Vi skickar grattis till Joel på födelsedagen och önskar att vi bodde närmare Helsingborg.
Vi stannade till hos Linnea på hemvägen igår. Åskvädret gjorde uppehåll och vi kunde sitta ute och prata med henne och Micke en bra stund. Maja klarade husbilsträningen riktigt bra och hon kryper inte ur det nya säkerhetskopplet. När vi kom hem började hon boa och verkar nu gå in i skendräktighet igen…
Tobias och jag förbereder oss för ett Borlängebesök. Mats stannar hemma med hundarna. Det är fötsta gången han stannar hemma helt ensam!
Att långsamt vakna av mig själv och ta in den nya dagen är lyx. Att dessutom vakna efter en god natts sömn i husbilen är ett extra plus. Hundarna är vana att sova i sängen och här är det trängre med två 80-sängar, men en hund i varsin säng fungerar.
Vi ska åka hem idag, syftet med denna tur var i huvudsak att träna Maja på husbilslivet. Det har varit ganska lugnt på hamnområdet, vi är fem husbilar och fem hundar som samsas. Maja vänjer sig långsamt, Putte däremot är hellugn. Vi tycker att det är skönt att komma hemifrån och att få lite nya vyer. Mats fick dessutom prata båtar och fiske så att han blev socialt trött…
På hemvägen planerar vi att stanna till och heja på Linnea i Smedjebacken.
Vi är vid Strömsholms kanal som vi åkte med båt för många år sedan.
Mats värden var oförändrade och han mådde lite bättre idag så vi tog hundarna och körde till Fagersta. Vi står på en ställplats på Västanfors båtklubb med fantastisk utsikt genom sovrumsfönstret.
Vi började resan med att köra förbi Lasse på hans jobb och gratulerade honom på hans födelsedag.
Den här veckan väntar vi på skattepengar, Mats ska provtas, jag blir ”vaccinfärdig” och både Tobias och jag ska till optikern. Jag har ett stort behov av nya glasögon men har väntat pga pandemin.
Mats har haft ett antal tunga och dåliga dagar, vi får se vad dagens provsvar och Emma säger. Om han mår lite bättre åker vi i morgon iväg med hundarna på en kortare husbilstur.
Jag fortsätter att må bra, sitter i hänggungan i äppelträdet, planterar om blommor, tillverkar ett nytt flug-/myggnät och njuter av värme och trädgård.
Klockan 5:20 blev vi abrupt väckta av en skatunge som tagit sig in på verandan men inte hittade ut. Hundarna skällde hysteriskt och nyvaken fumlade jag mig ut och öppnade dubbeldörrarna. Den tog sig ut men hundarna och jag klev upp, alldeles för tidigt och med alldeles för mycket hundenergi…
Några timmar senare upptäcker jag att det verkar bli ytterligare en underbar sommardag!
Igår åt vi en perfekt matjesillmiddag ute på uteplatsen på framsidan. Under helgerna är det betydligt lugnare trafik och går bra att sitta där.
Däremot har verksamheten på granntomten tydligen dragit igång så smått. Fast det var lördag var de där och körde med en traktor under en dryg timme under eftermiddagen. Jag noterar nu de tider de jobbar där och vi ska även börja mäta ljudstyrkan. Vår granne har överklagat länsstyrelsens beslut att bevilja verksamheten. Vi har lagt av, vi orkar inte ödsla energi på det längre. Men vi stöttar grannen som har problem med att hans hus av kommunen inte skulle vara godkänt som bostadshus av kommunen, trots att han köpt det som bostadshus av dem!
Jag noterar att jag efter två års pension äntligen börjar bete mig som jag tänkt att jag skulle när jag blev pensionär. Effekterna efter Mats hjärtstopp och sjukdom liksom utmattning efter yrkeslivet har tagit tid att bearbeta. Det var lika mycket själ som psoriasis som behövde läka. Nu har jag energi och lust och sätter igång med projekt och tycker om att ”pyssla om” huset och trädgården igen. Det är en framgång!
Vi har nu satt upp vår myggsamlare i trädgården. Det ska hålla hela tomten myggfri, vilket känns underbart. Jag reagerar kraftigt på myggbett av någon anledning, troligtvis för att de gillar mig extra mycket så att jag får många, många bett. Kanske för att jag är utrustad med ett onormalt högt järnvärde.
Mats tog igår av misstag en tablett på morgonen i stället för kvällen, vilket innebar att han sov nästan hela dagen. Jag dammsög men tillbringade mesta tiden ute på verandan. Trädgården är fantastisk med blommande syrener o äppelträd. Växtligheten bara exploderar!
Jag trodde att det var 3 veckor efter dos 2 som gav bästa skydd, det visar sig att det är 2. Mats är alltså fullskyddad och jag har bara en vecka kvar!
När jag växte upp firades födelsedagarna tätt den här årstiden. Storasystrarna den 20 och 31 maj och sedan mamma den 3 juni. Pappa och jag spridde ut oss under året, han i november och jag i januari. Tankar på mamma och pappa finns där ständigt och med perspektiv känns de sista jobbiga åren de hade inte lika tunga. Det var tre-fyra år då de blev sämre och fick ett allt mer ovärdigt liv och jag tyckte att det var väldigt tungt. Minns första gången i mitt liv som de inte grattade mig på min födelsedag, det kändes väldigt konstigt. Många positiva minnen dyker upp men även frågor som aldrig kommer att få något svar. Jag är väldigt tacksam att just de var mina föräldrar!
Igår körde vi till Ornäs och träffade Elin på släktgården. Öjegården gör sig som allra bäst så här års. Blommande äppelträd och marken fylld av förgätmigej, min älsklingsbblomma!
Det var fint att träffa Elin en stund. Hon gör en kort arbetsresa för att förbereda utställningen i Falun i september. Hundarna var också med och Maja fick sig ett litet bad tillsammans med Elin. Hon och Viktor, Åsa och Linus kommer att vara på släktgården en vecka senare i juni, då träffas vi igen.
Igår satt vi ute och åt kvällsmat. Premiär för i år!
Igår hade jag energi, jag gick runt med kantgräsklipparen, fortsatte med verandaröjning och fönsterputsning, bakade rabarberkaka och lagade middag. Våra husbilsutflykter ger mig energi! Härligt!
Elin meddelade att hon reser upp till Ornäs för att besöka sin utställningsplats i Stångtjärn i Falun ( utställning i skogen i augusti). Vi kör till släktgården i eftermiddag och träffar henne. Ännu en gång får jag träna tålamodet. Trots att hon precis haft covid, träffar hon folk och reser med tåg och vi är osäkra om hon kan bära med sig smitta. Det har inte gått en vecka sedan jag fick spruta 2 och Tobias har bara fått en spruta. Vi behåller avstånd ytterligare ett tag och mitt modershjärta gråter över att inte kunna ta emot henne här hemma…
Dalarna öppnade i förrgår för vaccinering av 30- åringar och äldre. Eventuellt öppnar de för 18-åringar senare i veckan.
Igår var det verkligen dagen efter, vi har märkt att vi är väldigt trötta dagen efter att vi kommit hem från husbilsturer. Det var varmt men ett tunt molntäcke höll solen borta. Mats klippte i alla fall gräset och jag fixade i ordning i husbilen.
Skönt besked!
Jag trodde länge att vi skulle våga oss ner till Skarpnäck och vara med och överraska min syster Gigi på 70-årsdagen. Men vi bestämde i sista stund att vi inte vill riskera något när vi är så nära slutmålet. Den 17 juni är vi båda ”säkra” efter vaccineringen. Gigi får sin sista spruta på torsdag och Karin liite längre fram i juni.
Karin var på morgonen över med traditionsenlig spettekaka och gratulationer från oss!
När arbetsdagen var slut körde Ellinor, Boa, Maggan och barnen till Skarpnäck för att möta upp Karin, Magda och Peppe under Gigis balkong. Jag hade förberett Gigi på att vi skulle ringa och gratta via facetime, vilket jag gjorde och där fick hon se att de flesta stod ute på hennes gård och sjöng.
Gigis text och bilder från Instagram.
Karin hade förberett med tårta och bubbel och de dukade upp i trädgården och hade ett lyckat överraskningsfirade a la pandemirestrektionerna. Vi var med via facetime en stund och jag fällde en och annan tår, dels av lycka att det gick att ordna så bra och dels av olycka över att inte kunna vara där.
