Ibland är det viktigt att lyfta blicken och få lite perspektiv på livet. Det är lätt att fastna i obetydliga småsaker och glömma att lyfta blicken från sin egen trångsynthet. Särskilt lätt under denna ofrivilliga coronakärantän när läget är oerhört allvarligt och bland det allvarligaste jag utsatts för under min livstid.

Jag har länge prioriterat den dagliga reflektionen, att ta mig tid att landa i känslor och tankar. Med full aktivitet, småbarn, yrkesliv och intressen var det för mig livsviktigt och jag har insett att det är lika viktigt numera, i karantän och pensionärstakt.

Visst är mycket tråkigt och tungt men jag vill fokusera på det som är bra.

Att bo i ett land som gett oss möjlighet att överleva våra sjukdomar.

Att dela livet med Mats i min älskade flock är en ynnest.

Att ha fanstastiska barn och bonusbarn som blivit självständiga och målmedvetna vuxna.

Att bo i vårt paradis på jorden.

Att vara fri att gå ut i naturen, att ha bil och husbil så att jag kan få nya sinnesintryck och som även möjliggjort att träffa barnen under pandemin.