Vissa dagar skulle jag gärna vara utan. I förrgår var vi oroliga för Maja som på natten stulit och vräkt i sig massor av godis varav en del choklad. Hon spydde och mådde dåligt men framåt kvällen var hon pigg igen, tack och lov!

Igår började jag dagen med en ovanligt besvärlig och ihållande ögonmigrän. Det kom och gick och när det var som värst hade jag blixtar i båda ögonen, oftast är det bara på ett öga. Det är obeskrivbart skönt när det väl släpper!

Mats läkare Emma hörde av sig och ändrade lite på medicineringen. De har inget facit hur de ska behandla honom utan diskuterar och provar sig försiktigt fram.
Mitt på dagen varnade Mats klocka att hans puls var för låg. Det satte igång alla våra gamla känslor och rädslor. Mats blir naturligtvis oerhört rädd medan jag går in i någon slags försvarsfas, det känns som om jag håller andan och håller mig förberedd på vad som helst. Vi kontaktade hjärtmottagningen i Falun för att få en avläsning av den inopererade ICD:n. Det var några tunga timmar innan de hörde av sig och tog emot en sändning för att se vad som hänt. Det visade sig att hans puls inte hade understigit 65 slag per minut. Hans klocka visade fel, troligtvis pga hjärtflimmer, vilket de kunde se att han hade och haft under en längre period.
Det var lugnande och sköna besked men resten av dagen behövde vi för att återhämta oss. Vi behöver inte spänning i vårt liv, vi vill ha det lugn och det gör inget om det är lite tråkigt!

Klasse låter oss prova sin gamla Volvo under helgen. Vi avser att köpa den av honom. Husbilskörandet har varit en nödlösning men är ingen höjdare i kyla och vinterväglag.

Nya bestämmelser kring civid-19 vaccineringen presenterades igår. Vi tillhör nu båda fas 2 pga ålder. Hade det gällt våra sjukdomar hade jag hamnat i fas 3.