag leta länge innan jag hittade den! Mats har också sovit oroligt och vi vaknade båda tidigt, vi äter frukost och kör sedan vidare.
Det här området har gett mersmak, vi funderar på att återkomma för att utforska fiskevattnen!

Vilken tur att vi har husbilen. Att byta miljö gör att vi får lite perspektiv på tillvaron och att kunna träffa barnen känns fantastiskt, de ger livsenergi och hopp!
.